Och just när det verkade vara lugnare än på länge…..

DOxdtNtX0AI4S9v

… så brinner det. Administrationsbyggnaden på Kenyatta university i brand i går kväll.

23518973_10155979542519695_2046584200051215520_n

Stenkastning på bilar på motorvägen söder om stan.

Lastbil satt i brand.

23561465_10155979542659695_1871469084243070669_n

Gikombamarknaden i brand.

Om allt detta beror på att oppositionsledaren …. förlåt nuförtiden motståndsrörelseledaren Odinga landar kl 10.00 på Jomo Kenyatta international Airport efter sin rundresa till USA, Storbritannien och Tyskland.

Och förhoppningsvis lärde han sig av de tre staterna där politiken gått i nån sorts baklås – att motståndsrörelse inte är en bra rörelse. Motståndet under omvalet var helt felaktigt. Det är ok att bojkotta ett val. Det är ens rättighet – men att hindra andra från att rösta är inte en demokratisk rättighet.

Så nu landar han om en halvtimme. Polisen har utfärdat demonstrationsförbud på flygplatsen. Oppositionen…. förlåt – motståndsrörelsen vill möta Odinga. De får inte göra det. Så det demonstrerades i går kväll. 2 hetlevrade parlamentariker häktades.

Och det hettade till. Universitet, lastbil och marknad i brand. Oklart dock om marknadsbranden har med detta att göra – men kravallerna på motorvägen har definitivt med häktandet av oppositionspolitkerna att göra.

Och nu är det tätt med polis på flygplatsen. Tätt med polis i det planerade demonstrationsområdet Kibera. Min kollega såg vattenkanonlastbilar på väg mot Kibera på hennes väg till jobbet i morse.

23621733_10155987282829515_1632056392162078589_n

Och de som inte är på plats för att möta Odinga på flygplatsen – ägnar sig åt att kasta stenar på bilar efter Airport North road. Just nu. I skrivande stund.

På måndag ska högsta domstolen besluta om valet 26 oktober  var legalt.

Så mer protester att vänta.

Sablar.

Resumé

 

Advertisements

Men jag blinkade ju med helljusen!!!

bild7

-“Vad kommer du inte att sakna från Kenya?” Lätt fråga att besvara.

Trafiken.

Mellan 3000 och 13000 personer dör i trafiken årligen i Kenya. En tre timmars bilfärd från Nakuru till Nairobi förklarar hur detta är möjligt. 155 km på helspänn.

De kommer blinkandes. Omkörandes. Lurpassandes bakom lastbilar. De där som tror sig kunna köra om men som inte kan det. Men gör det ändå. De blinkar ju med helljusen så mötande trafik ska  ge dem plats. Det är de nya stora Prado- och Landcruiserbilarna. Det är de gamla slitna minibussarna. Matatus.

(På spanska får matatus en annan innebörd – men en riktig innebörd.

Mata …= döda.)

Men det är de som ligger bakom de flesta olyckor. Jagandes antal passagerare de kan köra/kilometer.

Plats för skämt;  En präst dog och knackade på St Pers port. Framför honom i kön stod en matatuchaufför. St Per släppte in honom direkt men krävde att prästen skulle genomgå ett test.

-“Vafalls????” sade prästen.

-“Jo, du får folk att be en gång i veckan medan matatuchauffören får folk att be 50 gånger om dagen!”

Så är det. Hjärtat i alla halsgropar när de kommer farandes. Genvägar. Dikesomkärningar. Allt för att komma fram.

Jag först.

bil6

Och så de som kör utan att tänka sig för. Som denna långtradare med extra stor tank som inte mätte fordonets höjd innan han – alltid en han – for iväg på sin färd. Färd fram till en bro.

Fast.

Trafiken hade ju kunnat ta sig fram med lite blixtlåsturordning i den andra filen. Ja. En stund. Men alla skulle in i den filen. Stopp i trafiken.

Men köra fram genom sidan av vägen. Ja. En stund. Tills en lastbil fastnade där. Stopp i trafiken.

