Jakten på den arga kvinnan

8BFFB144-6B99-4F1F-B331-951DE023D301

Ny i en stad. Var ska jag äta?

Så här gör jag;

På med Tripadvisor. Kolla de negativa recensionerna på de 5 närmaste restaurangerna. (De är alltid sådär 5% av alla recensioner – klagan är en människas arvedel).

Och självklart finns den där. Restaurangen som får beröm för god mat men där kränkhetsfaktorn är hög. Barnfamiljer som vill dela på portioner. Folk som tar lång tid på sig att bestämma sig. De är kränkta. För ägarinnans och hennes ”pudels” (servitör med glasögon) beteende. För hur hon skäller ut både personal och gäster. Hur hon hånar gäster. Hur hon fjäskar för gäster. De kränktas allsångskör.

Jag går dit. Ser ”pudeln” – han ordnar med ett bord på terrassen. Bra så. Än är jag inte kränkt. Jag ser inte ägarinnan. Hon är väl inomhus och kränker någon. Jag får min pasta. Den är helt underbar. Jag får mitt vita vin. Gott.

Ett amerikanskt par sätter sig vid bordet bredvid. Ska beställa. Och vill byta bord.

-”There are mosquitos here!”

Det är inte myggor utan blomflugor.  Men jag drar efter andan. Byta bord på denna restaurang? Det kan leda till ett utbrott. Men ägarinnan har inte sett detta.

Sedan ser jag henne. Lång. Blond. Bestämd. Inte ett leende i sikte.

Jag är färdig. Betalar. Går. Fram till henne.

-”Such a nice restaurant!

Hon fäster blicken i mig. Ena mungipan rör sig lite.

-”Thank you” väser hon fram.

Jag blev bara lite lätt svedd.

 

Advertisements

Är det maten eller miljön som ska locka?

Det bästa är både och! Men maten smakar bättre om bordet är rent och miljön skaplig.

I lördags bestämde jag mig för att satsa på miljön.

 

La Fermette Marbeuf.

Det kan kallas turistfälla men det är en vacker turistfälla. Boka bord – även om det fanns lediga bord så avvisades de som klev in utan reservation.

Art Deco så det sväller över bräddarna. Ok prisläge trots att det är den sortens restaurang där man inte kan hälla upp vinet själv för kyparen är där direkt när glaset har en centimeter vin kvar. (Och här kom jag att tänka på restaurangen i Bryssel som jag gillade så mycket som sålde vin per centimeter – alltså fram med en flaska och sedan när man skulle betala så kom linjalen fram och de mätte hur många centimeter manade druckit).

temporaryFörrätt ; krabb tartar. Detta blev kvällens tema. Mer vackert än gott. (Fast det ändrar sig på slutet). Inget sting. Ingen smaksensation. Bara en hederlig krabba.

temporaryVarmrätt; Pilgrimsmusslor med tryffelrisotto. Här var jag lite orolig innan. Jag älskar inte tryffel precis. Men smaken uteblev. Återigen var det skönheten som gick före smaken.

Men på slutet blev det som med Fritiof Nilsson Piratens gravsten – det hela ändrade sig på slutet.

temporaryDessert; Sufflé på Grand Marnier. Ingen skönhet precis – ser mer ut som en nyvaken groda. Men smaken. Definitiv.

Så ska man äta med ögonen och inte med munnen så är La Fermette Marbeuf ett måste.

Och stan stängde…

temporarySöndag. Jag tänkte mig  Galerie Lafayette’s matavdelning. Stängd.

Jag tänkte mig lunchrestauranger vid Madeleine. Stängda.

Det blev Chez Jenny. Tidsmaskin till Alsace.

IMG_0694Vid bordet bredvid tände damen en tändsticka. Maken fyllde år. Han fick en chokladbakelse. Och en tändsticka.

Jag fick krabbtartar och hummersallad.

temporaryOch en flytande ö.

temporaryOch sprit.

Det är nåt särskilt över stängda söndagar. Det gapar inte tomt. Det ekar nerdragna stålgardiner.

Jag trodde det var valkampanj ….

.. men det var en global marsch för legalisering av marijuana. Place de la Republique luktade dovt efteråt.

temporarytemporary

Annars gick jag vilse. Kan man inte skilja på höger och vänster så får fötterna lida.

Men nu är turisteriet över.

Saint Chapelle.

Kyrka mitt inne i justitiepalatset. Klar med turisteri.

