Jakten på den arga kvinnan

8BFFB144-6B99-4F1F-B331-951DE023D301

Ny i en stad. Var ska jag äta?

Så här gör jag;

På med Tripadvisor. Kolla de negativa recensionerna på de 5 närmaste restaurangerna. (De är alltid sådär 5% av alla recensioner – klagan är en människas arvedel).

Och självklart finns den där. Restaurangen som får beröm för god mat men där kränkhetsfaktorn är hög. Barnfamiljer som vill dela på portioner. Folk som tar lång tid på sig att bestämma sig. De är kränkta. För ägarinnans och hennes ”pudels” (servitör med glasögon) beteende. För hur hon skäller ut både personal och gäster. Hur hon hånar gäster. Hur hon fjäskar för gäster. De kränktas allsångskör.

Jag går dit. Ser ”pudeln” – han ordnar med ett bord på terrassen. Bra så. Än är jag inte kränkt. Jag ser inte ägarinnan. Hon är väl inomhus och kränker någon. Jag får min pasta. Den är helt underbar. Jag får mitt vita vin. Gott.

Ett amerikanskt par sätter sig vid bordet bredvid. Ska beställa. Och vill byta bord.

-”There are mosquitos here!”

Det är inte myggor utan blomflugor.  Men jag drar efter andan. Byta bord på denna restaurang? Det kan leda till ett utbrott. Men ägarinnan har inte sett detta.

Sedan ser jag henne. Lång. Blond. Bestämd. Inte ett leende i sikte.

Jag är färdig. Betalar. Går. Fram till henne.

-”Such a nice restaurant!

Hon fäster blicken i mig. Ena mungipan rör sig lite.

-”Thank you” väser hon fram.

Jag blev bara lite lätt svedd.

 

Advertisements

Om nyttan med Paris

FAEC9FD4-CE25-48B5-95F1-39DFBC794135

Staden att återvända till. Gång på gång. Staden som aldrig tar slut. Den ouppfostrade staden. Staden är som hundarna som flanerar efter gatorna. Utan koppel. Vägrar lyda sin ägare. Det finns ju alltid nån urinfläck att sniffa på. Så är också  servitörerna på alla stadens var-25e-meter krogar. Jag kommer när jag har tid. Jag ska bara sniffa lite på min kollega först.  Vad kockarna sniffar på vet jag inte – men de skapar underverk. Och är inte rädda för grädde och smör och konjak.

170B3C25-5DA0-438A-AF27-9A6358EE952COch det är här det är dags att rekommendera denna restaurang undanstoppad på en bakgata i Montmartre. Efter 2 kvällars ätande där  i en halvtom restaurang ser jag att de erbjuder 20% rabatt om man bokar bord via The Fork. Besviken för att de behöver ta till lockknep. Matoset borde få folk att vallfärda dit.

Och så var det vinet.

86340652-3EF8-4C9C-80E2-34C1C4F2426E

På Les Tantes Jeanne första kvällen när servitrisen häller upp champagne (det fylldes ju år) så säger hon;- ”Drink up so i can poor more in your glass!” – Andra kvällen får jag ett erbjudande om ett vinpaket för 59 euro till 5 rätters middagen. Vad innebär det? Frågade jag.

-”Better wines and generous amounts.

Det var det.

EB73FB32-893B-49E5-A16C-2922276FD0A3Och så är det avsaknaden av gå-runt-och-stirra-i-en-mobilskärm. Detta gör bara japanska turister. De tar seden dit de kommer och har förmodligen varit i Stockholm först och lärt sig stirra.

I Paris stirrar man på varandra. Man känner sig vacker i Paris. Tills man ser en spegel och ser svetten rinna nerför halsen. Men man är vacker i andras ögon. Bekräftelsegivare av stora mått.

Expediten på Galeries Lafayette när jag ska pröva ett par byxor;

-”I am size 33 and I guess you are aswell.”