 

Alla ska framåt. Alla fastnar i alla. Men se – det finns ju ett dike på andra sidan – vi kör där. En ny kö bildas.

bil3

Alla kommer på samma idé samtidigt. Men det flyter på någotsånär. Tills den gråa bilen tycker sig ha rätten att köra om alla köande bilar. Han ler. Mumsar på en majskolv. Smart körning. Tycker han.

bil5

Det tar stopp. Jag ler. Genväg är senväg. Skaplig buckla på dörren när bilen ska krängas loss.

Nu orsakade detta kaos inga skadade. Men mentaliteten omkring kaoset förklarar varför trafiken är så farlig.

Jag först.

Jag ska fram.

Till varje pris.

Vägen till kvinnans hjärta går inte genom husbyggen

D282B3C6-D9C6-4360-A302-96D0248A2143

Över ängarna. Genom allén. “Plocka inte blommorna!” Och så är man framme.

Ett slott.

Men det började inte så. Det slutade så.  Det började såhär;

BBB86DCE-B29A-40A3-AE05-C57267B3055D

Men fästmön var inte nöjd. Inte det minsta.

Det liknar en hundkoja...  tyckte hon.

Så det var bara att bygga nästa hus.

Det är för litet ….. klagade hon. (Hon var från Österrike och det kanske förklarar det hela)

Så han byggde ett 52-rums slott.

Det ser ut som ett stall …… konstaterade hon. Så han flyttade in 1954 – helt ensam och dog 4 år senare. Helt ensam.

Förutom allt tjänstefolk …….

Så Maurice Egerton som fick en bit mark i Kenya tack vare att han hade varit militär blev en byggare. En byggare som efter alla avvisningar av österrikiskan förbjöd både kvinnor och hundar att vistas på området. Kvinnor av uppenbara skäl – men även hundar för att österrikiskan jämförde det första huset med en “hundkoja“.

Så det blev till att spela piano ensam.

Nu är slottet tomt. Förutom dess två innevånare – långväga gäster från Peru.

2A7EB44A-B885-4DA7-A9E1-2B8C63D78BF8

Jag tycker synd om karln. Här byggde och byggde han – eller ja 100 indier anställdes för att bygga. Det blev barnkammare. Det blev sovrum med 2 (!) tvättställ för österrikiskan. Men det bidde inget.

Och karln dog. Och huset plundrades.

E9082BC2-2D1D-41DD-8AB1-D2BA3756B4D3

Men plundrarna lämnade kvar sifonen och vevmixern. Det hade nog varit de två saker jag hade plundrat.

Och nu står slottet tomt. En guide sitter vid ett fönster och väntar på besök. De två lamadjuren betar gräs och jagar enstaka turister. Men på helgerna minsann – då vankas det bröllop. I slottet där kvinnor förbjöds………Men det struntar bröllopsparen i.

Det var väl ändå det märkligaste …..

E0BA921A-45A7-484A-B4A7-D82675FEEF0F

Vardag råder. För en vecka sedan så var det upplopp och plundring och allmän amok i delar av landet. Notera – delar. Inte hela landet. En mexikanska på besök gick till mexikanska ambassaden för att registrera sig och fick till svar;- “Vad gör du här? Ta dig härifrån! Så fort som möjligt!”

Hon är nu på safari i Masai Mara och det fungerar riktigt bra. Hon fick också en karta där områden hon skulle undvika var markerade – bland annat hela kusten. Jag tror mexikanska ambassaden behöver förstärka sin omvärldsbevakning.

Svenska ambassaden är mer cool – de uppmanar svenskar att noga följa utvecklingen och inte åka till norra Kenya. Det avrådes från resor till Lamu – inklusive ön. Däremot tycker Brittiska ambassaden att man visst kan åka till Lamu Island men inte fastlandet i närheten.

Så detta blir förvirrat för resenären – att tänka sig ett möte mellan en svensk, en mexikan och en britt som ska jämföra den information de har om “no-go områden“. Handlar detta om graden av ängslan hos den säkerhetsansvarige – eller om de har information som de andra inte har? Om det är världsmästerskap i ängslan så vinner Mexiko solklart.

Så lugnet är tillbaka. Eller det som är värst i Nairobi har återvänt. Trafiken. Eftersom normaliteten är tillbaka så har trafiken ökat. Och det regnar mer. Trafik och regn i Nairobi >>> olyckor. Inte en dag utan stopp i trafiken för att det är en olycka på gatan.

