Nu är det full fart på Peru…alternativt Peka ut en lycklig fånge!

Full fartInte en endaste dag är tråkig i den peruanska politiken. Adjö såpoperor. Verkligheten är så mycket mer full av intriger, vändningar, överraskningar och förfärelser än i såporna.

Först skulle borgmästarinnan Villaran kickas. Ett gäng politiska motståndare gav sig ut med pastapåsar och kexpaket for att samla namnunderskrifter. Efter en hel del vändor fram och tillbaka med underskrifter från döda, från avflyttade och från icke existerande människor mitt ibland alla som hederligt skrev på – så fick de ihop 400 000 underskrifter vilket krävdes för att få igång en folkomröstning om borgmästarinnans vara eller icke vara.

De ledde med 30% de som ville bli av med henne…. men med alla omöjliga klantigheter som möjliggjordes så förlorade de med 2%. Borgmästarinnan sitter kvar. De som förlorade ursäktar sig med att de ville bara att hon skulle skärpa till sig. Surt sade räven o s v …

Istället är det full fart på spekulationer om att nuvarande presidentens hustru ska kandidera till presidentposten 2016. Detta är förbjudet i konstitutionen- och hon har sagt att hon inte ska kandidera, men det spelar ingen roll; debatten handlar ändå om hennes kandidatur. Som hon alltså inte finns. Men som finns i alla fall i debatten.

Och förre presidenten Toledo har köpt hus. Men det är inte han som har köpt huset utan svärmor som först enligt Toledo var väldigt rik, men sedan har lånat pengar – av sin egen firma- som hon startade för att låna pengar från men som inte hade pengar så firman fick pengar av ett banklån som sedan inte fanns så en rik vän lånade ut pengarna istället. Det har varit en rundgång av information och varför svärmor skulle köpa hus i Peru när hon bor i Belgien och är 85 år är märkligt.

Och förre presidentkandidaten Keiko Fujimori går på om att pappa Alberto ska benådas från sitt 25års fängelsestraff. Besviket har hon tvingats konstatera att han inte är döende av cancer (!) – vilket var kravet för benådande. Istället försöker han och familjen få det till att hans depression p g a fängelsestraff vore skäl för benådning.
Men – peka ut en lycklig fånge någon, tack!

Sanguches

Tät dimma från havet. Total tystnad i Lima. Vallokalerna har precis öppnat men på tv sitter kandidaterna och delar ut smörgåsar – eller Sanguches – som de kallas här. Och jo, en vakt heter guachimen och Bryan stavar sitt namn Brayan och Jason stavas Yeyson- annars skulle ju folk kalla honom Hasson (säger en som heter så.).
Men jo, först är det frukost för kandidaterna- sedan ska de gå och rösta. All politisk propaganda är förbjuden idag – liksom försäljning av alkohol. Så kandidaterna ler på tv mellan Sanguches utdelningen och säger “rösta!”.
Likaså är opinionsmätningar förbjudna sista veckan så istället så görs mätningar men presenteras i utländsk media. Och i Peru refereras till påhittade maträtter och deras popularitet – medan alla förstår vem den japanska maträtten är och vem som är “hårt bröd”.
Och hur går det för maträtterna? jo, Ollanta leder men Toledo håller på att komma ifatt Keiko. Det blir en plågsam väntan för om det blir Ollanta och Keiko i omgång två så blir valet pest eller pina för så många. Men på sätt och vis kan man skylla sig själv – 3 kandidater (PPK, Castaneda och Toledo) representerandes den sittande makten. Det blir väldigt trångt i mitten.

Som ur den heliga skrift…

Innantillasning ar en dygd. Men inte i en tv-debatt dar det ska avgoras vem som ska bli Perus nasta president.

Keiko har ett manuskript, men inbland hojde hon huvudet. “Kom ihag att le” var mantrat.

Och sa raskt sankte hon huvudet igen.
Baste innantillasningen tog Ollanta hand om.

Till och med sa han laste samma papper tva ganger.

Castaneda fick vackas en gang.
-“Ar det min tur att fraga?” Medan han letade efter fragan hade hans 30 sekunder gatt – sa det blev ingen fraga.

Under tiden skickade damen framfor sms till Kuzcsunsky.