-”But I´m fatter than you!”

-”Sir. You are perfect!”

Men byxorna krävde kemtvätt så det blev inget köp. Trots bekräftelsefjäsket.

Och så är det ögonen. Alltid något att se. Hus. Fasader. Skorstenar. Staden har sina breda boulevarder men också sina hur-fick-den-här-gatan-plats-här?

Jag bor i olika områden varje gång. Och det är en ny stad men ändå inte. Hundarna. Kyparna. Kaoset. Lika överallt. Men alltid något nytt. De senaste dagarna i Montmartre.

Kullen med alla revolutionärer som fick sig en stor kyrka påprackad över sina huvuden. Konstnärerna som söp och målade. Utom Suzanne Valandon som var modell och målade och söp och födde konstnären Utrillo. Som söp alldeles för mycket.

Senast vid Triumfbågen. Före det Place Republique.  Före det Opera. Men det är mer än 15 år sedan som jag sovit söder om Seine. Nästa gång? För det blir en nästa gång. Alltid en nästa gång när jag är i Paris.

(När jag bodde i Mexico sades det; -”Senast när jag var i Paris...”. Det betydde att man hade varit där en gång.)

Jag kommer aldrig att sluta åka till Paris. Så för mig är det Nästa gång när jag åker till Paris. 

Tanzania 5 dagar

Taxichauffören kör förbi flygplatsen. Det är inte från den stora flygplatsen vi ska upp I luften. Det är från den gamla flygplatsen som nu heter Terminal 1. Det ekar tomt i gamla korridorer. Till slut hittar vi incheckningsdisken.
-”You are to early. We open check in at 13.00.”
-”That’s in 2 ½ hours… can’t we check in now?”
-”No! Have a good life.”
Det finns ett kafé. Bra kaffe. Dyra tandborstar (min batteridrivna har surrat hela flyget från Nairobi till Dar es Salaam och ekar lika tom som terminalkorridorerna).

Dar es Salaam är svettvarm. Flipfloppande kineser med utåtvridna fötter smattrar fram. Det byggs. Långsamt.

Upp I luften. Dar Es Salaam växer på bredden och höjden. Det är motvind. Vi ska till Iringa men ändå inte. Först är det en landning mitt emellan cirkulära risfält. Det är inte mycket till landningsbana men det fungerar. En tjattrande neurotisk sydafrikan ska av där. Vi resterande 14 passagerare suckar av lättnad. Ja eller dom som är vakna. Det är så med alla transporter I östra Afrika. Folk sätter sig. Och somnar.
I Iringa väntar en taxi vars fönster inte går att stänga helt. Det regnar. Ena halvan av ansiktet blir rent.

Framme vid en farm. Tre stugor. Te dukas fram. Hundar och höns. Hönsen avviker. Hundarna lämnar oss inte. Det klias och det klappas. Vänskap uppstår.
Här sovs det bra.
Middagen serveras I en ruin med tak över. Det är levande ljus middag.
Lägger stället på minnet. Kisolanza Old Farm House. Ett stycke paradis på vägen mellan Dar es Salaam och Zambia.BDFE54BD-124D-408D-B14F-792C3F1BDBB0

Halvvägs till där jag är

 

 

IMG_1603Halvvägs hit var jag 30 år. Klapperstensstrand på Korfu. Jag har kvar en keramikskål därifrån.

temporary

Det har blivit många keramiskålar sedan dess.

Peru. Många skålar från Peru.

temporary
Luta på huvudet

Jag gör alla framtida flytt besvärliga ju mer keramik jag samlar på mig.

temporary
Mexico
temporary
Min skamskål från Nicaragua, Kosta 0,25 USD . Förty försäljaren visste inte att det hade devalverats valuta med 500% dagen innan. Jag skäms fortfarande fast det brottet är preskriberat – detta hände 1991
temporary
Sverige
temporary
Etiopien

Men just det. Halvvägs hit. Då.  Jag var en präktig kurator. Inte mycket tid för mig. Mycket mer tid för vem jag borde vara. Jag satt i en kommunstyrelse. Jag lärde mig mycket om björkrötter som saboterade vatten och avloppsledningar.