Under tiden har Arman fyllt 6 år. För 6 år och 2 dagar sedan så hade jag skrivit 4 tänkbara hundraser på 4 olika lappar – Schäfer, St Bernhard, Rotweiler, Labrador. En lapp såg bättre ut än de andra. Lyckolotten. Schäfer. Dagen innan jag drog lotten – hade Arman fötts. Han och en bror. Brodern dog tre månader gammal – drack för mycket vatten ur en swimmingpool. Egentligen så skulle jag ha haft brodern, för Arman var redan paxad – men köparen ångrade sig och ville ha den lugnare hunden- brodern. Arman var för livlig. Understatement. Så 8 veckor senare möttes vi på riktigt. I min bil. En fräsande hund och jag. Och sedan slutade Arman fräsa och suckade och låg och tittade på mig resten av bilfärden.

Resten är kärlek.

 

408703_10150446396587530_251048361_n377890_10150464714617530_173616166_n384943_10150470908527530_832691539_n409559_10150470992482530_1641648228_n391933_10150476915932530_1308626183_n381384_10150480649327530_1899153246_n405377_10150512817487530_1872071323_n396879_10150514143657530_1139373017_n408055_10150537810417530_1501758257_n423437_10150542633592530_1227472587_n431250_10150547277037530_1934539186_n384968_10151155330227530_1018215999_n320360_10151151764627530_1683658129_n

Och det känns väldigt lugnt – eller som lugnet före stormen. Jag vet inte vilket. Men jag anar utebliven storm.

E5E91A8F-9958-4EB2-9060-642D836DC315

Eller som ett oppositionell brasklapp;  “jag måste väl göra nåt i alla fall“.

Valreusltatet har tillkännagivits. President har utsetts. 39% valdeltagande sägs det. 98% röstade på Kenyatta. Knappt 1% röstade på oppositionsledaren Odinga fast han inte deltog. Och så blev det stilla.

Men igår beskrev oppositionsledaren sin plan. “Peoples assemblies” ska bildas – en sorts parallella strukturer till det politiska systemet. Det ska demonstreras. Civil olydnad ska till. Och vips lovade oppositionens parlamentariker och senatorer att de skulle skeppa in 3000 demonstranter var till Nairobi så fort det ska demonstreras.  Bojkott mot presidentens och vice-presidentens företag.

Allt för att få till ett nyval inom 90 dagar.

Så varsin skyttegrav. Djup klyfta. I alla fall på ytan. Under ytan är det annorlunda.

DNibBf4WAAAJTMP

Social media kryllar av falska nyheter. Stor spridning  på ett extremt falskt uttalande som påstås komma från den svenske ambassadören. Dock har man missat att denne idag inte är Sveriges ambassadör i Kenya.

Så vad kommer? Platt fall tror jag. Efter första valet i augusti utlyste oppositionsledaren en generalstrejk. Det blev extremt liten uppslutning. Så blir det nog med denna protestkampanj också. Tror jag.  Tröttheten på politiken i Kenya är stor. Dags att gå vidare.

Idag kom jag undan politiken …

203D0508-D3A0-443A-9928-EF20C93D1DE6….så Marie Bergman har fel. Man kan visst komma undan politiken.

Fast i och för sig så efter lunchen så var det dags att plocka fram Skype och ha säkerhetsmöte.. Men maten var god och mötet var kort. Alla är i trygghet. Det har lugnat ner sig. Men i morgon ska oppositionsledaren tala. Hoppas han är klok.

719BF68D-EE37-4B63-B692-139D27B5AE3FSå idel leenden. Och Tin Roof Café på Langata Link är ju ett ställe man blir glad av.  Maten. Butikerna. Maten. Terassen.

057AF4AE-22F5-450C-9ECA-4B7E0460D070Dagens höjdpunkt – trots den goda maten – var damen som stod bakom elefanten som bestämde sig för att kasta lera. På tanten. Halsen. Kinden . Låret. Elefantlera. Bara på henne av alla de skaror som stod runt med sina iPad — kameror – mobiler i högsta hugg. Jag var en av dem.

