Hon bär sin bricka med stolta steg och ilsken blick

Hotellfrukost. Man tar en bricka, smörgås, pålägg. Filmjölk och ägg. Kaffe. Och så en vandring med brickan. En del svävar runt med sikte på en ledig plats. Andra tar första bästa stol de ser. Två kineser pekar på ättiksgurkan under förvånade utrop.

Sedan kommer hon. Ilsken. Som om alla andra borde utrymma frukostrummet så hon får äta sin frukost i fred. Hon hittar ett tomt bord. Det finns gott om lediga bord. Men ändå dundrar brickan ner på bordet med en smäll. Morgonhumör. Hon matar sig med filmjölk medan hon blänger. Våra blickar möts. Jag viker undan. Hennes blick bränner på mina kinder. Rodnad. Rädsla. Skam. Jag har utmanat henne. För en bråkdels sekund. Jag är brännmärkt. En som mött hennes ilska. På min vänstra kindknota är huden tunnare. Efter bastubad brukar den lysa rött. Så är det nu. Ett stoppmärke som lyser upp frukostmatsalen. Hon har lyckats. Besegrat mig.

Ändå är hon inte effektivt och ilsket affärsmärkt klädd. T-shirt och kavaj. Inte sidenblus och kavaj. Jeans. Inte snäv kjol. Låga skor. Inte smattrande höga klackar. Gustav Vasa-frisyr. Inte uppsatt hår. Samsung 4. Inte 9.

Hon sitter vid ett bord nära. Jag tittar djupt i mitt kaffe. Vågar inte utmana. Hennes min är snörpt. Skeden hamrar mot den nu tomma filmjölkstallriken. Hon kväver ett rap. Stiger upp. Går.

Rummet andas ut. Sorlet vaknar upp.

Frid

Senare på kvällen. Arlanda. Tidigt flyg i morgon. Så en natt på flygplatshotellet. Middag. Skagenröra och bouillabaisse. Och så vill jag ha en dessert.

-”Ta Creme brulée – den är bäst” viskar servitrisen i mitt öra. Sedan tycker hon att jag borde ta en konjak också.

-”Man sover bra om det är korta nätter.”

Det ska bli en kort natt. Upp 04.00 am.

Konjaken kommer. I ett whiskyglas. Servitrisen fryser till mitt i steget.

”Så får man inte göra. Dålig bartender!” Säger hon.

Ursäkten kommer med notan. 25% rabatt.

 

Advertisements

22 timmar på ett spa

87206BD6-C11C-47E4-A013-1029EF11D479Vatten över huvudet.

Med en bunke.

Sittandes på en pall.

22 timmar på ett spa. Hel och ren. Överallt. En fråga studsar mellan väggarna;

-”Hur ska man tvätta sig?

Det ges instruktioner. Jag låtsas följa dem. Häller vatten över huvudet. Med en bunke. Sittandes på en pall.

Damerna klagar. De kommer inte åt en pall. Det är kö. Damer som längtar efter en pall och en bunke. Men de kommer inte åt pallar. De står i kö.

Ut i den kalla luften. Ner i det varma vattnet. Om man kommer åt vattnet. Det är fyllt. Och det är högljutt. Ett kackel som om man vore på Gekås i Ullared och sliter i den sista banlontröjan som är nersatt 70% i pris.

-”Här pratar vi med små bokstäver”.

Instruerar e-mailet från Yasuragi. Det olästa mailet. För här skriker man med STORA bokstäver. Tallarna viker sig av ljudmassorna som ekar från det varma vattnet.

Slut på klagan.

Jag blev ren. Jag blev utvilad. Jag fick en perfekt shiatsumassage. (Somnade tre gånger på 50 minuter). Jag fick en underbar 6 rätters teppanyakimiddag. Jag njöt av en av de bästa frukostarna nånsin. Jag hade det perfekta mest roliga sällskapet.

Återklagan.

Men jag stod i kö.

