Jakten på den arga kvinnan

8BFFB144-6B99-4F1F-B331-951DE023D301

Ny i en stad. Var ska jag äta?

Så här gör jag;

På med Tripadvisor. Kolla de negativa recensionerna på de 5 närmaste restaurangerna. (De är alltid sådär 5% av alla recensioner – klagan är en människas arvedel).

Och självklart finns den där. Restaurangen som får beröm för god mat men där kränkhetsfaktorn är hög. Barnfamiljer som vill dela på portioner. Folk som tar lång tid på sig att bestämma sig. De är kränkta. För ägarinnans och hennes ”pudels” (servitör med glasögon) beteende. För hur hon skäller ut både personal och gäster. Hur hon hånar gäster. Hur hon fjäskar för gäster. De kränktas allsångskör.

Jag går dit. Ser ”pudeln” – han ordnar med ett bord på terrassen. Bra så. Än är jag inte kränkt. Jag ser inte ägarinnan. Hon är väl inomhus och kränker någon. Jag får min pasta. Den är helt underbar. Jag får mitt vita vin. Gott.

Ett amerikanskt par sätter sig vid bordet bredvid. Ska beställa. Och vill byta bord.

-”There are mosquitos here!”

Det är inte myggor utan blomflugor.  Men jag drar efter andan. Byta bord på denna restaurang? Det kan leda till ett utbrott. Men ägarinnan har inte sett detta.

Sedan ser jag henne. Lång. Blond. Bestämd. Inte ett leende i sikte.

Jag är färdig. Betalar. Går. Fram till henne.

-”Such a nice restaurant!

Hon fäster blicken i mig. Ena mungipan rör sig lite.

-”Thank you” väser hon fram.

Jag blev bara lite lätt svedd.

 

Advertisements

Semestern är slut men resorna börjar

IMG_0698.PNGHemåt. Framme i kväll.

Resa i morgon. Dar Es Salaam för 2 nätter. Sedan en vecka hemma. Och en vecka i Palestina. 2 nätter hemma och en vecka i Casablanca.

Arbete. För Casablanca behöver jag läsa 150 sidor dokument – idag – omkring ACP-EU Cotonou avtalet. För att kunna säga något klokt om det.

Amsterdam var en dimma. Väderdimma.

I Paris hade Marxist Leninistiska Kommunist Partiet precis satt upp sin banderoll när jag lämnade.

I Amsterdam sprang det busslaster med kinesiska turister. De färdas i grupp. De går i grupp.

Schiphol har långsam säkerhet.

-“Har du tagit fram alla vätskor?”

Frågan upprepades tre gånger.

Som om jag skulle bära på vätskor.

IMG_0710En rysk handbollsspelerska har lämnat sin ryggsäck obevakad.

Den är säkert full med vätskor.

Amsterdam – dag 1

IMG_0620.JPGNej. En Amerikan i Paris var inte vad jag ville se inför en helg i Paris.

Istället blev det Eva Green med nånting om peculiar kids på ett barnhem och sedan en kongolesisk läkare i en fransk by och 2 avsnitt av Modern Family och ett sömnpiller som heter Arrival. En lingvistiker som pratade med bläckfiskar från yttre rymden.

Inte bra.

 

Men maten på Kenya Airways var bra. Och  äntligen har de köpt nya filmer. Det var lite rundgång ett tag.

Nu i Amsterdam.

-“Vill du köpa en plastpåse?”

-“Nej.”

Ungefär så.

Hemma efter två nätter i flygplan

Det börjar med en inhägnad.
Loungen i Lima har ett staket runt halva ytan.
Matttvätt.
Resten av ytan är fylld av människor som stirrar på sina plattor.
Trångt.

Flyget till Amsterdam.
12 timmar.
Sover 6. Byter ställning i de andra 6 timmarna.
Ser Remains of the Day och blir lika irriterad som första gången.
Kontrollbutler.

8 timmar med Kenya Airways.
Babysar till vänster, till höger och framför.
Tysta babysar.
Bra babysar.
Filmtajm.
Nej – efter 20 minuters Philomena så bryts filmen.
Försöker igen.
Samma sak igen.
Och så är resten av Kenya Airways.
Vill liksom men kan inte.

Nu hemma.
Allt är grönt.

Familjeåterförening

kramare
27 timmars resa väntar. Uppmuntrad av KLMs filmsortiment. Allt jag inte hunnit se och har velat se – listas upp på deras “entertainment” meny.
Hurra!
Men att resa dessa 27 timmar har tagit månader av förberedelse.
Rabiesblodprov på Arman. Görs enbart av laboratorier i Santiago – eller snarare enbart 2 laboratorier där godkänns av EU. Så in med ett chip i nacken på hunden och ett rör med blod.
Blodet skickades via DHL till Santiago och där satt blodprovet fast i tullen i 2 m å n a d e r !
För 2 veckor sedan fick laboratoriet försändelsen.
Och de är tysta.

För 3 veckor sedan bokade jag min resa – med Arman som incheckat bagage på hemvägen.
KLM bekräftade snabbt. Andra sträckans Kenya Airways har ännu inte svarat…
Det visar sig att man inte får föra in hundar som incheckat bagage till Kenya, enbart som “manifest cargo”.
Så fram med en flyttfirma som kan ta sig an att frakta Arman.
Det gick fort.
Men att betala dem var svårare.
Internetbank? –Nja. Vi har inget SWIFT nummer… Men till slut hittade de ett konto de har i Miami så det gick att skicka över pengar.
Under tiden visar det sig att instruktionen som veterinären lämnade om burstorleken – Hunden ska kunna stå upprätt.. inte riktigt stämmer. Det ska vara “hunden ska ha mellan 7 till 9 centimeter från huvudet till burtaket”.
Så en ny bur….
Någon som vill köpa en begagnad hundbur?

Men den som längtar efter något gott får vara beredd på frustrationer.
Och lär sig samtidigt väldigt mycket om att frakta hundar.
Tror jag.