Category Archives: svensk reklam – förlåt – politik

Det är nästan så jag börjar tro på den stora konspirationen

Standard

IMG_2507.JPG
Huvudlösa svenska politiker

Läser DN. Den stora konspirationsteorin slår mig. Hårt.
Reinfeldt öppnar med att be oss öppna våra hjärtan. (Han hade ju kunnat läxa upp sina moderata kommunalråd först och sen berätta hur moderaterna har öppnat sina hjärtan och ökat kommunalt flyktingmottagande för att visa att hjärtöppnandet var rellet. )
Borg och Bildt har sen diabildsvisning om hur hotfull världen är. Och that’s it. Alla som läser en tidning hade redan den informationen. Så vad vill de?
De snälla menar att moderaterna vill visa på sin statsmannaduglighet. Att det är mot dem man ska luta sig när det stormar i Irak. Men sedan kommer siffrorna från Borg. Det kommer att kosta!!

Det är här jag börjar konspirerar. Tänk om snacket i oranga turnébussen gick istället enligt;
-“Vi har inte en suck! 13% efter. De kan få egen majoritet! De kan sabba allt vi har gjort… Sååååå….. let’s give them hell! Slaget är förlorat 2014 – men 2018 – eller tidigare om det blir nyval – så sopar vi banan med dem! Öppna hjärtan för 30 miljarder!! Det kommer att fösa väljarna rakt in mot Jimmie! Det kommer att klirra till i hans valsiffror värre än i nån jävla internetcasino!”

Och så blev det.

IMG_2475.PNG
Enda smolket i bägaren är att nästan 50% av center – och folkpartiväljarna tycker det är läge med koalitionsregering över blockgränserna. Fel tyckt! Fel tyckt!

IMG_2466.PNG
Under tiden vårdar Hägglund sina kärnväljare.

Och jag som trodde man gav sig in i politiken för att påverka…

Standard

… men icke. Annie Lööf och Jan Björklund surar. De vill inte vara med när Löfven kallar.
Han får skylla sig själv. Han ville ju inte vara med oss tidigare så nu vill vi inte vara med honom!
Tillbaka till förskolan.
iphone 114
Politik är att vilja förändra. Trodde jag. Nu är politk mer att tjura. Att ha makt – om än i opposition lockar mer än att faktiskt försöka få igenom så mycket som möjligt av sin politik.
Jag tror Lööf faktiskt väntar ut att det blir nyval – ett förkrossat moderat parti som slickar sina sår. En försvunnen kristdemokrati som pustar ut men som inte tänker framåt. En Björklund som dubbelsurar – dels för att Birgitta Olsson fick fler kryss än vad han fick men också för att Folkpartiet blev mindre än Vänsterpartiet. Björklunds översitterifasoner mot Sjöstedt kommer att falla platt de närmaste 4 åren. Eller i alla fall fram till nyvalet.
Så här kommer det att bli;
Sverigedemokraterna kommer att föra allt de kan för att få fram ett nyval. Kaxigheten sitter i länge och nu tror de att 20% är möjligt. (Det tror inte jag).
Moderaterna vill i n t e för allt här i världen ha nyval. De är totalt omobiliserade nu och vet vare sig ut eller in.
Folkpartiet vill ha revansch. Inte ska Sjöstedt få vara större än Björklund. Så allt för ett nyval.
Annie Lööf vill leda borgerligheten – men ser inte riktigt vad det är som längre enar borgerligheten – så hon rusar utan att se bakåt eller framåt mot nyval. Bevis för denna blinda rusning ses här.

Och det hela slutar med att Socialdemokraterna och Moderaterna gör upp. Och det blir inget nyval. Och Miljöpartiet kommer förvånat att se på.

Jo- jag vet. Detta är lite som Jimmie Åkessons gambling på internetcasinon. Lite vilda chansningar.
Men det är det enda som återstår.

Bäst i klassen, men….

