Jo jag ska rösta den 14 september

IMG_2416.PNG
Men det gör ont. Det är så oerhört tröttsamt med svensk politik. (jag är på gnällhumör)
Klimatförändring. Arbetslöshet. Ungdomar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. De rika blir rikare och de fattigare allt fler. Skuldsatta familjer. Stora frågor.
Och vad blir svaret?
Jo – behålla RUT och ROT – som om det skulle lösa de svåra framtidsfrågorna. Kristdemokraterna
Jo Ta Tillbaka det gastar Centerpartiet när en vänsterpartist protesterar mot att RUT stadfäster de rikas rätt till rena hem med statsbidrag och därför kallar systemet “Tjänstefolk”. Men Centerpartiet tiger när branschen själva kallar systemet “Tjänstefolk” och “Piga” . Inte särskilt trovärdigt, Centerpartiet.
Nej- det är reklambyråpolitik. Leta klatschiga slogans. Vad gör sig bra på en affisch – inte vad som gör sig bra för en framtid.
Så – det blir vänsterpartiet. Det enda parti som värnar om att skattepengar inte ska användas för lätta vinster. På 90 talet när jag arbetade i Stockholms stads socialtjänst privatiserades jourfosterhemmen. Över en natt fördubblades kostnaden för att ett barn skulle få skydd i en akut situation. Fast det var samma fosterhem. Och de fick inte minsann bättre ersättning. Men ägaren höstade in vinster. Genom skattebetalarnas bidrag.

När jag 1990 flyttade till Mexiko beskrevs en dagisavdelning med 15 barn och 3 vuxna som en “överinskrivning”. När jag kom hem 1993 så var samma personaltäthet beskriven som “resursavdelning”.
Språket förändras. Nu tycker Centerpartiet att städpersonal är egna företagare (fast de allra flesta är anställda av företag som i en del fall kallar sin verksamhet för Tjänstefolk eller Piga – om det tiger Centerpartiet).

När jag i början på 2000-talet hade en 3 månaders lucka mellan 2 anställningar, kontaktade jag ett uthyrningsföretag för socialsekreterare. Jodå- de kunde fixa ett tremånadersjobb för mig. De tog 25% som pålaga för varje dags arbete av den lön som stadsdelsnämnden skulle betala mig. Men de dröjde, de svarade inte på telefon – lata byråkrater – så jag kontaktade stadsdelsnämnden direkt och började arbeta dagen efter. Stadsdelsnämnden sparade de där 25% – som det inte fanns någon anledning att de lata privata bryråkraterna skulle få.
Därför får jag sura uppstötningar när jag hör politiker prata om hur konkurrens gör det hela så mycket effektivare.

Alltså visst ska staten gå in med bidrag till verksamheter – men varför inte börja där det finns de allra största bristerna? Skolan, äldreomsorgen? De allra största bristerna finns knappast under folks badkar.

Så reklamtjafset och bristen på samhällsbyggstankar gör att det gör ont att rösta. Minst ont gör det att rösta på Vänsterpartiet.

Min enda tröst är att det är ännu värre i Peru. Borgmästarval i Lima. Kandidaten som leder (gubben på fotot) leder opinionsmätningarna. Trots att han tiger. Säger inte ett jota till media. Kniper käft. Han var borgmästare i 8 år fram till 2010. Lämnade övertrakasserade budgetar, invigda byggen som inte var klara. gräs planterat på sten i parker och en sjujävla förskingringsskandal (googla på Comunicore) efter sig. Ändå är han favorit.
Eller hmmm.. kanske skulle svenska politiker vinna på att tiga. Som han.
Vad tycker du om RUT?
……….