Jag lärde mig inte mycket om mig. Jag var fullt upptagen med vem jag  borde vara. En lördag varje månad tog jag tåget till Stockholm. Jag kom fram vid frukosttid. Sen frukost. Samma kafeteria varje lördag. En DN. En ost och skinkfralla. Kaffe. Vad gör jag i Stockholm? Jo, man borde vara där. Ibland. Så jag var där. Tills jag tyckte att jag var trött på alla som  gick fort så jag åkte hem.

Något år senare. I New York. Mötte jag människor som hade en kasse med fin-skor medan de rusade gatorna fram med gympa-skor på fötterna.

Sedan dess har jag gått fort men utan att ha en kasse med fin-skor. Att gå fort tyder på att man vet vart man ska gå. Eller inte. Att gå fort betyder mer att man blir svettig.

Jag har gått fort – efter munkätandet på Korfu – till Mexiko och sedan har det bara rasat på med land efter land. 72 länder. 7 länder har jag varit bofast i. 65 länder har jag drällt i.

Jag har inte ätit munkar sedan Korfu 1988. Där fick jag för övrigt en örfil på ett diskotek. Jag var värd en örfil men inte för avsikten.

Men det var Fagersta jag bodde i. En sån där stad man missar om man kör för fort. Eller går för fort. Men går man långsamt så är det många gardiner som det gluttas bakom. Många kaffekoppar som man kan dricka. Utan att prata.

Det öppnades ett kafé – Vallonen – på stans 43 meter långa gågata. Det kom in  ett par. De beställde varsin kaffe. Satte sig ner och svepte kaffet. På 38 sekunder. Sedan gick de. Utan att ha fin-skor i en kasse. De hade inte bråttom. Men de hade inte tid att sitta still och slicka på en kaffekoppskant.

Det var det jag gillade med Fagersta. De flesta levde sina liv. Inte andras liv.

Och med mycket keramik i bagaget går det inte att gå fort.

 

 

Minnesplatser

IMG_3590Sedan 1 timme är jag i Addis Ababa. I 5 timmar till. Väntar på nästa flyg. 2006-07 bodde jag här. Då var Bole international AirPort full av luft. Nu är den full av folk. Ostomeletten kostar 11 dollar.

Läser om jordbävningen i Mexico City. Där bodde jag 1990-93. Mina gamla gator är fyllda av bråte. Jag antar att jag hade tur under de åren jag bodde där. Visst svajade telefonmasten en dag utanför mitt fönster vid Viveros Coyoacan. Men det var en sån där 5,1 svajning.

Goma härnäst. Där har jag aldrig varit. Men nära. Ngara i nordvästra Tanzania. Flyktinglägret som blev Tanzanias näst största “stad” helt plötsligt. 1994. Och Kigoma där jag såg åskvädren mullra tvärs över Lake Tanganyika. Congo. Mystiskt. Och åskvädrigt.

Under tiden mullrar det i Kenya. Kl 10.00 på förmiddagen kommer Högsta Domstolens detaljerade dom omkring nullifieringen av valet 8 augusti. I går härjade demonstranter utanför domstolen. Vägar spärrades på landsbygden. Allmänt mutter från regeringstrogna. Under kvällen höll ordföranden för Högsta Domstolen ett skarpt tal om domstolens oberoende. I morse hade polisen satt upp avspärrningar utanför domstolen för att hindra nya protester att komma för nära. Och demonstranterna från igår väntar fortfarande på att få betalt. För så är det med “spontana” demonstrationer. Betalning.

Gas och lava härnäst. Och lite krig.

IMG_3619Det sägs att det finns massor av metangas under sjön Lake Kivu. Det pruppar upp gas då och då men den stora smällen kommer någon gång.

