Det är en väldigt bred annonsering – inget annat.

IMG_0585Romarna hade sin cirkus. Nutiden har reality-program.

Gift vid första ögonkastet. Eller Skild vid första sammanbrottet kunde programmet också heta.

Här har ni varandra! Vi ska filma när ni ska bli kära i varandra. Nähäj – blev ni inte kära i varandra? Vad synd. Men vi fick många tittare.

Vad får deltagarna? Jo – bred annonsering och så hör väl massorna av sig efteråt och tycker att jamen den där människan är ju precis vad jag letar efter. Välja och vraka. Stort urval.

Vad får tittarna? Jo – romersk cirkus. Förfasa sig en stund.

Så egentligen vinner väl alla. På något sätt.

I’m not sure when or where it began…..

.. but I’m sure my fascination is there because it gets wrong 2 times of 3.

Why? How? It’s after all one of the most famous cocktails in the world. But it behaves like the MaiTai in the restaurant Casa Blanca in Quetzaltenango 1992;

-“What is in a MaiTai?”

-“A little bit of Mai and a little bit of Tai” was the answer.

And that is the story of the Dry Martini. Everybody has heard of it but few know him/her well.

iphone15 008

1860? Or some years later? No one knows the exact origin but the birth doesn’t matter. Its the life that counts.

But I think it was this little restaurant in Montevideo, Uruguay, where it all started. 

The fascination of how the easy becomes the difficult.

 The waiter said it would take at least 20 minutes to prepare the steak so would it be possible that I would like to have a drink while waiting?

Ok – a dry martini then. He came out with a glass with ice and Martini Bianco.

Nononononononononononono! 

-“Bring out the bottles instead!

He did so and i did my best to instruct him. He was happy ;

-“No I know a new drink!” 

But he came back after 2 minutes saying they were laughing at him when he said there was a new drink in town.

-“They say its what James Bond always drinks. And I told them that he was sitting on the terrace. So now they will not laugh at me anymore.”

But even if the cocktail is more than 150 years old – it has had its  development. The ratio of gin and vermouth was initially  50/50. That I would call “bläääääää“. But I would not recommend the Minja Peuschel ratio – that of pouring up gin and calling one’s aunt and ask her to hug a bottle of vermouth.

I go for 4 parts of gin and 1 part of vermouth.

Or as they do at Osteria restaurant on Lenana Road in Nairobi; 3 parts of gin and one part of Martini Bianco.

Another terrible mix. And to really improve it they added black olives…..

Up to today – it gets wrong 2 times of 3. Totally wrong.

A glass of vermouth. Or a glass of sweet vermouth. Or as in a bar in Sandton, South Africa. Vodka instead of gin.

How can a beloved friend be so unknown?

Väggen som alltid följer efter

IMG_2457.JPG
Det är nog bara en gång som väggen har skapat problem.
Eller det var inte ett problem utan ett bekymmer.
Señor! Ni som är så religiös kan väl bli gudfar för min son?
Jag är ateist.
Kyrkor är till för att sitta i. Kyrkor är också bra för att prata med döda anhöriga. I alla fall tända ett ljus för dem och tänka några tankar.
Men väggen har följt mig sedan 1993.
Då hittade jag den förgylldfeta madonnan på en marknad i Lima.
1999 hittade jag det feta Jesusbarnet i Granada i Nicaragua.
En av ikonkopiorna hittade jag i en kiosk vid en tung kyrka i Bukarest – 2005.
De andra kommer från Jerusalem 2004 – från den kyrka där jungfru Maria påstås vara begravd.
De har snurrat runt varandra på väggen som följt efter. I Bryssel. I Addis Ababa. I Nairobi, i Juba , i Lima och nu tillbaka i Nairobi.

Varför? Jo, nåt ska man ju samla på.
Jag hade en kollega en gång som samlade spypåsar från flygbolag.

Distansen… distansen…

Två böcker lästa under de senaste 2 dagarna.
2 kvinnor – ena mosad av media och den andra mosad av rättsväsendet.

20140731-160406-57846298.jpg
Tycker de själva.
Och delvis är det så.
Mona Sahlin gjorde det som flera andra ministrar gjorde – Reidunn Lauren, Per Unckel ex vis – använde statens betalkort för privata köp. Köp som hon redovisade som privata och betalade allteftersom, skyllandes på att hon inte fått annan information om användandet.
Men det fattar ju minsta lilla kortanvändare hur kort ska användas – i alla fall om man ska ha ansvar för ett lands ekonomi.
Hon friades i en förundersökning.
Men det är inte riktigt det som är det intressanta med boken.
Det är hennes sätt att beskriva sin kärlek för politik (underbar läsning) som lockar. Det är också tidsandan från 500% räntekrisens dagar (intressant läsning) som lockar. Men sedan blir det stopp. Hennes tes om att man inte ska dömas ohörd, att sakers tillstånd inte ska förenklas utan ses i sin helhet faller pladask när hon beskriver Vänsterpartiet som nåt man aldrig kan lita på, när hon beskriver Anne Wibble som rätt korkad, när hon förbannar karlars eländiga könsskämt (men sedan citerar just skämten – i alla fall om de skämten handlar om borgerliga politiker).
Då faller allt platt. Anklagelsen blir ett anfall.