Sa vem vann debatten? Det diskuteras idag och alla ar overens om att deras kandidat vann, men att Ollanta laste for mycket innantill.

Slutdebatten

En märklig företeelse. 5 kandidater i en slutdebatt. Fyra frågor och ett alutanförande. Peru om 5 år. Arbetslöshet. Kriminalitet och narkotikaproduktion. Två minuter var och så får två kandidater ställa frågor till den som nyss talat.
Det läses innantill. Väldigt mycket. Utom PPK. Han utmärker sig genom att glida upp i talarstolen precis som om han kom upp utvek hiss. Han verkar ha roligt. Pappa utrotade lepra och mamma lärde honom ta socialt ansvar.
Keiko pratar om sin pappa. Det får Toledo att rikta sig mot Keiko med tilltalet “tu papi”. PPK blir Mr Kuscynsky och Ollanta blir comandante Humala. Castaneda tilltalar han knappt.
Men vinnare? Hmm PPK för sin humor. Castaneda för att han verkligen försökte ha pondus, men två gånger var han halvsovande. Ollanta var manusbunden till och med när han ställde frågor. Toledo – märkt av allvaret.
Sakfrågorna ..hhmm. Löften on grönare ängar och blötare sjöar. Från alla.

Val i Peru

Det är slutdebatt i kväll. Presidentvalskampanj. En av de märkligare jag sett. Nuvarande presidenten – den alltmer Göran Persson-like – Alan Garcia’s parti har ingen kandidat. Mercedes Araoz som blev utnämnd klev av snabbt. Bara några få av hennes valaffischer hänger kvar. (det gör även affischer från borgmästarvalet 2010)
En kandidat viftar med en piska i sin valreklam. Som tur är så kommer han inte över 0,1% i opinionsmätningarna.
Nej, det handlar om de 5 stora. De 5 bekanta. En tidigare president – Alejandro Toledo- som vill tillbaka. I Peru får inte en president väljas om direkt, utan det är 5 års väntan för att få kandidera igen. Det är en förklaring till ryckigheten i politiken. Ett parti – om det skulle finnas stabila partier- måste plocka fram en ny presidentkandidat för varje val, för den som vann får inte ställa upp i nästa val, utan får vänta till valet därefter. Så ett parti med en stark ledare får välja en ny och så ha den f d ledaren i kylskåp i 5 år, lurpassandes. Ungefär som om Juholt skulle väljas till partiledare med Göran Persson sittandes i soffan på kontoret med katalogen med gardinprover i knät.
Toledo låg bra till fram till för någon vecka sedan – men började dala i opinionsmätningarna. Och vips kommer de peruanska ryktena – “han vill dala för att kunna vinna”. Eeehhhhhh que? Jo. Han vill inte ställas mot förre premiärministern Kuscynsky (PPK i detta val) – han vill hellre ställas mot Keiko Fujimori eller Ollanta Humala i omgång 2 – det krävs 50% av rösterna för att vinna, och ingen lär få det i omgång 1.
Så då – enligt rykten – trissar han upp genom sina kontakter sifrrorna i opinionsmätningarna så Ollanta o Keiko går uppåt. Då rasar börsen – vilket den gjorde dagen efter att de två populisterna ledde mätningarna – då räds folk för att den starka ekonomin ska rasa. I det läget framstår Toledo som den trygge landsfadern. (fast alla kandidater dansar nån sorts bredbent dans på sina valmöten och är inte riktigt landsfadriga eller landsmödriga i de lägena).
Förre borgmästarn i Lima – Luis Castaneda – förstör allt han tar i, så han rasar en % om dagen i mätningarna och är nu nere i 11-12%. Men om han kom till omgång 2 skulle han spöa alla. Men han kommer inte dit. Att vara så neutral så man nästan passar alla- leder inte till valseger. Hans meriter som borgmästare i Lima ligger honom också i fatet. Han var ständigt synlig med bygghjälm på huvudet, men nu visar det sig att byggena inte alltid blev klara och med budgetar spräckta. Att dessuotm låta International organisation of Migration (IOM) sköta byggena (!) – var kanske inte det klokaste om man vill framstå som en transparent ledare. IOM’s räkenskaper är utanför kontroll för offentliga revisorer….
PPK visade sig ha dubbelt medborgarskap – även i USA – och vips fick han avsäga sig det. En gringo som president? No way. ändå lyckades Toledo anställa honom som premiärminister under sin regim….. En gringo som premiärminister gick bra…
Keiko då …. Hmmm med ett enda politiskt mål, enligt The Economist, – att pappa ska frias från fängelse.

