-”Nu sätter jag mig emellan er för ni håller på att växa ihop..”

D64D3905-8B0C-42AF-B5AB-A023B90117D4

Jag är på konferens. Inte den första konferens jag är på. Jag har slutat räkna.

09B4D87E-5483-4F55-992E-0DB9DF9FCA70

Nu är det Arusha.

Då var det Sigtuna. Kommunskolan. Den första konferens jag varit på. Om kriser. Krisbearbetning. Gräv i din egen kris. Vad lärde du dig. Krisens faser. Jag minns inte min egen kris. Jag var 25 år. Jag minns hennes kris. Hennes barn hade dött. Vi skulle sitta två och två och berätta om våra kriser. Min kris blev fjäderlätt. Hennes var blytung.

-”Nu är det din tur att åka på konferens” sade de i kommunen. Och jag åkte. Krisbearbetning. Överlevnandsstrategier för socialarbetare (vilken negativ konferenstitel…). Sen minns jag inte resten av konferenstitlarna.  Jag minns henne vars barn hade dött.  Hon som jag inte fick växa ihop mig med. Det var under middagen som den trivsamme runde äldre kursledaren kom med sin stol och klämde in sig mellan oss. -”Ni håller på att växa ihop. Det ska ni inte göra.”

1C6B7739-0B60-4610-8BA3-A04A7EF8971D

Nu är det Arusha. Norra Tanzania. Motorvägen in till stan är färdigbyggd. Dubbla filer. 40km/timmen. Det är mörkt. Taxichauffören från flygplatsen 45 kilometer längre bort tutar glatt till alla busschaufförer. -”Det är mina vänner!” 

Han kör mig till fel hotell. Nästa chaufför kör ut i mörkret. Det är tidig natt. Jag vet inte var jag är. Men jag kommer rätt. I mörkret. Till ett hotell med konferenssalen som slukar hundratals. Där växer man inte ihop. Inte i de ytorna. Där ryms trädgårdsmöbler bland alla blanka fusksidenstolsskydd. Och den tronande soffan uppe på ett podium. Långt från Kommunskolan i Sigtuna.

Vi radar upp oss. Vem har arbetat längst i partnerskapet? 18 år längst bort. 2 veckor längst fram. De kommer från hela Tanzania. Skogsfarmare från söder. Bostadskooperativ från väst. Sparkassor från norr. En spretig familj. Men det gemensamma är att att vi gillar det vi gör. Och vi växer ihop.

 

Advertisements

Dags för nedräkning

utsikt

Jag kommer att sakna denna utsikt.

6 månader kvar i Kenya (det land jag bott längst tid i förutom Sverige). 6 månader för att fundera och resonera om vilket land som blir det nästa jag ska bo i. Det är lång tid kvar. 6 månader.

Hembiträdet däremot berättade denna morgon att hon har en vecka på sig att hitta en ny bostad. Det ska byggas en motorväg där hon bor.  2000 familjer drabbas. Hon är en av dom. Hennes hyrda hus har dock inte rivits. Ännu.

kibera

-“Trivs du i Kenya?” är den mest svårbesvarade fråga jag avskyr att få. Den går inte att svara på. Det är precis som -“Trivs du i Sverige?” Kenya är precis som Sverige. Det finns saker och ting att trivas med och saker och ting att otrivas med.

Det otrivsamma gjorde sig synligt i morse. Trafiken. En bil kör om en annan bil som kör om en tredje bil. Mötande trafik. Tre bilar i bredd. Går det så går det -mentalitet. Det gick tack vare att jag tvärbromsade. Jag kommer inte att sakna trafiken i Kenya. Eller det som sker i trafiken.

Screenshot 2018-07-24 09.51.46

För andra började dagen med att bli rånad (nu skedde detta 16,3 km från mitt jobb – så ingen akut oro) Men detta är vardagsmat. Tredje bussrånet i Nairobi på 10 dagar. Mitt i morgonrusningen.

Nog med gnäll.

Det trivsamma;

Det gröna. Det växer. Det frodas. Det skjuter upp rosor ur busken varje vecka. Avocadoträdet dignar.

Det varma. (inte vädret – det är iskallt nu). Men det mänskligt varma. De hummande samtalen. De grova skratten. De nyfikna leendena.

Ostdisken på Carrefour.

Armantoys

Jag har börjat förbereda Arman på en flytt. Det blir inte lätt. Nattvakten hade ett förslag

– “Ta med mig så jag kan fortsätta ta hand om Arman!” Nog med förslag. Omöjligt förslag.

Och detta ska han få förklara resten av sitt liv…

babyhanslind

Stackars barn. Hedrad jag.

Hunden hade väntat vid grinden i 10 dagar. Ledigheten var för lång. Men sedan kom han. Nattvakten. Glad. Hunden ännu gladare. Det är nattvakten som tar hand om Arman när jag reser. Det är nattvakten som tar långa promenader i terrängen med Arman varje eftermiddag. Vänner.

