Inkräktare i trädgården och möte med en skumslickande amerikanska

6FA3F33B-9E93-4337-9326-8D193739F1CEIgår hittade jag en inkräktare i trädgården. Den hade placerat sig i klykan på avocadoträdet. En orkidé. Hur länge den har inkräktat vet jag inte – men den sker ut att må bra och trivas på sin ockuperande plats.

Annars händer det inte så mycket nytt. Jo – ett kafé har öppnat i storskogen där hunden och jag sniffar på buskar.

Idag satt en amerikanska där. Hon hyr hus och rustar upp dom och hyr dem vidare. Hon arbetar också med krisbearbetning för stat och kommuner.  Där har hon mycket jobb och har lyckats med att få oppositionsledaren att skjuta upp sin självutnämnda installation som ”president”. Säger hon.  Hon vill veta var min fru är. Jag har ingen svarar jag och hon ser nöjd ut och slickar i sig skummet från sin kaipouchinou (hennes uttal).  Hon vill veta allt om Arman -”you are such a beautiful dog!” Arman fnyser, för det vet han redan.

Sedan börjar vi prata illa om Trump. Hennes familj har röstat på honom, för ”de är från Maryland”. 

 

 

Advertisements

Nairobiansk jul

7B9CCAB6-0148-4705-9270-8B0F5B78E0FD

Julfrid. Köerna i trafiken och i butikerna har lämnat stan. De har flyttat till Mombasa (dit det inte finns en endaste ledig tågbiljett före 21a januari). Vägarna ut från stan fylls. Vägarna in mot stan töms. Hem till Byn.

Så julfrid i Nairobi. Den tömda staden. Den gröna staden. Den lugna staden. (Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva om Nairobi….)

Det enda som spökar är politiken. Oppositionsledaren har ännu inte gett upp tanken om att utropa sig till ”folkets president”. Men han sköt upp det hela från den tänkta dagen 12 december. Ambassadörer tjatar på honom om att ge upp. Men folket nära honom tjatar om att gå på.

Landsförräderi!” – ropar de regeringstrogna.

Spel för galleriet. Tänker jag.

Men än är det lugnt.

De ständiga basarerna laddar upp för nästa år. Täck en gräsmatta med halm. Upp med bås. Väskor, Väskor. Väskor. Tyska korvar. Öltält. Damer i gummistövlar. Hund med gul scarf. Lotterier. Berusade brittiskor.

556AFC98-CAB2-4FFC-AF77-8B0A278CD30D

Och hunden är jultvättad. En kamp i en dusch. Men det är ju jul.

Man behöver inte gå på gatorna och man kan hyra en tempeldansare

 

image

Det är bra. För det är ont om övergångsställen.

Man går på broar mellan tågstationerna.

Men det underlättar inte. Här går man långsamt. Man äter en soppa. Eller sörplar på en juice. Eller kollar Facebook – medan man långsamt vandrar fram. I zickzack.

D991556B-08DB-4310-BD44-48DF3AF76790

Däremot så dansar man inte vid templen. Det är man för blyg för. Så man hyr en dansare. Det förvånar mig – att sörpla i sig en soppa medan man går på gatan går bra. Men att dansa för gudarna går inte bra. Där kommer blygseln in.

I går såg jag tusentals Buddhafigurer. Tre tempel-dagen. En guld Buddha, En halvsovande Buddha. Och så det där templet där två ouppfostrade amerikaner fotograferade sina bleka bakdelar och blev förstås arresterade och utvisade. (Rätt åt dom!)

Kanalutflykt. Ett måste. Alla kanaliserar när de är här. Långa båtar med lastbilsmotorer som studsar fram.

Förfallna hus, Snygga hus. Noterar ett hotell vid kanalen – ett kanske-bo-där-nästa-gång-hotell.

Så tredje B:n. Bra B.

Barcelona vinner. Bästa B-staden. Berlin förlorar. Hemsk B-stad. Bangkok kommer god tvåa.

Precis när jag håller på att somna, kastar hon sig över mig igen…

FEAA4833-E71A-4BDE-A596-37BD686DD68D-”Do you want it soft, medium or hard….?” …viskar hon i mitt öra.

-”Hard. Very hard....”… svarar jag.

Och det blir det. Hon häver sig upp på britsen och kör ner armbågarna mot mina skuldror. Jag kvider.

-”Go on!!!”

Jag kunde knappt sova i natt – så jag behövde det. Varje gång jag bytte sovställning så skrek ryggen av smärta. Så efter frukost – en deep tissue massage. Och det var vad jag behövde. Knogar, armbågar, knän mot min rygg. Hon drar i benen, hon vrider mina fingrar. Hon bänder, vrider, knådar, bankar. Efter en timme bestämmer hon sig för att börja gnida mitt ansikte och då somnar jag. Utmattad. Mörbultad.

