Parkparkering

En solig påsk. En vandrande hund. Besök av vandrare från Bern. Med hund. Parker.

Bryssel är full av parker. En del vida. Andra stängda. En del smutsiga. Andra fläckfria.

Park Josaphat. En sorts kopia av parken med samma namn i Jerusalem. En Miss Martha ägde marken och var en sur försäljerska som vägrade sälja. 1904 blev marken expropierad. Detta är parken med bästa restaurangen. Och vattnet. Och variationen. Och här kan man förboka en picnickorg hos Josaphines. Med vin.

Royal Parc Laeken. Helvete. Murar omkring kungligheten. En liten del av parken där ett minnesmonument för Drottning Astrid finns är öppen men här får man inte gå på gräset. Snobbigheter. Det finns säkert nån ingång för allmänheten nånstans men den hittade vi inte.

Elisabeth Park vid Koekelberg. Jamenvisst. Hunden kan gå utan koppel. Och gör det. Jagar pinnar. Jagar humlor. Bra park. Men ingen restaurang. Det fanns en. Men den är historia. Men snubblande joggare. Bjäbbiga småhundar. Och en massa träddungar.

Royal Park – ja! en restaurang som är bra och där servitrisen kommer ut och kramar hunden. Lite sliten. Lite royal. Och en inhägnad där barnen är instängda så de inte stör hundarna. Bra så.

Och så de där parkerna vid hemmet. De små. De med a-laget och haschrökarna och hipstrarna som spelar basket. De nära.

Advertisements

Vi sökte blommor och frid men fann skumheter…

Det är inte långt till Botaniska trädgården. 800 meter sådär. Det är en fin trädgård. Och en ful trädgård.

Först ser vi amerikaner förtjuta över änder som simmar i en damm. De lutar sig över ett räcke så assistenten och jag måste också luta över den för att se vad som döljer sig i vattnet. Ivrigheten hos amerikanarna gör att vi förväntar oss en anaconda eller en krokodil eller i alla fall en sköldpadda. Men vi ser en and.

Uppför kullen. På gräsmattan sover en kvinna. Hon ser ut att ha sovit där en stund. Gräs i håret. Men hon rör på sig så hon lever. På en bänk sitter en man och säger att assistenten är en fin hund. Sedan klappar han på sin lilla ryggsäck och frågar om jag vill köpa. Jag anar att han inte menar ryggsäcken utan delar av innehållet. Jag vet inte vilket innehåll han vill sälja men den ena efter den andra lurar runt bland buskarna och bär på säljmaterial. Assistenten sniffar på buskarna i stället för att sniffa på ryggsäckarna och arrestera säljarna.

Det är en märklig värld. Bland alla urvackra blomstersängar vandrar skumheter runt. På spaning efter kunder. Knarkeri. Men där finns också pastasalladsmumsarna. De som rör runt med plastgaffeln i sin matlåda jagandes den glatta pastan. Och mumsar. (Folk mumsar mer på picnic än inne i en restaurang)

Och så den utmärglade hunden. Märklig staty. En revbenig hund ligger slingrad på fötterna på en kapuscherad dam. Assistenten fnyser och går vidare.

Utforskningen av staden fortsätter. Snart hittar vi kvarter där skumrasket sover.

Bryssel är en vandringsstad. Och en undringsstad. I går var det kastade ägg lite här och var. Ett mysterium. Varför kasta ägg? Och tre elsparkcyklar slängda i en fontän. Ilska. Det vankas aggresioner på nätterna. Och på dagarna. Grannen på 3e våningen hoade ut genom fönstret så det ekade på gatan. Han lät inte mindfullnessig utan mer “nu ska jag störa allas meditationer“.

Och där går vi och luktar på blommorna.