Men nu har han ett annat ärende. Nattvakten (inte hunden). Ett foto och en kopia på ett födelseregistersbevis.

Hans Lind. 6 månader gammal. En total överraskning. Jag visste att han hade 4 barn. Men nu ett femte. Med ett för mig välbekant namn men för barnets omgivning ett mystiskt namn. Resten av sitt liv kommer han att få förklara varför han fick detta namn.

Jag visste om de 4 syskonen. För två år sedan hade de paratyfus. Stor oro i familjen. Men så fort de kom till ett bättre sjukhus- tillfrisknade de. De var där vi bondade. På riktigt. Nattvakten och jag. Men det började egentligen  2 år innan. Julen 2014. I den stora mataffären stod korg efter korg lastad med majsmjöl, socker och té. Julklapp till dina anställda. Men varför ska de släpa på korgar när de ska med bussen hem till byn över julen? Bättre med pengar. Dagvakten och nattvakten fick motsvarande 850 kronor vardera. Dagvakten sade tack så väldigt mycket! Nattvakten kom med en julklapp – ett foto på de 4 barnen. Och sade-:

-“För första gången i mitt liv är jag skuldfri!

Och så är det. Man hankar sig fram. 80% av Kenyas befolkning flyter nätt och jämnt. Det går ihop dag efter dag om allt fungerar. Men går nåt snett – paratyfus, malaria, en olycka – så sjunker man. Tvingas leta efter någon som kan hjälpa – som kan låna pengar. Det finns ett sms-betalningssystem som heter MPesa. 50% av de som lever under fattigdomsgränsen använder MPesa. Inte för att betala när de handlar- utan för att skicka pengar fram och tillbaka.

Fram när de har.

Tillbaka när de behöver.

Bara 3,4 % av befolkningen har en frivillig försäkring. För de som inte har – är MPesa försäkringen. Och en källa till ständiga skulder. Och en flytväst.

Att 850 kronor kan göra en skuldfri var en ögonöppnare. Öron som hade fått varningar – du kommer att bli en bankomat – alla kommer att vilja ha pengar av dig.  Må så vara – men det går att hantera. De av de skuldfria öppnade ögonen såg något annat. För att kunna hantera sin ekonomi måste man vara skuldfri eller nästan skuldfri. (Minns Göran Perssons – den som är satt i skuld är inte fri -och så drog han ner på socialförsäkringarna så stora delar av befolkningen hamnade i ökade skulder).

Vi slöt ett avtal. Nattvakten fick ett lån för att kunna planera sin framtida ekonomi. Återbetalning genom långpromenader med hunden Arman och genom att ta hand om honom när jag reser. Han är nu inne på sitt tredje lån. Återbetalningarna har fungerat prickfritt. Och framförallt har ny vänskap uppstått. Hund och nattvakt. Nattvakt och hund. Det som började för 4 år sedan med en nattvakt som höll en käpp mellan sig och hund – är nu kramar och smek och pälsrufsningar. Och en hund som varje dag -kvart i fem – sätter sig vid grinden och väntar.

Och så Baby Hans Lind. Född i ett sjukhus några kilometer från Uganda-gränsen. Jag är hedrad. Pojken har ett liv av förklaringar framför sig.

Namn betyder något. Jag minns själv berättelserna om vad jag skulle ha hetat. Nån gammelmoster från den finska sidan av familjen föreslog “Ari Petter“. Petter förstår jag- så hette ju farfar. Men Ari….. jag skulle ha fått gå genom livet som en arg Petter.

Stig Anders” föreslog någon annan. Men det namnet hamnade på väntelista och en yngre kusin fick heta så i stället.  Så det blev “Hans” efter min far och Erik efter någon obekant. Och det namnet lever nu vidare i Busia County i Kenya. Några kilometer från Uganda-gränsen.

När jag bodde i Etiopien lärde jag känna “Det här är den sista” – en kvinna med 11 äldre syskon. När jag bodde i Nicaragua träffade jag på barn som fick halva pappas och halva mammas namn. Mariberto (efter Maria och Alberto). Eller så fick man lokaliserade namn som Hilario (efter Hillary Clinton). På besök i Venezuela så stötte jag på både Usnavy och Usmail (efter US Navy och US mail).

Jag hoppas att  baby Hans Linds pappa förklarar ordentligt för sonen varför han heter som han heter. Jag hoppas att den storyn inkluderar en stor fin schäferhund.

E0BA921A-45A7-484A-B4A7-D82675FEEF0F

 

Vatten

82F48C18-EDA4-4FF0-9D6E-A1014AD08BF5.png

Markera att du är i säkerhet” uppmanar Facebook. Jo, jag är det men inte de 76 som har dött och de 250 000 som tvingats lämna sina hem. Det har regnat i fyra veckor och det ska regna resten av veckan.