Standard

iphone 401
Attans. Även om jag rusar på så missar jag de första 20 minutrarna av partiledarutfrågningen med Annie Lööf. Jag som hade tänkt räkna hur måmga gånger hon skulle hinna säga “små företagare” på en timme.
Men jag hinner med de sista 40 minutrarna.
Hon svarar på frågor. Hon är bäst i klassen på att svara på frågor. Men hon resonerar inte. Hon svarar. Och då blir det fel ibland. I Expressens partiledardebatt så skulle hon inte tillåta mer kolgruvor ägda av Vattenfall i Tyskland. Dagen efter låter det annorlunda. Skillnaden är att i Expressens debatt skulle man vifta med lappar – och i en skolklass kollar man ju lite hur de andra viftar. Inte sticka ut i Alliansen inte… Dagen efter ska hon ensam svara – då är det ju så att regeringen ger ägardirektiv men det är ju “Vattenfalls styrelse som bestämmer”. Vad ska man då med ägardirektiv till om styrelsen gör som de vill?
Men hon kan tänka sig att sälja den europeiska delen av Vattenfall. Men vem vill köpa för en rimlig summa när Nuon ingår i den europeiska delen?
Men visst har Annie Lööf utvecklats. Det är färre floskler. Hon låter inte som en powerpointpresentation längre. Men hon svarar på frågor. Duktiga svar på frågor. Men hon skulle vinna på att resonera – vinna på att ta ansvar även för det som gått snett. Nu skyller hon ifrån sig. “Det är Vattenfalls styrelse som bestämmer“. Så med lite mer mognad så slutar hon tänka “jag ska svara rätt på alla frågor!” och börja resonera istället.

När valrörelser har blivit Idol-tävlingar

Standard

Iphone6 079
-“Men de kommer ju inte med något nytt!” klagar Ann Cathrine Jungar, statsvetare när hon ska kommentera den senaste av partiledardebatterna i Expressen.
Debatter efter utfrågning efter debatt. Valet närmar sig och statsvetaren är uttråkad och vill höra något nytt. Partiledare som ska fungera som idésprutor för att roa uttråkad publik. Dra in en död svärfar i debatten. Vifta med en kolklump. Precis som i American Idol – för att få plats måste du ha en tragedi att berätta som får publiken att säga ååååååååååååhhhhhh.
Visst är det bra med mänskliga politiker – folk av kött och ben – men hur äkta blir det när rubriken i morgondagens tidning är viktigare än hur jorden ser ut om 25 år?
Retorikexperterna dödar politiken. Eller försöker. Vem var kvickast i repliken blir viktigare än vem som har en plan för hur skolbarn ska få en bättre skola. Vems slips matchade solbrännan blir viktigare än raserade järnvägsspår. Den klatschiga formuleringen vinner över den långsiktiga planen.
Synas och höras och märkas.
Heder dock åt Reinfeldt som inte vill agera som en show-and-dance-man fast Kent Persson trugar. Discodans-kickoff – oj vad vi är samspelta och vad roligt vi har det ihop blir budskapet istället för hur man ska tackla 8%ig arbetslöshet.
Politik är att vilja – var det förr. Nu är politik att vilja – synas.
Och nog fasen syns de. Och hörs de. RixFM, Karlvagnen, Expressen, Aftonbladet, TV4, SVT, Ring P1 och så vidare. Säkert med Bromé också i nån studio. Och så klagar statsvetaren på att de inte kommer med nyheter utan upprepar sig. Valplattformar är liksom inga tombolahjul där man drar fram nya förslag stup i kvarten.

Fan – det var bättre förr med lastbilsflak och megafoner och Ortmark och Olivecrona och en allvarlig partiledardebatt i svartvit där Annie Lööfs färgval för att synas hade förblivit gråvit.

Men om man nu kommer med något nytt? Jonna Sima visar på vad som hände med socialdemokraternas förslag i förra valrörelsen – “Mer tid för att älska och leva”. Förslaget handlade om mer tid för varandra och mindre tid för vardagsstress. Ett förslag som handlade om att inte enbart umgås över en tacotallrik. Och vad hände? “Butler i tunnelbanan” flåsade motståndarna som inte ville diskutera sakfrågan utan såg en klatschig rubrik flämta fram.

