Ett nytt land

IMG_2566

Ja här är det ju lätt att bygga flygplatser. Tänker jag när planet går in för landning, Marocko. Casablanca,.

(Noterar att Trump är i Jerusalem nu – tur jag hann lämna i tid).

Första besöket i Marocko. Det är sura miner i passkontrollen. Det är glada miner i tullen. Så jag vet inte om landet är glatt eller surt med de två första mötena som grund. Men penningväxlingen visar att det råder byråkrati. Stämplar och kopior.

Men det är dammigt. Ökensand och damm i en rejäl blandning. Nån har skrivit i dammet på receptionens dataskärm. Mina fötter är gråa efter en balkongvända. Jag kan skriva en bok i dammet på balkongbordet.  Men utsikten är rejäl.

Hunger. Men restaurangen öppnar först klockan 13.00 så vi går över gatan till grannhotellet. Där är vi först på plats. Sedan kommer en farbror med barnbarnet eller liknande. Barnbarnet har minikjol och dricker drinkar.

Servitören rekommenderar det lokala ölet med det originella namnet – Casablanca. Det här han rätt i. Köttbiten är lagom stor men rejält god.  Grannbordet får syn på  maten och ångrar sig och vill ha en likadan.

Så sprids trender. Med smackande. Och njutning,

Sedan lär jag mig att supermarket heter Supermarché.

Och jag ska sluta inbilla mig att jag är i Kairo bara för att det ser ut så och tutar så från gatan 10 våningar ner.

I morgon blir det konferens och sedan 2 skypemöten på raken som ska avgöra min framtid.

Bryder min min under tiden.

IMG_2577

Långt därnere under gallret vilar de – huvudrollsinnehavarna i en tidig såpopera.

temporary

Abraham var 99 år och hustrun Sara var 90 när de fick sin första son. Innan det hade Abraham fått en son med Saras tjänsteflicka Hagar. Det slutade illa. Damerna gillade inte varandra.

IMG_0893

Rena mexikanska såpoperan. Ovanpå tillkommer allt som har med rätten till land att göra genom den grav som Abraham köpte åt Sara. Och eftersom det byggdes en moské ovanpå gravarna så har moskén aldrig blivit synagoga –  trots ockupationer – förty synagogor kan inte byggas på gravplatser.  Däremot är byggnaden delad in i  två delar – en muslimsk del  och en judisk del. Detta skedde efter Baruch Goldsteins vilda skjutande.

temporary

Ett skottsäkert glas  till vänster om Abrahams grav skyddar idag muslimer från skjutglada bosättare. I den judiska delen ligger Jakobs grav.

temporary

Detta är den äldsta religiösa byggnaden i världen som fortfarande används  – påstår guiden. 2000 år liksom.

1 vecka i Palestina

temporary

Torrt. Torrare. Torrast. Här och där är det grönt. Då handlar det nästan alltid om en illegal israelisk bosättning. 83% av vattnet på Västbanken tar bosättarna och Israel hand om.

Långt därborta ligger Jerusalem. Färre vägspärrar än 2003. Men ännu svårare för palestinier att ta sig dit om de inte är registrerade i östra Jerusalem.

Men för mig som besökare går det bra. Inga förhör. Inget grävande i mina väskor. Upp med passet och åk.

Det är bara det där irriterande -“Welcome to beautiful Israel!” Som soldaten skanderar när vi kliver in i en illegal bosättning i Hebron. Staden med den 2000 år gamla moskén där Abraham och Sara och ett antal av deras söner ligger begravda.

Moskén där Baruch Goldstein mördade 29 bedjande människor och skadade över 100 andra.

Hebron – staden med 5 illegala bosättningar inne i staden. Staden där människor som egentligen har 100 meter från A till B får gå omvägar för att palestinier inte får gå på flera av gatorna.

Så för en palestinier är det bara mer inspärrningar. Men inte för mig som är på besök.

Till och med på flygplatsen på väg hem handlar frågorna om – “Har du packat din väska själv?” Inte mer.

Betlehem

IMG_0885

Wales Off Hotell. Banksys verk. Hotellet med världens sämsta utsikt. Muren. Separationsmuren. Apartheidmuren.

Du kan hyra en sprayburk och måla muren. De flesta gör det hellre än bra.

På väg tillbaka till Ramallah blir jag nästan kär i Antoinette.

3 äldre damer som startade ett kvinnokooperativ. Mat. Broderier. Försörjning. Stolthet. 2 kuddfodral är nu mina.

IMG_0886

Och så Gamla Stan i Jerusalem. Ska man besöka en butik så är det Maro Sandrounis  The House of St George for Authentic Art > Här! 

IMG_2550

Och så var det maten. Denna kyckling i Hebron.

temporary

Och innangårdarna. Denna i Lutherska kyrkan i Jerusalems gamla stad.

Mysteriet med de försvunna mammorna…

temporaryDet började med Adam och Eva längst bort till höger. Så långt var allt väl. Men sedan försvann mammorna och papporna tog över barnafödandet så att Jesus till slut kunde födas. Ja då dök ju äntligen en mamma upp igen. Maria. Men på trädet ser det ut som om Josef var hennes far.

Komplicerat.

Strax innan hade jag klivit upp i ett lutherskt torn där en duva vilade och struntade i trampet från turistfötter. Det var flaggor här och flaggor där.