Nairobi känner av det hela. Vatten som inte rinner undan. Flodbäddar som det byggts vägar och hus på. Ingenstans för vattnet att rinna. Bara vara. Stilla på fläcken.

D7EEE7C5-D479-432E-87D9-7402A0BD327B.png

Dräneringsdiken fyllda med plast och sockerrörsrester. Vatten som stannar. Trafiken mullrar på tomgång och plaskar på försök ner i vattnet. En del kommer genom. Andra stannar. Med vattnet.

Men det är ett smärre problem jämfört med de som bor vid de större floderna på slättmarken. Floder som svämmar över sina breddar och drar med sig allt vad de kan. I Tsavo nationalpark har ett flertal turist-lodges svepts iväg. I Masaii Mara har det varit blött.

82A6E668-B6A7-4F2B-9488-952D056B3B6DSyndaflod? Nej. Det s k Long rains – mars och april som varit intensiva men där marken inte är förberedd för vattnet. Dåliga dräneringsdiken. Ont om träd som binder fast marken så de spolas iväg med vattnet och kommer som lerväggar rasandes på sin väg mot havet.

Nature meeting man and man is not prepared.

One size fits all?

09024775-78AF-4ECD-904F-523F0E8DE5B3Here we are again. Advertising for a new staff member

Trying hard to get applicants to focus – “kindly fill in the form describing your experience of resource mobilisation”. 9 of 10 has not done that.

Kindly send a cover letter describing how you match the criteria we have listed. 10 of 10 has not done that.

Instead they describe their experience on customer support, youth motivation, social work, tree planting etc etc. All good experience – for that kind of work. But we seek a person who knows how to raise funds.

So what is this all about? Is it the thinking that one has formulated the perfect cover letter spending hours on the perfect language? Thinking that this is the Perfect Coverletter that fits all jobs. Should one blame the websites (Brighter Monday – i mean you!!)  that asks one to write a cover letter and CV and with just one click send the application to whoever is recruiting?

Meanwhile there are the few ones who really spend time listing their experience vs the adverts requirements. Good that they exist. Otherwise I would have given up.

But to change a bad pattern I can not just sigh and give up. I’m responding to all “one size fits all” applicants sharing with them my reaction. Some respond with a “Thank you” – others insist that they have sent the perfect application.

Rome was not built in one day.

Luthers hammarslag vore en befrielse …

B6D782B2-BB31-4001-AC8A-6B5A4AD0373F.jpeg-”Du får ett rum med utsikt mot hamnen och den gamla Lutherianska kyrkan.”

Det lät ju bra. Och det var en bra utsikt. Vatten är lugnande att titta på. Och sömnen var bra – under de timmar jag lyckades sova på sängkanten som var fastare än gropen mitt i sängen. En grop som svalde mig – som drog ner mig mot madrassens mitt.

Och där låg jag till 05.45 vilandes mitt bland 4 kuddar och en sväljande madrass. Då brakade det lutherianska helvetet loss. På med högtalarna – full volym – ”testing one two one two”.

Och så blev det lugnt en stund. Och så kom högmässan i gång. 30 meter från min säng men ändå rakt in i örat. Men det var en kort ceremoni. På en halvtimme var det hela över. Och det är väl bara måndagar på de har morgonceremonier?

Nope. Även tisdagar. Samma tid. En guddomlig väckarklocka. Falsksång och skärande högtalare.

Ingick detta i Luthers planer?

Annars är Dar es Salaam lummigt och fågelkvittrigt.

Och så blev det frid….

A6935D1F-9C9F-4EC1-B367-C25F128F99C9De två presidenterna – den folkvalde och den självutnämnde (här kan man resonera i evigheter om vem som är vem beroende på vem man pratar med) har träffats och ätit middag offentligt och hållit gemensamt tal och slagit fast att det råder frid i landet Kenya.

Och senare på dagen landade Rex Tillerson så att Kenyatta och Odinga möttes får väl ses som en fjäder i dennes hatt. Däremot blev Tillerson sjuk strax därefter och ställde in det mesta han skulle ha gjort på lördagen. Men att få Odinga och Kenyatta att träffas var bra gjort.

Så äntligen slut på krigstrummeriet. Det är bara att hoppas att friden på toppen leder till frid på foten av pyramiden också.

6D53511E-ED51-4EF6-9A67-70045E7AA61BDet är dags att ta itu med ekonomin. Statsskulden är 56% av BNP. Skatteintäkterna har minskat från 18 till 17% av BNP. Statsbudgeten har ett stort underskott _ de löpande utgifterna utgör den absoluta majoriteten av budgeten och ger litet utrymme för investeringar. Kreditvärderingen för Kenya har försämrats. Nu satsar dock regeringen på 4 områden ; bostäder, matsäkerhet, sysselsättning och hälsa. Men med vilka pengar? Lånade? Man tänker sig dra in mer skatter från utländska bolag och från penningtransaktioner. Men räcker det?