I Expressens partiledardebatt hände samma sak. Löfven tvekade om nya kärnkraftsreaktorer. “Ha!!! Han vet inte vad han vill!” flämtade Alliansbloggarna under jubel. Nu är det ingen hemlighet att socialdemokraterna vill se en bred partiöverenskommelse omkring energiförsörjning. Men se det blev till ett jublande hån när Alliansarna valde att låtsas inte förstå.

 
Och allt detta skirver Ju Oisin Cantwell väldigt bra.

The untouchable

Standard

-“Glöm inte att le! Se inte arg ut!”
Iphone6 032
Jonas Sjöstedt frågas ut. I Aftonbladets valdebatt ser han orakad och arg ut. Han gör sig inte bra på 10 sekunders inlägg. Lättretad.
I SVTs utfrågning är det andra bullar. Hitintills den ende partiledare som inte korvat sina fötter runt stolsbenen. Här resonerar han lugnt. Och ler då och då. Trygg landsfader.
Jag höll nästan på att skriva “påläst och kunnig” – men det är inte riktigt vad han är. Han kan sin politik så han behöver inte “läsa på”.
Han vet vad han vill och kör inte med Det här gör sig bra i Tv”-fasoner a la Annie Lööf eller “Nu tar jag på mig en bekymrad min så jag ser förtroendeingivande ut”a la Reinfeldt.
Istället kommer Sjöstedt ihåg att le då och då mitt i sina förklaringar av vad han vill. Polityren kommer i i andra hand. Han är inriktad på vad han vill och inte på vad tidningarnas retorikexperter kommer att säga.

Just ja. Irritation. Tidningarnas politiska analyser tar mindre och mindre plats, medan retorikexperterna tar plats.
Jag föredrar en mumlande politiker som har en klar framtidsstrategi jämfört med en stylad rubrikkåt politiker som tänker på morgondagens tidningar.

Och så blev det visst en hyllningsartikel om Sjöstedt.

Jag väntar på explosionen

Standard

Iphone3 050
Partiledarutfrågning med Jan Björklund. Han är brunbränd. Han är polerad. Elegant slipsknut. Håret ligger på plats.
En stund.
Sedan börjar han fräsa. Lite om värnplikten. Men sedan kommer storfräset. “Amatörer!! gastar han till om svenska kommunpolitiker. Där studsar nog halva folkpartiet till. Den liberala studiopubliken kippar efter andan.
Jag med.
Hur kan det bli så fel? Så okontrollerat? Hur kan nåt man muttrar i bankomatkön bli till offentlighet i valkampanjens viktigaste intervju? Hur är det med Jan Björklunds egen disciplin – den han tjatar om andra ska visa upp. Men han själv?
Visst är det bra att säga sin ärliga mening. Men den här meningen han har är märklig. Bara han duger. Alla andra har fel. Eller något slikt.
Jag är dagen efter fortfarande häpen över hur;
a. brist på kontroll över sin tunga alternativt
b. höga tankar om sin egen förmåga -
-eller bägge, som karln visar upp.
Intrycket jag får är av en person som till ytan ser välkammad ut men där håret när som helst kan spruta ut i en Professor Kalkyl-explosion.
Calculus_savate
Går man på tårna runt Jan Björklund? Är han en vilande vulkan? Är det därför han är så disciplinfixerad? Kontroll för att inte explodera. Men småfräsa för att lätta på trycket. Och så storfräset om amatörer.

Jimmie Åkesson Sha La La La Va?

Standard

Iphone3 032

Jag är övertygad om att Jimmie Åkesson gick segrande ur partiledarutfrågningen igår. Inte för att han övertygade i svaren. Inte för att han hade kloka argument.

Utan för att han lyckades fånga in Nu är dom däringa stockholmsjournalisterna dumma med honom! -känslan. Anna Hedenmo gick lika hårt åt Gustav Fridolin men inte vojnade sig miljöpartisterna åt att hon “visade sin avsky mot honom”. Det gjorde sympatisörer till Sverigedemokraterna – vilket Bylund från partiet var noga med att säga.