Då kör hon in fingrarna vid nyckelbenen, klämmer. Det knakar till men inga ben är brutna. Tror jag.

Det hela avslutas med en bankningsomgång. Om jag hade slem i luftvägarna så är det borta nu.

Stark ingefärste avslutar misshandeln. And I feel  fine.

Upp i en luft…Eller inte. Historien om ett flygbolag som kippar efter luft.

image

… blev det inte. Framme vid flygplatsen igår kväll vid 19-tiden så berättar Kenya Airways att planet inte går 23.59 utan 08.30 på morgonen. Men de bokar ett hotell men inne i stan – så ut i trafiken med Bernhard som lovar hämta kl 0500 på morgonen.

Det gör han.

Men hotellobbyn är fylld av folk som ska till Nigeria, Liberia, Sydafrika. Flera inställda eller försenade plan. Många missade konnektioner.

Tekniska fel” säger Kenya Airways.

Inte. Brist på tekniker. I förra veckan blev 140 av 600 anställda tekniker sparkade. De hade inlett en maskningsaktion för högre löner. Det brukar höja lönerna. Det gjorde det i våras.

Men vi vill ha lika mycket som teknikerna i arabstaterna!” – (där det är så mycket dyrare att bo). Den högst betalda lönen som de krävde var 12 000 USD/månaden.

Det blev inget med det. Istället fick de sparken. De klagade på den nytillsatte polske VD:n.

-”Han förstår inte att man inte can do things the polish way in Kenya!”

(Ehhh… polacker har väl stor vana vid att strejka)

Så nu står flygbolaget där utan 140 mekaniker. Och passagerarna hopas på hotellen.

Det ser trots det lite ljusare ut för Kenya Airways. Staten är nu största ägare – så bankruttrisken är mindre. KLM har minskat sin andel medan de kenyanska banker som hade lån till flygbolaget har nu fått sina lån inlösta till aktier – under protest.

 

 

På sprucken grund ska en stat byggas upp…..

B1DFCAFF-2CD1-46D0-8A34-1FDAC0A20F6D

Helikoptrar över huvudet i går kväll. De förbereder för alla dignitärer som ska komma till Nairobi idag för presidentinvigningen. Gator är avstängda.

-”Hur ska jag komma till flygplatsen?” —— är den vanligaste frågan på Facebook och Twitter.

-”Åk före 10.00 och sitt på Java house hela dagen och drick kaffe!” —- är svaret.

Redan före 07.00 på morgonen har Kasarani stadium börjat fyllas med folk.

Samtidigt i en annan del av staden ska oppositionen hedra minnet av de som dött under valoroligheterna. Kasaranistadium är en bit bort.

Det blir en tävling – vem samlar skarorna? En får hoppas att det stannar vid detta. Vid folksamling. Utan bråk.

Det är helgdag. Bra så för det vore svårt annars att ta sig fram genom stan. Om man inte heter Museveni, Lungu, Magufuli, Kagame eller Kiir eller nån annan av de presidenter som ska närvara på Kasaranistadium.

En dag av väntan. På en president. På en opposition. Och det är bara att hoppas att morgondagen är en helt vanlig normal arbetsdag då jag får svära över trafiken och inte behöva fundera på vilka vägar som är avstängda. Kenya behöver arbetsro. Inte väntrumsångest.

Att bli av med en katt….

23754838_10155701992812530_52587081955718201_n

Vakten och kollegan stod böjda över ett buskage. Kollegan hämtade mjölk. Det pep och väsnades i busken. En kattunge. Den hade smygit in i en annan kollegas bil och tog sig till vårt kontor. Där den bestämde sig för att pipa och gnälla.

-“Vem tar hand om katten?” – frågan förblev obesvarad. En tillfällig mamma klev in och purrade med katten i 2 dagar. In med annons på Facebook. 2 damer med plutande läppar smälte och ville ha katten men också kontakt med mig via Messenger.

Katt!

Inte en sur svensk som ska adopteras bort!

23795000_10155702302717530_8306358978276672902_n

Men när plutläppsdam nr 1 lovade komma mellan 0900-1100 idag och plutläppsdam nr 2 stod i reserv så hade det hänt som givetvis händer. En purrande kattunge på 250 gram som bärs runt på kontoret smälter alltid någons hjärta. Och det är ju det bästa – en adoption inom släkten – så katten har ett ursprung och en gemensam historia med adopteraren och vi kan samlas då och då och berätta för katten hur vi alla på kontoret mindes den dagen det pep och gnälldes i ett buskage och när katten tar studenten så kommer vi att stå där med plakat med foto på en katt gömd i ett buskage.