 

Smycket som borde finnas….

En kollega designar ringar. Kvinnokamp. Den där ringen med en ring med ett kors på. Tecknet för kvinna.

Det är fina ringar. Men jag vill att hon- eller andra silversmedar – utvecklar kampen för jämställdhet vidare.

Manspread-ringen. Eller ringarna. Det behövs två. För varsitt finger. Ring med ett mans-ben. På vardera.

Och när man stöter på en mansspreadare så lyfter man handen mot slusken- och särar på fingrarna.

Som en tyst men tydlig protest.

Snart i en butik nära dig.

One size fits all?

09024775-78AF-4ECD-904F-523F0E8DE5B3Here we are again. Advertising for a new staff member

Trying hard to get applicants to focus – “kindly fill in the form describing your experience of resource mobilisation”. 9 of 10 has not done that.

Kindly send a cover letter describing how you match the criteria we have listed. 10 of 10 has not done that.

Instead they describe their experience on customer support, youth motivation, social work, tree planting etc etc. All good experience – for that kind of work. But we seek a person who knows how to raise funds.

So what is this all about? Is it the thinking that one has formulated the perfect cover letter spending hours on the perfect language? Thinking that this is the Perfect Coverletter that fits all jobs. Should one blame the websites (Brighter Monday – i mean you!!)  that asks one to write a cover letter and CV and with just one click send the application to whoever is recruiting?

Meanwhile there are the few ones who really spend time listing their experience vs the adverts requirements. Good that they exist. Otherwise I would have given up.

But to change a bad pattern I can not just sigh and give up. I’m responding to all “one size fits all” applicants sharing with them my reaction. Some respond with a “Thank you” – others insist that they have sent the perfect application.

Rome was not built in one day.

Run! Run like the wind!

But I didn’t run like the wind. I ran like a bowling ball all the way from gate F4 to D68. Through security check. Through passport control. In 15 minutes

My flight from Nairobi was over one hour delayed. Next flight to Stockholm …… gate closing in 20 minutes. 20 minutes to enter Schengen.

No way! You will not make it...said the purser on the Nairobi flight.

But try! Try! Run like the wind!

KLM staff at F4; -“Hurry!!!”

You are the ones who are delayed!!” was the obvious answer.

And I made it . I might have stepped on other people’s toes. I might have scared some old ladies.

I knew that all flights today and tomorrow were fully booked due to Air France strike and end of Easter holidays. So running was the only option.

And finally at gate D68 …. and boardingpass not accepted . “Seating problem”.

But it was a good problem. Upgrade to business where an angel purser took care of me. Cold water. Wet towels. Cava.

And :-Can I make you happy with another bottle of cava?

But then.. Which flight did you come from? the angel asked

Nairobi

Oh. We are waiting for passengers from that flight! It wasn’t necessary to run….

Flight left 25 minutes after timetable.

 

And landing at Arlanda. Where is the message saying the suitcase did not make it? I dont find it on my phone. Messenger? No. Twitter? No. KLM app? No.

But there’s the suitcase. It’s not sweating. It managed to get on the plane. Faster than me.

Men för i helvete Netflix! Sluta Almodóvara!

13DC1736-8B72-41BB-A4F4-0F9EA4232443Alltså. Det börjar med att polisinspektören har sålt LSD för att finansiera sin dotters hjärnoperation i Indien.

Det är den enkla och väldigt tydliga delen av storyn. Allt annat blir Almodóvar i kubik.

C16427F8-825B-4F1C-B120-268EC28409A7Alltså – en pundare mördar ett nygift par. De är syskon. Men det vet inte pundaren – och kanske inte heller det nygifta paret. Eller jo. Maken vet om det . Han har bråkat på bröllopet med svärfar – alt bedragne maken där brudgummens far har haft en relation med brudens mor och där brudens ”far” kommit på det eftersom han har Alzheimer och hans dotter inte har anlag för det för hon är inte hans dotter. Fadern – den riktige fadern – övergav alllt och alla för 20 år sedan och när han får reda på att sonen och dottern – för han vet ju-  har mördats så kliver han ut framför en lastbil. Så där for han ut ur handlingen.