Över till matpalatset. La Grande Epicerie.

temporary

Denna gång med lunch i magen för att förhindra överköperi.

Men det är inte matfärdighandlat. Inte på långa vägar.

temporaryParis blev kortärmat. Solen gassade.

IMG_0675Tills det var sovdags. Men före det var det ostron och gamla bekanta.

Det är sällan jag skriker av glädje

iphone15 017… i Nairobi. Matglädje alltså. Det händer ibland – som en söndag lunch på Talisman att maten är så där helt perfekt.

Det hände också en tisdagkväll på Tamarind att den gräddiga saffranssåsen till fisken var perfekt.

Men oftast är det torr fisk. Segt kött. Varmt vitt vin och kall kycklingfile.

Matupplevelser är sällsynta. Råvarorna är det inte brist på. Men fantasin. Menyerna är oftast tryckta häften – så det är samma mat år efter år, för  trycka om menyn skulle ju kosta mycket. Så jag tror det är rutinerna av att laga samma mat dag efter dag som gör att genvägar tas och fantasin uteblir.

 

Synd att det ska vara så långt både till Talisman och Tamarind.

Sådär nån timme före lunch börjar det kurra i magen…

180005_10150091182232530_2354091_n
Solpichi!!!
Ja så hette den. Bolivianskan som kom på söndagslunchen påminde mig om maträtten i Cochabamba. Den enorma tallriken med det panerade köttet som hängde över tallriken över potatis och grönsaker. Nån chili instoppad här och där. Och så två stekta ägg över det hela.

Till lunch. Omöjligt att äta upp allt.
Cochabamba i Bolivia. Det är där man blir fet.
1913987_159268147529_6373629_n
Däremot blir man inte fet i Etiopien. Injera med mosad injera och köttfärs. Slinker ner fort. Blött och kladdigt. Frukost.
206476_10150145368382530_597247_n
Då är maten bättre i Peru. Eller förrätterna egentligen. Som denna potatiskräm med tryffel och pocherat ägg uppepå. Den bästa förrätten jag någonsin ätit. Absolut bästa.
Peruaner säger att deras mat är den bästa i hela världen.
Nej, säger jag. De peruanska förrätterna är fantastiska. Varmrätter och desserter är ….. ok.
1935967_149837757529_2762320_n
Svärdfisk som smälter i munnen.
162877_484757017529_7969429_n
Tiradito – tunna skivor rå fisk marinerad i lime och chili. Suveränt gott.
180529_10150091173787530_5959794_n
Men ibland är detta fantastiskt gott. Efter flera timmars skumpande på eländig vägar uppför ett berg är det gott med torkad potatis med grovsalt. Utanför Oruru i Bolivia.
74629_475892927529_3208557_n
Men den bästa maten?
Spanien. Spanien. Spanien.
Oljeindränkt. Skinkpålagt. Mat att bli glad av. Heta stekpannor. Rejäla portioner.
58021_477911957529_1330095_n
Och så skinka – bra torkad skinka – på nästan allt.

Det luktar gott från köket…

.. men vägen dit har varit lång.
Det blir aji de gallina
Ris. Potatis. Kokta ägg. Och en mölja med kyckling, gul chili, mjölk ovanpå.
Det är inte vackert men det är gott.
Men väggen dit var lång.
Gul chili?
Nej- det finns inte men ta röd och grön chili och blanda ut med gurkmeja?
Jo.
Men sedan är det det där med lime.
Enbart Peru peruanska limes har.
Jag märker ingen skillnad.
Jag tror det har med tro att göra.

Nu blandar han ihop potatis, lime och olja till causa.
Suckar besviket.
-Den gula potatisen här är inte som den peruanska gula potatisen….
Men det kan ju bli en ny smak, en spännande smak, en bättre smak?
Nej!
Jag har vanhelgat Peru.

Så jag går ut på terrassen och dricker öl i stället.

Men vägen till mat och öl var lång.
Village Market
Närmaste större shoppingcentret.
5 minuters väntan på att komma till säkerhetskontrollen.
En vakt kontrollerar under bilen med en spegel.
Kör 10 meter fram.
Nästa vakt ber en kliva ut och kontrollerar sedan hela bilen.
Långsamt.
Nytt.
Ökad säkerhet.

Sedan kan vi leta gul chili.

Vakten kommenterar inte att bagageutrymmet är fyllt av plantor av persilja, koriander, basilika, jordgubbar, timjan, chili och mynta.
River café – en ny upptäckt.
En bra upptäckt.