Pressar man Jimmie Åkesson så “avskyr man honom”.

Visst var Hedenmo skärpt – men det fanns bitar där hon hade kunnat följa upp bättre.

Jimmie Åkesson – sin vana trogen att narras med statistik –

påstår “Migrationsverket kostar 27 miljarder för att ta hand om 80 000 flyktingar medan UNHCR tar hand om 40 miljoner flyktingar med 37 miljarder kronor”.

Här blandade han friskt – det är alltså så att Migrationsverkets prognos för 2015 är 27 miljarder kronor. Alltså kostar det inte 27 miljarder – utan Migrationsverket tror att det kan kosta så mycket.

Men värre är påståendet om att UNHCR “tar hand om” för den summa han nämner. UNHCRs budget är en del av kostnaderna för ex vis ett flyktingläger. Endel. Inte hela budgeten. Även värdstaten har aktiviteter i flyktingläger. Enskilda organisationer har det. Det kryllar av enskilda organisationer i flyktingläger – delvis, men bara delvis finansierade av UNHCRs budget. Andra FN organ har aktiviteter med egna budgetar för flyktingar, ex vis UNICEF.

Så antingen narras Jimmie Åkesson eller så låtsas han inte förstå sammanhangen.

Han fortsätter i samma stil med att säga “Enligt en OECD rapport har Sverige färre vårdplatser än Etiopien och Turkmenistan”. Precis som när han tolkade FNs våldtäktsstatistik för något år sedan så låtsas han inte om statistikvarningarna – d v s det är svårt att jämföra vad “en vårdplats är” mellan olika länder med olika form att mäta. Se den här debattartikeln. I Sverige räknas inte alla privata vårdplatser in ex vis.

OECD i sin rapport 2013 – “Health at a Glance 2013″ (sidan 88 > ) skriver att jämförelser haltar så varning för att jämföra för strikt. Nu är dock vare sig Etiopien eller Turkmenistan med i OECD så de finns inte i statistiken i OECDs rapport.

Så där narras Jimmie Åkesson genom att påstå att “OECD säger”…

Men om man går till statistiken för de länderna och jämför med Sveriges 2,7 vårdplatser/100 000 invånare så kan man hitta i en WHO rapport (kanske dem som Jimmie menade i sitt slarv med fakta) att den siffran stämmer – men att då inte jämföra med antalet läkare/100 000 invånare och den förebyggande sjukvården gör jämförelsen väldigt haltande. För nog är det väl bättre med förebyggande sjukvård än med att bli inlagd på sjukhus för att sjukcentraler inte kan hjälpa en i tid?

Så – slarv och halvlögner och hellögner och “ingen aning”-svar. Ändå får han sympatier. Vafalls?

Dels är det etablisemanget mot oss vanliga -syndromet. Detta utnyttjar Åkesson genom att låtsas sitta på läxförhör hos de dumma korsförhörarna.

Offerkofta. “Det är inte vi som ar ansvariga! Det är riksdagens utredningstjänst!” Sverigedemokraterna gör det lätt för sig – det är aldrig deras ansvar. Det förstärker bilden av dem som dom jagade. Dom det är synd om. Dom man ska tycka synd om.

Jag tror också att folk gillar förenklingar – en svår värld blir enklare om nån kommer med en tjusig enkel lösning som låter bra. Det är därför hans enkla lösningar behöver granskas och han behöver grillas på sina svar.

UNHCR tar inte hand om 40 miljoner flyktingar med 37 miljarder kronor. Så enkel är inte matematiken. Peta på hans svar. Genomskåda förenklingarna och okunnigheten/ljugandet med statistik.

Men det hjälper inte på kort sikt. Det stärker hans popularitet. Ställer SVT dessutom upp med en normaliserings-panel som den igår – så stärks partiet ytterligare. Men sakta, sakta kommer punkteringarna på hans fabulering att avslöja hans taktik och hans slarv/lögner. Parallellt växer kritiken mot honom i partiet. Toppstyret från Åkessons närmaste irriterar. Så ha tålamod. Fasaden krackelerar. Lite i taget och sen med ett brak.