Jan Björklund vill återupprätta lärarens auktoritet i klassrummet. Tillbaka till katedern. Ordning och reda. Minska ner självstudierna. Lyssna och lär istället för undersök och lär.
Allt låter bra men är en papperstiger. Ökade självstudier är ett resultat framför allt av minskad lärartäthet. En lärare med alltfler elever leder till fler grupparbeten och självstudier. Så skulle Björklund verkligen vilja göra något vettigt inom skolpolitiken – istället för att mata ut klyschor – så skulle han satsa mer budgetpengar till kommunerna för ökad lärartäthet.
- Comment
- Reblog
-
Subscribe
Subscribed
Already have a WordPress.com account? Log in now.
itsallabouttransparency 
Ingen övertygande kommentar. Varför kan vi i
Sverige inte ha klasser om 30 elever när vi
haft det tidigare och man har det i andra länder?
Visst kan vi det. Vi kan ha 50 elever i varje klassrum. Jag tror dock man lär sig bättre ju mer lärarens/elev man har. Du tror något annat?
Jag har läst samma artikel och håller inte riktigt med din kommentar. Nu är det ju inte svart eller vitt, men efter att ha genomlevt med barnen alla de olika delarna av svenska skolsystemet kombinerat med 1 – 2 år i 4 andra skolsystem så tycker jag att det finns mycket att önska vad det gäller kvalitén i den svenska skolan och en del att hämta från andra system. Då mina barn har haft förmånen att ha ganska lärartätt – 2 lärare på ca 30 elever ofta uppdelade i 2 rum tex i låg och mellanstadiet – så har problemen som jag ser det inte berott enbart på för få lärare. Ständigt återkommande har varit en känsla av stor otydlighet som har gjort barnen osäkra. Vad är det egentligen vi lär oss? Vad förväntas det att jag skall göra i tex EA? När skall jag göra det? Hur skall jag göra det? Vad tycker läraren om det jag gjort? Klassrummen har varit stökiga och om man inte är duktig på att koncentrera sig så blir väldigt lite av arbetet gjort. Det fungerar för de ordningsamma eleverna som har lätt för att lära sig, men för de andra krävs det att de har har föräldrar som ständigt följer upp om vad som hänt under dagen och förväntas inför nästa och arbetar med sina barn hemma. Läxorna som barnen från lågstadiet fick flera gånger i veckan, var utryckligen till för att de skulle hinna med allt de egentligen skulle lärt sig i skolan – inte för att lära sig något ytterligare eller repetera det som de gått igenom under skoldagen. Mycket av arbetet har skett genom EA – eget arbete – ett block där barnen tex skall forska om en liten bit av en helhet i något ämne eller själva arbeta med de olika ämnen de tidigare fått en instruktion i, tex. Matte.. Eftersom att de arbetar olika fort kan dessa olika aktiviteter pågå samtidigt och det blir rejält stökigt. Koncentrationen försvinner och det är mycket snack, tjafs och spring. Resultaten av den egna forskningen blir därför också därefter. Du skulle som vuxen aldrig acceptera den arbetsmiljön. Återkopplingen till barnen kommer också ofta efter lång tid, för sent för att de skall hinna lära sig något av det och förstå bättre hur de skall göra nästa gång.Så jag håller med om de slutsatser som IFAU har dragit av forskningen. Känslan av att lärarna fråntagits ansvaret i skolan har varit påtaglig. Då barnen var små har jag hängt med till skolan då och då, i högstadiet och gymnasiet har jag bara fått informationen från barnen själva. Men att ex. få kommentaren att ” Nu har vi snart haft Historia i en termin men jag vet fortfarande inte vad vi håller på med” känns ju lite oroväckande. Så jag är för en bättre pedagogik och en bättre struktur i undervisningen – utan att enbart ha en monolog från katedern men med gott om utrymme för diskussion och grupparbeten. Och att barnen får kontinuerlig och tydlig återkoppling på deras arbete, var och en efter sina behov och på ett positívt och konstruktivt sätt. Sist måste tillägga att jag mött många bra och engagerade lärare i svenska skolan som gjort underverk med små medel. Så det finns hopp!
Helt rätt – sanningen handlar inte om lärarens makt utan om hur den används. Det är därför jag invänder mot Björklunds väldigt förenklade syn på vad som behövs.
Men jag håller inte med om att ökade självstudier i grundskolan beror på lärartätheten. Det är arbetssätt och pedagogik man behöver ändra.
På universitetet däremot – där syns det tydligt.
Björklund har fel i stort, men han är inte utan poänger.
Folkpartiet står för en nykonservativ skolpolitik som går ut på ökad styrning av skolan och klassrummet, centralisering, ökat fokus på prestation (istället för kompetens) och ett mer komparativt perspektiv.
Socialdemokraterna däremot står för en nyliberal skolpolitik som gått ut på decentraliseringar, individuella arbeten, osynlig och relativistisk pedagogik och marknadstänk – vilket sammantaget lett till en stark medelklassdominans.
Vänsterpartiet i sin tur står för en terapeutisk skolpolitik, också den grundad på osynlig och individualistisk pedagogik, men kompetensinriktad, problembaserat lärande och en progressivistisk kunskapssyn. Även den en modell som skapar osäkerhet för arbetarbarn och leder till medelklassdominans.
Jag skulle vilja se…
* Tydligare kunskapskriterier
* Mindre specialisering och mer baskunskaper
* Mer struktur i skolan
* Vygotskyansk pedagogik
* Mer kollektivism i pedagogik och skolans utformning (inkl. fler internatskolor!)
* Mer samarbete och krav på att elever ska ta ansvar för varandra
* Läxläsning i grupp, mixade efter kognitiv kapacitet (som i Kina och Sydkorea)
* Mer kritiskt tänkande och kunskapsteori
* Praxis-orienterad kunskapssyn (förening teori och praktik, det senare har haft en allt för underordnad roll i skolan)
* Minskad konkurrens (inkl. att minimera de nationella standardiserade testen)
* Bonus till lärarlag som lyckas höja elever till godkänd nivå
Markedly well written blog