Haiti

En nyordning. Chaufförerna får inte längre stå vid dörren till flygplatsen och möta de anländande. Istället har taxibolagen tagit över dörren. Ett nytt jobbtillfälle har uppstått- springarna. De som kommer med en papperslapp med ens namn talandes om att chauffören väntar vid parkeringsplatsen. Det skapas jobb. Port-au-Prince.
Läsning på planet; säkerhetsrapport för senaste veckan. 5-årig flicka våldtagen av 12-årig pojke. Man lynchad efter att ha stulit en get. Kvinna kidnappad. Polis ihjälskjuten. Demonstrationer mot FN styrkorna. Bär en halvtom plånbok i fickan med gamla kreditkort och några sedlar för att snabbt kunna lämna något när du får ett vapen pekat mot dig. Ringer någon och lägger på – meddela säkerhetsansvarige, för det kan vara en förberedelse till kidnappning – av dig. (som tur är så fungerar inte mitt peruanska sim-kort på Haiti)
Sida efter sida med våld. Sätter mig i bilen. Låser dörren. Inifrån.
Nu går det fortare att komma till kontoret jämfört med i mars. Fler gator är rensade från husrester.

Villa Creole hotell. Kaklet är gammalt och intakt i badrummet. Ok, rummet klarade sig bra under skalvet. Sover tryggt till bruset från en arg luftkonditioneringsapparat.

Skolor. Det byggs mer permanenta skolor.
Väck med tältskolorna. Men det är svårt att bygga. Det går långsamt. Mer än 80% av skolorna i landet är privata. Det är riskabelt att börja bygga utan att ha garantier för att skolan verkligen förblir en skola och inte används till något annat. Det knyts in föräldraföreningar, det knyts in barnklubbar, det knyts in bräckliga lokala myndigheter. Allt för att se till att skolan förblir en skola.

Kolera. Det ligger 8 patienter i ett rum för 10. Nästan fullt. Utanför entrén är det observationsstolar. En stol med hål i mitten. En hink under. Är det diarré eller kolera? Det tar nån timme – sedan vet man. Om det är kolera – in för behandling i rummet med sängarna. Sängar med hål i mitten och hink under. Droppflaska på ställning bredvid. Matta orkeslösa människor. Men de kliver friska ut från kliniken.

Toalettbyggen. Uppe på ett berg. Milsvid utsikt. Flytta hem. Bort från lägren. För att stödja det så byggs det latriner och tvättrum. Folk är glada för att slippa de trånga lägren, men rädda för att bli bortglömda. Därför är det viktigt att inte bara arbeta i flyktinglägren, utan också där folk har ett hem.

Haiti. Lite lite bättre.

Advertisements

De är på utdöende, men ibland…

..dyker det upp en. Igår kväll. Det är hamburgerfestival, säger kyparen. Till och med en efterrättshamburgare. Den serveras dock inte med french fries. Men det är inte hamburgare jag tänker på. Det är damen. Hon kliver in i sidled. Hon är liten. Lite krum. Går i sidled. Liksom kastar fram det ena benet och hasar det andra efter sig. Muttrar på spanska. Går fram till buffén. Plockar lite. Smakar. Inte nöjd. Vid utgången finns ett bord med en kasse med plastformar. Roomservice delivery. Hon lyfter locken – smakar. Muttrar. Går. Det är inte hennes mest nöjda dag.

Frukost idag. Här kommer hon igen. Tar en skål med jordgubbar och en kartong mjölk. Ställer sig vid ett bord där en man sitter. Tar en servett från bordet. Inte den närmaste servetten utan en som hon måste luta sig över mannen för att nå.
Och så ställer hon sig där. Vid bordet. Stirrar på mannen. Han fattar vinken och byter bord. Det var hennes stol. Nöjd doppar hon jordgubbarna i mjölken och fortsätter vara unik.

Om Sverige vinner, men Zlatan spelar dåligt…

…..så har Sverige förlorat. Så borde Per Gudmundsson skriva om han var sportkommentator. Han ser socialdemokratiska förluster. Förluster för ett parti som precis vann ett val genom en koalition. Ett parti som tappade ett mandat men som likväl fått stopp på den koalition där Danskt folkeparti härjat fritt. Det är lätt att le när jag läser Gudmundssons “surt sade räven..” kommentar. Han muttrade väl inget om de svenska småpartiernas kris när alliansen vann valet sist.

Det börjar bli alltmer intressant med SvD – ledarsidan harvar i motvind mot kolumnisterna i tidningen som är alltmer analyserande – medan ledarsidan mer och mer liknar en insändarspalt i en MUF fanzine.