Slutdebatt i kväll. 3 timmar. Om någon kandidat tar till personangrepp så tystas han/hon. Det är risk för en tyst debatt. Hitintills har valet handlat om personangrepp. Castaneda och Keiko rusade iväg för att drogtesta sig och tjatade sen om att alla borde göra det, Hint Hint mot Toledo… Venezuelas Chavez sade att han kände till Ollanta som en bra soldat (Ollanta är f d militär). Vips blev Ollanta bland sina kritiker kallad Chavez’ soldat. Fast det var inte vad Chavez sade. I samma veva anklagades Ollanta för att ha flugit till Venezuela i januari för att hämta 17 miljoner dollar från Chavez för sin kampanj- och så visar det sig att han inte ens lämnat landet i januari. Så har det hållit på- vecka efter vecka.
Om en vecka är det val. Ingen spritförsäljning från fredag till måndag lunch. För säkerhets skull.

*****
Nar sedan SvD skriver – en notis – om valet, sa blir det fel. Alan Garcia far inte stalla upp. Inte nu – men 2016. En sittande president far inte stalla upp helt enkelt. hans parti nominerade f d finansministern Araoz, men hon klev av.
DN lägger också in samma felaktiga TTnotis.

10 april. Idag är det val. Garcia’s parti APRA beslutade i går att ge sitt stöd till PPK. Det måste vara en besvikelse för Castaneda. Men det hade inte hjälpt honom – APRAs röster är för få. Så kan det bli i detta märkliga valsystem. En sittande presidents parti är nästan osynliga i nästkommande val.

Även en dämpning av ett ras är en effekt

SvD säger sig inte kunna hitta en Juholt effekt i senaste opinionsmätningen. S får ju bara upp 0,3 %…. Men det är samma SvD som på sin ledarsida målat ut S som något som tillhör historien – som ett 25% parti. Så ett uteblivet ras
Är också en effekt. Och framförallt – Juholt är inte vald ännu. Låt honom avge sin programförklaring först – och kolla effekterna av detta. Lugna ner sig liksom.

Men SvDs ledarsida är ändå oroade. Väckarklocka. Gapet mellan blocken har minskat. Jag tror dock inte det har med Juholt att göra. Det har med regeringens försumlighet omkring Egypten och Libyen att göra. Det har med Björklund att göra. I en värld där frihet och demokrati värnas i en massvåg över arabvärlden tajmar han in ett utspel om mer disciplin. I en värld där stater pressas om man ska stötta demokratirörelser tajmar han in vapenförsäljningsförändringar. Liksom det bidde en tumme.

Det som skull tala mot en Juholt effekt är utdelandet av tröstpriser i partiet- Damberg till partistyrelsen. Allt för att samla partiet. Istället för att spetsa till partied. Alla ska vara nöjda. Så bygger man inte upp ett 45% parti…

Under tiden i ett annat land. Det hettar till i Peru. Senaste opinionsmätningen 3 veckor före valet; Toledo 23. Keiko 19. Castaneda och PPK 14. Och däremellan har Ollanta rusat upp till 17%.

Under tiden i Peru

Idag ska borgmästarinnan i Lima – Susana Villaran – offentliggöra den första revisionen av förre borgmästaren Luis Castanedas finanser. Castanedas parti rasar. Han ligger 3a i opinionsmätningarna men har en chans att vinna i andra omgången om han kommer bland de två främsta. Det finns ett antal affärer att fundera omkring – att låta IOM sköta bygget av vägar, broar etc för 400 miljoner dollar under hans mandattid, att sköta kommunens affärer genom märkliga bolag – japp, en revision sitter inte fel. Men tidpunkten – alldeles före presidentvalet retar upp hans parti som nu domderar å det väldigaste, precis som om de vet att det finns nåt skumt som kan avslöjas.
En titt ut i världen vore nyttigt – alla som sköter andras pengar får räkna med revision.