Och jag.

temporary

Röd efter att ha undvikit att trampa på duvan. Det var stilla däruppe i kyrktornet. Gyttret av turistfötter ekade nere i gränderna.

temporary

Kupolerna lyste mot Oljeberget. Stillhet.

temporary

Men den nigerianska gruppen i Garden of The Tomb – där lutheranerna påstår att Jesus begravdes – var inte stilla. De pressade sina pannor mot gravväggarna. Och gravgrottan blev till en sjudande gryta.

Själv tände jag ljus. För de döda lutheraner jag känner.

Det var nog lite fel att tända ljus för dem i en ortodox kyrka som jag gjorde häromdagen. Men nu är det tillrättalagt.

Sedan blev det bröd och fisk. Och kyckling Musakhan. (Stekt brödskiva med massa lök o kryddor och marinerat kycklingbröst).  2 stycken människor blev matade. Det var gott. Rossini. Kom ihåg namnet om ni har vägarna förbi Jerusalem. Tack till den armeniska damen som keramikerade granatäpplen som tipsade om restaurangen.

Hon lärde mig att bruden i armeniska bröllop smackar ett granatäpple mot en vägg för då blir det minsann ett fruktbart äktenskap.

Och en rätt svårtvättad vägg. Antar jag.

Resan är nästan över. En natt kvar och sedan visa Istanbul till Nairobi till Casablanca.

Korsbärarna på Via Dolorosa har ersatts av selfiestickbärare

temporaryNu ska den Röda Gruppen kliva in i Heliga Gravens kyrka. På väg dit kommer den ena gruppen efter den andra. En grupp leds av en korsbärare. De andra grupperna fäktar med selfiepinnar. Utom en grupp som har ett sånghäfte.

Det gemensamma för alla grupper är att de blockerar gränderna i sin framfart.  (Jag som trodde att goda kristna ser andras behov – men icke – det var framfart i bredd som gällde).

Väl inne i kyrkan ser man folk pussa den stenplatta som Jesus kropp smordes på efter nerplockningen från korset. En del svepte med handdukar på stenen för att fånga upp det sista av Jesus DNA.

Stenen är från 1808….

temporary

Kön framför Golgata altaret är långt. Man kan knäböja och känna på Golgataklippan i ett hål under altaret. Man kan. Om man vill.

temporary

Det fanns en lugn plats vi den eviga elden. Tände ett ljus för farmor och ett för mor. Placerade ljusen bredvid varandra. De bodde ju grannar.

temporary

Den eviga elden ja. Den är inte evig. Den släcks varje ortodox påsk så det blir alldeles mörkt i kyrkan. Så tänds den igen – och ljus efter ljus.

temporary

temporary

Sedan ut in värmen. Ett glas granatäpplejuice för 90 kronor. Krämarna har tagit över templet. Igen.

Det förvånar mig att det bara blev 4050 steg eller 2,2 kilometer

temporaryDet var ju ändå två långvandriga flygplatser. Fast det var 3 flygplatser. Men det gicks inte mycket på Jomo Kenyatta International Airport i natt.

Men det hela började med väckelse kl 01.00 i natt. Tjurrusande taxi genom ett nattligt Nairobi. 20 minuter till flygplatsen.

Där bläddrades det i stor bok om huruvida en svensk kan åka till Israel utan visum. Det kan en svensk göra men det tog ett tag att hitta svaret.

… och in i Israel gick det. På 5 minuter…

Flygplatsnatten var tom. En ensam man satt och drack öl infor sitt flyg. Klockan 03.00. Det är inte bara svenskar som dricker öl i  flygplatsgryningar.

Turkish Airlines var en positivöverraskning. En hel drös med filmer. Bra mat. Snabb service. Trånga säten på det nya moderna planet.

Då var nästa plan – äldre – bra mycket bekvämare. Breda säten – gott om benplats. Men långsam service och färre filmer.

Men vägen till Istanbul var en uppförsbacke. 40 minuter sena. Lång säkerhetskontrollskö. Rusning genom flygplatsen.  Trångt. Långt. Men ändå bara 4060 steg.

En del av dem på Ben Gurion flygplatsen. Långa korridorer – långa rullband. Stora skaror. Men ändå tog passkontrollen bara 5 minuter.Effektivt.

13 år sedan jag var här senast.

temporary

Det växer. På bredden och höjden. Med murar.

temporaryMen maten är god. Väldigt god. Extremt väldigt gott.

Rapport från en hotellfrukost

IMG_2536Det mumlas. Tuggas. Glids runt. Lite högmässa innan pastorn har klivit in i kyrkan.

Men så kommer det amerikanska paret. Deras samtal blir offentligt. Högt. Väldigt högt.

Här kommer min teori. Dagisgenerationen har vuxit upp. De där som lärde sig att skrika för att höras. Det behövde man inte göra i den lilla familjen men i en dagisgrupp höjs rösten. De har nu vuxit upp – de som var på dagis utan pedagogik – utan “lek nu med varandra barn!”.

Innan tabletterna fick barnen att böja nacken. Innan man ur och skurade i en skog där de fyra väggarna och taket inte ekar tillbaka rösterna som höjs i en alltmer crescerande nivå.

De är sådär 35-40 år. Den skrikiga dagisgenerationen. De som inte lärde sig att man i ett oväsen också – eller framförallt – kan sänka rösten ett tonläge så man hörs under oväsendet. Inte höja rösten så man bidrar till ännu mer berulho.

Komplettering~ Ankie i Skaraborgs län påpekar att även de som säkerligen aldrig sett ett dagis inifrån som barn kan vara väldigt högljudda. Just det ja. Men så har vi ju grundskolan där en del klassrum kan ha upp till 90 barn. Högröstträning.