16956DC2-89F3-4E6D-9BA0-BB91096DD910Öppet mellan 11-12 varje dag utom 25e december. 50 kronor i entréavgift. Köa med 100 andra. Stå i en ring. Och så kommer babysarna stultandes. Och publiken säger ”ooooooooooohhhhhhhhhh”. Jag med. Och de är föräldralösa. Men till skillnad från ett barnhem så har varje elefant en vuxen skötare. Ett barn på ett barnhem har i bästa fall 1/20dels skötare. Våra plånböcker öppnas så mycket lättare för elefantbabysar än för barnhemsbarn. Men däremot får man kliva in på att barnhem i Kenya – helt utan erfarenhet- och bli barnskötare. I 2 veckor och barnen fäster sig vid volontären och så drar volontären iväg. Så elefantcentrets politik – kom hit en timme – öppna din plånbok och fyll din Facebook.

I like it.

3877E6A9-7B54-4297-BE1D-F6412740B014C4CB1A9C-7C5D-4043-9D77-012A3DF679ECC824600B-7C8D-4BD4-9C89-FA2F3B94AB4769125831-199A-4137-B489-D7ABD69A583B458B04F3-A2C0-4AE0-97D6-C20585A68E77100CB1DB-625E-457D-9FF7-B190D6EEB0521BF465E0-4A74-44CC-92D5-971ED9990C06803CB4B9-7976-44EA-8AE2-9384BA6E1D779A3F4490-7CA6-4CC7-8466-2B19CDE1730D0FED34D2-2532-49B4-B60B-B89649A17D88242BE347-5258-4318-96DF-770ACAC9ECF97CED6697-E2DC-4F20-9B55-92F8561FA3A3Så jag kom undan politiken idag.

Tills jag mötte på nationalism. Men det var god nationalism.

F417A27A-E4F0-47FB-8C7C-0DF9221DB3DEEn mexikanska hörde en annan mexikanska. Och en till. Och en till . Och så kom flaggan fram. Och efter flaggan kom en mexikanska till. Varje mexikan reser uppenbarligen med en flagga i bagaget.

Bra så.

Och så blev det rätt illa…

97DFD8C1-EE02-4224-BC6D-CD370B0D383E

Men det var 5,5 km bort. 10,5 om jag skulle få för mig att köra bil dit. Det gör jag inte.

Området Congo i Kawangware blev illa ansatt igår. Unga män med machetes tillhörandes olika gäng hatandes varandra p g a politik – men det gemensamma intresset av att bränna, förstöra, misshandla och plundra – stötte samman i går eftermiddag och kväll. Oklart hur många som  dödades – tidningar uppger 3 dödade och många skadade.

Vem som anföll vem – om det råder olika versioner beroende på om man stödjer presidenten eller oppositionen. Det tydliga dock är alla oskyldiga som kom i kläm. Butiker plundrade. Hus nerbrända. Dörrar insparkade.

Allt detta på ytan i politikens namn – men på djupet ren banditverksamhet i form av stölder och plundring. Låtsad ansvarslöshet när man är en i ett gäng på 100 som löper amok. Uppeggade av att synas. Av att vara farlig.

5,5 kilometer bort. Men en annan värld. Här hör jag grannens får, fågelkvitter och vaktmannens radio. Där 5,5 kilometer bort är det helt andra ljud.

Uppföljning;

Och så är det precis som en vanlig lördag. Lite trafik. Iväg till Nationalmuseet för att försöka förklara Kenya åt en besökare från Mexiko. Jag vet inte om hon blir visare – men det är en lugn terass efteråt med utsikt över centrala staden och det susar i löven och det hörs lite svagt bilbrus. Under tiden står kvinnor med småbutiker i askan från sina nerbrunna egendomar.

2BE7AB44-82AB-4B4D-954C-A06A046EB12AI morse fick jag Huevos Rancheros till frukost. Nästan som min första frukost i Mexiko 2 februari 1990 när jag flyttade dit. Jag minns att jag svalde och flämtade för jag tyckte tomatsåsen var stark. Jag minns att jag duschade med knipstängd mun för det var ju farligt med duschvatten. Det var februari 1990.

Idag oroar jag mig för andra saker.