Advertisements

När kejsaren och kejsarinnan börjar bli nakna

Kristdemokraterna och centerpartiet under spärren. Börjar bli en vana. När en kris inte längre är tillfällig utan konstant är det dags att försöka med något nytt. Inte mer av samma. Inte mer av “vi ska planera” (kd) eller “småföretag” (cp). Men för att kunna ändra behövs annat än mantran som om “så länge det är kul” – för det kan inte vara kul att vara i en ständig kris.
Egentligen tycker jag att partierna borde byta partiledare med varandra. Eller egentligen tycker jag ju inte det. Men kd behöver en ivrig bäver, en som tjatar och tjatar om samma sak. Det partiet försöker nämligen bli en sorts borgerlig light men har sin grund i fasta principer som man inte ruckar på. Så en tjatmoster till ledare i stället för den glade typ man har idag. Allt för att hitta vad man egentligen ska pyssla med. Snabbt. Och sluta planera. Och det räcker det inte med att hylla familjen som alltings grund. Kanske for 80 ar sedan. Men inte nu.
Cp å sin sida behöver någon som lättar upp det hela efter åratal av bredbent plöjande i en allt torrare mark. När någon säger “nu ska vi ha det roligt” så brukar det bli lätt krystat. Som uppmaningen “Var spontan!” Men det racker inte med att som Stureplanscentern vill – se ett nytt ansikte, for att folk trottnar pa de gamla ansiktena. Det ar inte ansiktet som ar centerns problem, det ar letande efter en nisch. En politik. Nagot som ar storre an att vara Smaforetagarforbundet.
Så hur kan det komma sig att partierna fortsätter harva på och ledarna ler som om inget hade hänt (det inkluderar
Ohly som tappat 5 val i rad)? Ja-sägare runtomkring? Ett team som är närmast ledaren som inte vågar säga att kejsaren och kejsarinnan börjar bli alltmer nakna?

Centerpartiet borde vara andhålet och räddningsplankan…

….för den borgerlige väljaren som inte riktigt tror på de nya moderaternas “min röst hörs nu från vänster i rummet”, eller det föråldrade folkpartiet med sin märkliga katederdisciplin (i en värld som kräver tänkande skapande människor så har FP hakat upp sig vid lydande människor som framtidens modell) eller på kristdemokraterna som trots sin pigge twittrare till partiledare har en konservativ massa som grund- så alltså (andas..) centerpartiet borde vara alternativet för den som är mer fritänkande borgerlig, lite mer alternativt borgerlig, sådär allmänborgerlig. Men inte. Istället har partiet försökt nischa in sig som småföretagetpartiet. Livsfarligt. Ett parti för en grupp utesluter så många andra grupper. Maud Olofssons “nu tar vi hand om den del av kakan som är småföretag” är inte en listig lösning om man vill ha breda väljargruppers stöd. Så kraven på byte av partiledare är lätta att förstå, men det borde följas av krav på politiska förändringar också. Centerpartiet har alla förutsättningar för att bli borgerlighetens uppsamlingsheat.

Sedan är det som proppen går upp. Alltfler kräver Mauds avgång. Det väcker liv på Lars Ohly som skyndar sig att skriva en debattartikel i den enda fråga där vänsterpartiet just nu kan profilera sig – Afghanistan.
Sorry att jag inte kommenterar vad Ohly skriver- men min tanke vid läsningen var – uj, nu gäller det att skapa profil omkring sig… Det var ju inte precis något nytt som han skrev i artikeln – bara att han har varit i Afghanistan – men det var ju flera veckor sedan.
Maud däremot är tyst. Väldigt tyst.

Nåt ska väl centern ha kärnkraftverken till…

Centerns kommunalråd Andersson tycker att Earth Hour är en symbolhandling som är fel. Istället vill han ha riktiga handlingar. Därmed begår han ett fel. Ett stort fel. Ett sånt där sverigedemokratiskt tankefel. Antingen. Eller.
Släcka ljuset eller rädda barnliv i Angola. Det är valet. I hans kommunalrådsvärld.
I resten av världen kan man göra både och. Man kan släcka ljuset en timme och byta till lågenergilampor. Man kan släcka ljuset en timme även om man bor i Angola och ända arbeta som barnmorska. I en värld där man agerar lokalt kan man också agera globalt, samtidigt som man tänker lokalt och tänker globalt,

Och om man kopplar av autopiloten..

…så upptäcker man att det finns ett till alternativ…
Federley vill att Sverige går till handling och kliver in i NATO – eller att detta ska diskuteras i alla fall, istället för att prata om fred och frihet och demokrati och sedan inte göra något.
Han identifierar problemet – Sveriges velighet inför beslut.
Men hans lösningar hamnar snett – det går att göra militära insatser u t a n att vara med i NATO. se Afghanistan.
Hans egentliga syfte är att tala för medlemskap i NATO – och använda Libyen som ursäkt. Sådär lagom maskerat.
Centerpartiet – de nya folkpartisterna,