Lillemor Östlin är den kvinna i Sverige som suttit längst tid i fängelse – framförallt för narkotikabrott. Boken blandar kriminaljargong med hur Lennart Geijer var hennes torsk. Problemet med distanslösheten i boken är hennes frontalangrepp på rättsväsendet som dömer henne fast hon är oskyldig – tycker hon – samtidigt som boken börjar med hur hon lurar barnavårdsnämnd, posten, banken – ja allt i första kapitlet. Radandes upp brott efter brott som visar hur “smart hon är”, för att sedan inte ta på sig fullt ansvar. Inte ens för att döttrarna placeras i fosterhem fast hon lämnar dem ensamma på nätterna när hon dels prostituerar sig, dels är på alla möjliga fester nätterna igenom för att sedan ta Preludin för att orka arbeta som växeltelfonist.
Som extra krydda verkar hon av lösningen på Palmemordet också i slutet av boken.

Så distans till sin egen roll – sin egen skuld i händelserna, det är vad bägge författarna skulle ha behövt blanda in i böckerna.
En rannsakan av “Hur kom det sig att jag hamnade i detta? – Hade jag någon delaktighet i händelseförloppen?”
Nu blev det försvarsskrifter med lite pikanta inslag.

Nu är det färdiguppackat ….

…… och det ska f-n krävas mycket för att det ska flyttas igen.
Kartonger från Peru. Allt uppackat utom 3 boxar med kläder och skor.
Och säkert några överraskningar.
Men nu finns ingen yta kvar att ställa saker på.
Utom golvet.
Slutkonsumerat. Inga mer prylar.

20140720-093215-34335677.jpg
Inte på ett tag.

Inga större överraskningar i uppackningen denna gång.
Så lång tid har inte gått sedan nerpackningen i januari.
Största överraskningen är att Luis ville behålla flyttboxen.

20140720-093507-34507181.jpg
-“Den kan alltid användas till något!”
Jag kommer att undra länge vad detta något är.

Samtidigt är vi i en tidsmaskin.

20140720-093740-34660129.jpg
CD-skivor.
Hittade Flans!!!
Men värre kan det bli.

20140720-093916-34756783.jpg
LP-skivor.
Hittade Magazine!!!

Idag ska alltet invigas.
Sen lunch med 5 inbjudna. 2 av dem har jag aldrig sett förr.
Men de är ju latinos!
Rödbetorna är skördade. Solrosorna avklippta. De röda bären tinar. Och Luis tror att det räcker med en liten potatisgratäng för 7 personer.

Det skärs och det sågas och det karvas…

Nej. Det är inte Saw 1 – VII. Det är svenska kriminalromaner. Eller en hel del av dem.
Det började med Mons Kallentoft.
72182 Det räcker inte med mord. Det ska karvas och torteras. Samma med Keplers böcker.

Har nu börjat med Kristina Ohlssons första – Askungar.
9789186369187_200_askungar_pocket
Jag anar ett kommande karvande och brännande och torterande även där. (Har bara läst 40 sidor) av hennes första bok. Men de senare böckerna – där är det slutkarvat. Bra. Det räcker ju med mord. Som Håkan Nesser och Karin Wahlberg mord. Ett slag i huvudet. En instängning i en betongbunkar. En knuff nerför ett berg. Nog så.
Låt tortyrmorden vila. De behövs inte. Storyn blir inte bättre av en borrmaskin.
Förra veckan läste jag klart Camilla Grebe – Åsa Träff (alltid skeptisk till dubbla författare – varför inte köra som i Bibeln – låta flera författare skildra somma story?)
mannen-utan-hjarta
Nope. Ett filmmanus. Inte en bok. Och så är det med dubbla författare – de kör en handling framåt, men missar berättelsen.

Camilla Läckberg då? Minns inte hur folk dör i hennes böcker. Minns bara att det stressas med förkylda barn i Bohuslän.

Igår sympatiserade jag med mördarinnan

levande-doda-pocket
Jag var halvvägs in i boken.
Mordet hade skett. Jag sympatiserade för fullt med mördarinnan.
Ett glas rödvin. En hund på fötterna. (Varma fötter – varm hund).
Men sedan fick Nesser bråttom. Boken måste ju sluta på något sätt.
Rusar iväg gör mördarinnan.
Rusar iväg gör Nesser.
(Det finns säkerhetskameror på infarterna till färjor!)
Och jag undrar fortfarande om de hade 2 nycklar till bilen. Stämde det verkligen?
Måste man läsa om boken för att se hur det kom sig att de reste med 2 bilnycklar?
Men vandra på hedar. Och stirra på vildhästar. Och gå på engelska pubar och äta middag.
Det lockas man till.
Men inte att kliva in i betongbunkrar i Polen.