Men under tiden har pundaren sökt sig till Skottland för att få betalt av den som beställde mordet – kommer att berätta längre fram vem det var – men han rånar en man-  kapar hans bil och kör. Men det kommer en storm och han kraschar ner i en åker ….. var? Jo hos familjerna vars  barn har mördat. Det verkar ju märkligt men han vill ju ha betalt för mordet.

Så när familjerna inte vet vem han är så söker de rädda honom. En stund.

D15091C7-FD54-43D5-8B6B-C0F34786317E Och så ser de på TV vem den skadade är. In med honom i de f d hundburarna. Och så på morgonen är hans hals avskuren. Vem? Vem mördade mördaren? Det finns ett flertal misstänkta. En blodig kniv hittas in en eldstad i ett rum med ett par i. De misstänker varandra. Men det var ingen av dem. Det var han med Alzheimer som var mördaren för han visste nu att han inte var far till sin dotter eftersom hon inte hade Alzheimeranlag.

I vilket fall så bestämmer sig alla i de två familjerna – där alla misstänker alla för att ha skurit halsen av mördaren – att gräva ner liket. Grävskopa.

Och så visar det sig att förmannen på bondgården har bonkat på frun i huset i en massa år. Att sonen i huset har lösenordet till grannflickans Facebook och kan se hennes messenger chat med pojkvännen som är ute och  reser och som har tunna ben enligt den gamla damen som vill dö men som är patient på ett hospice där grannflickan arbetar.

Alla misstänker alla och så blir det begravning och där kommer alla otroheter upp i luften. Och det blir skämskudde och mordvapen som kastas ner i en Loch och Skottland är vackert och jag undrar varför detta 4 avsnitts drama a 50 minuter behövde bli så ”nu ska vi jävlar Almodovarera det hela

Som tur är så finns ingen Radisson Blu i Fagersta

216C1375-B70A-42E7-B675-2F772D0184E2Drömmar är ofta dimmor. Ofta. Inte i natt.

Jag hade bott 4 nätter på Radisson Blu i Fagersta. Taxin väntar. Jag ska till Arlanda. Väninnan ska vara där. Vi ska ut på en 4 veckors resa runt i Europa. Jag checkar ut. In i taxin. Efter 500 meter säger chauffören – ”Du ska till Arlanda utan bagage?”.

Jävlar. Resväskan är kvar på hotellrummet. Åk tillbaka. Vänta. Som tur är så har jag 2 presentkort a 500 SEK till Taxi Kurir som chauffören säger att han accepterar. Han parkerar en bit från hotellet. Väntar. Jag in till receptionen och det är där helvetet börjar. Pratar med än den ene än den andre. Ingen har en lösning på problemet. De bläddrar i pärmar. Hittar ingen lösning på hur jag ska få ut min väska från rummet. Jag är ju utcheckad. Jag blir arg. Frågar efter ägaren. Men han vill inte bli störd. Han är inte där säger personalen. Vid det här laget är ungefär 10 i personalen inblandade. Ägaren är ”en rockmusiker som är mer av en kuratorstyp” säger en av de många receptionisterna.

Jag går för att avboka taxin. Detta tar ju tid. Han har parkerat taxin djupt i ett dike. Det är svårt att få upp dörrarna. Men där sitter han och äter blåbärspaj. Han får presentkorten. Sedan hittar jag inte hotellet. Däremot ringer väninnan. Hon är inte på Arlanda. Hon tycker vi kan åka nån annan dag för nu har hon köpt blommor och ska ha grillfest och har ordnat med ett sällskap till ”den blyge läkaren från Vällingby”. Hon tycks mena mig.

Jag tappar telefonen. Den landar på fel sida precis som en smörgås och glaset splittras.

Adjö till omvärlden.