Förhoppningsvis inte onsdag – fredag nästa vecka.

Vulkanen Nyiragongo har en stor lavasjö – det lär vara en av 10 lavasjöar som man kan beskåda och detta ska vara en av de största. 2002 fick lavasjön nog och gav sig ut på resa och delade staden Goma mitt itu och passade på att översvämma en del av flygplatsen. Det lär komma nya utbrott inom en nära framtid.

Förhoppningsvis inte onsdag -fredag nästa vecka.

Det har regnat granater över staden. För 4 år sedan var staden under attack. Men rebellerna är en bit bort och närmar sig väl inte staden.

Förhoppningsvis inte onsdag -fredag nästa vecka.

I somras dog 11 människor i kolera. Epidemin verkar vara under kontroll och kommer väl inte tillbaka.

Förhoppningsvis inte onsdag – fredag nästa vecka.

Fortfarande förstår jag inte varför mötet om ungdomar i kooperativ ska placeras i Goma. Det kommer deltagare från Japan. Från Argentina. Och jag. Goma? Varför?

Men det ska bli bra att för första gången besöka DR Congo – även om det bara blir några hundra meter in i landet.

 

 

Det var som fan!!!

Skärmklipp 2017-09-01 11.52.32

Det hade jag inte trott. Inte det minsta.

För några minuter sedan dömde Kenyas högsta domstol med rösterna 4 mot 2 att presidentvalet den 8e augusti är ogiltigförklarat. Oegentligheter skedde. Valkommissionen följde inte konstitutionen.

Ett stort antal av röstsammanräkningsprotokollen var inte ok. Det fanns fler röster än röstande. Och även om man röstade i 6 val så fanns det vallokaler där man hade betydligt fler röster i presidentvalet – än i valet till senat, parlament och distriktsvalen.

Så Högsta domstolen visade sig vara oberoende och höll  sig till lagen.

En rejält positiv överraskning. Detta kan vara en stor förändring för Kenya. “Domstolar? Dom kan man ju inte lita på! De är ju korrupta!” – så har var och varannan sagt. Och nu går Högsta Domstolen och går emot det viktigaste som skett i Kenya på åratal – valet av president. Icke giltigt! Gör om! “Bombnedslag!” säger Tv-stationen KTN. Och jo. Detta ruskar om landet. Och när ruskandet är över så tror jag det blir bra. Man ska kunna lita på opartiskheten hos en domstol. Och det kommer att påverka samtliga domstolar framöver. Hoppas jag. 

Demokratin och tilltron till demokratin har stärkts.

Men ett bakslag för de internationella observatörerna som var snabba med att säga att valet hade gått rätt till.

En journalist som sammanfattat det hela mycket kritiskt – finns här.

Så nu är folk ute på gatorna och jublar. Eller går moloket runt.

Och valkampanjen börjar på nytt. Nytt val inom 60 dagar.

Men när valkommissionen IEBC fått så mycket kritik i dagens dom – hur i all friden ska de kunna genomföra ett schysst val? De har ju faktiskt begått olagligheter – ska de då kunna hantera ett nytt val? I vilket fall så måste ju ledningen bytas ut – ja Odinga kräver t o m att de ska häktas. Men hur hitta en ny ledning på så kort tid? Hjälp från Afrikanska Unionen kanske för att kunna genomföra ett hederligt val?

Och så frågan – hur mycket förlorar Kenyatta på detta? Det är ju inte så att valkommissionen bestämde sig helt oberoende och på egen hand att agera så klantigt som de gjorde. Hur mycket av “fusk” kommer att stämplas på Kenyattas kampanj? Och Odinga – hur stärks han av detta? Chansen är att han kommer att ses som David som besegrade Goliat genom Högsta Domstolens beslut. En underdog som går stärkt ur detta – kan han t o m vinna ett hederligt genomfört val?