Vårt korta möte

Vårt möte är kort. En bråkdels sekund. Hon är på väg mot sitt håll. Jag mot mitt. Jag vet varthän jag ska. Jag undrar om hon har ett mål. 

Två resväskor. Den ena har en filt ihoprullad och fastbunden. Den andra en tunn madrass. Ihoprullad. Trångt snörad. 

Jag har en kabinväska. En övernattning. Ett par sandaler. 2 par kalsonger. 2 par strumpor. 2 skjortor. (Egentligen räcker det med 1 av varje men man kan ju alltid råka ut för att spilla kaffe och då är det bra att ha en reserv med sig). Jag packade också ner rakhyveln och rakkräm även om jag rakade mig i morse men tåg kan ju bli inställda så jag behöver ju ha rakhyveln med utifall att. En bok. Datorn, IPad, 2 mobiltelefoner. 

Jag vet inte vad hon har i sina väskor. De är tunga. De rullar tungt efter henne. Det är nog hela hennes liv i de två väskorna. Jag gissar vilt. Jag tror hon är rumänska. Jag är svensk. Samma Europa. Samma EU. Vitt skilda liv. Jag med neurosen om hur många skjortor att packa ner utifall att. Hon med funderingar om var hon ska sova nästa natt. 

Jag är inbokad på ett hotell i Delft. Universitet har ordnat rabatt. För henne är det andra rabatter det handlar om. I parken. 

Varje morgon ser vi dem. Jag och assistenten. De sover i rabatterna. På parkbänkarna. Inne i den lilla stugan  i barnens lekhörna. På konstgräset på fotbollsplan. Insvepta i filtar. Skorna som huvudkudde. 

De andra EU medborgarna. De som inte packar ner en extra skjorta för utifall att de skulle spilla kaffe. De som har andra bekymmer för dagen än om rakhyveln ska packas ner eller inte.

Advertisements

Ansiktena! Ansiktena!! Ansiktena!!!

Inte ungdomarnas ansikten.

Utan männens. Männen i en #AllMalePanel som deltar i ett möte arrangerat av EU och civilsamhället om hur stärka deltagande i kommande val till Europaparlamentet.

Och där fick Greta Thunberg prata. När hon kallades fram till talarstolen så fick hon svårt att komma fram. Fotografer växte upp som svampar ur jorden efter ett höstregn. Överallt. Hon har verkligen rockstjärnestatus.

-“Hon talar för tomma rum..” hävdarna kan dra något gammalt över sig,

EU politiker och tjänstemän omger sig gärna med barn och ungdomar. Framtiden liksom. -“Barn ligger mig varmt om hjärtat..” (som om barn vore värmeflaskor… )När jag senast satt i Bryssel så räknade jag i EUs biståndsrapport för 2004 fram 64 foton på barn men barn var bara omnämnda ett fåtal gånger i texten. Barn som dekoration. Barn som framtid. (Fast de lever här och nu..)

Därför mulnade ansiktena till när Greta sade “Det finns politiker som inte vill prata med oss ungdomar. Det är ok för vi vill inte prata med dem heller. De ska prata med vetenskapsmän i stället!

Och – “Vi strejkar från skolan. Men vi har ändå gjort vår hemläxa. Det har inte ni för ni lär er ingenting!

Och när hon lämnat scenen och ansiktena börjar tala så blir det återgång till det som alltid varit. Typ -“Det finns hopp för framtiden för dessa ungdomar är så aktiva. När vi lämnat politiken så tar de över och kanske gör de ett bättre jobb än vi. ”

Kanske?

Kanske??

Kanske???

******

fortsättning…

På väg hem för att rasta hunden (assistenten) under lunchrasten så fylls tunnelbanevagnen av ivriga glada barn. Barn med hemmagjorda plakat. De är på väg till demonstrationen. Ivern sprutar ur mun och öron.

Nästa station. En man vars historia jag inte känner men han har också ett hemmagjort plakat med en bön om hjälp. Han vänder i dörren. För många plakat i vagnen. Ingen kommer att se hans plakat. Men nästa vagn är likadan. Plakatfyllt.

Nästa tanke…

jag var också ung och aktivist en gång…” ser ansiktena ut och tänka. Om de saknar den tiden vet jag inte. Men de blev uppätna av organisationer. Organisationer som de nu leder. De sitter i paneler och pratar fritt – inte från hjärtat – utan från minnet. Rutin-tal. Inrutade tal. En sorts recycling.

Tänk om de vore gamla och aktivister….

Och så fyllde Europa år… och jag mötte den jag röstade på i EU valet

IMG_2505Och i talet från EU ambassadören nämndes det 30 åriga kriget som slutade med Westfaliska freden. Som svensk var det en skamstund. Det var ju Sverige som plundrade och härjade och betedde sig allmänt illa i Europa.

Men annars kom jag 30 minuter för tidigt. Trafiken var inte ett helvete. Det flöt. Men den tidiga ankomsten gjorde att jag kunde pumpa EU tjänstemän på varför flera afrikanska stater inte är så pigga på att teckna ekonomiska avtal med EU. Bekymmer för EU men de afrikanska staterna undrar vad de har att vinna på avtal….

Just det. (Jag är fortfarande mitt inne i läsandet om EUs avtal med sina forna kolonier)

Och sen hittade jag en dam från Södra Sudan som arbetar med World Wildlife Foundation. Och vi kunde prata om elefanter versus bönder. Och hon kände till chili-metoden som gör att elefanter inte äter majsskörden. Plantera chili runt majsen. En elefant har nån gång ätit en chilibuske och har genast meddelat alla andra elefanter att vända om när de ser en chilibuske.

Samma sak gör de idag i Uganda för att bergsgorillorna  inte ska äta upp bananer. Odlas chili, té och kaffe utanför bananodlingarna så håller sig gorillorna borta.

Och sen fick jag syn på henne som jag röstade på i senaste Europaparlamentsvalet. Soraya Post.

IMG_2509En selfie? Jag har röstat på dig!

-Ja tack.

Och dessutom glad över att hon träffat Martha Karua – den kenyanska politiker jag skulle rösta på om jag fick rösta i Kenya.

Ja just ja. Med damen från Södra Sudan kunde vi skratta åt att hon  hade svårt att bli registrerad inför folkomröstningen för självständighet för Södra Sudan – medan jag blev registrerad mot min vilja. Myndigheten påstod att jag var son till en man som är 3 år yngre än jag….

Nu ska Soraya Post till Tanzania – där hon ska få en briefing om det projekt vi driver där …. fler kvinnor och ungdomar in i politiken!

Efter Soraya hörde jag helt plötsligt peruansk spanska pratas. Attack! Och nu ska vi laga peruansk mat tillsammans – för det är mat som förenar peruaner. Och jag har ju flera förpackningar Salsa Huancaina och Aji de Gallina hemma. Så in i det Kenyanska Peru-träsket.

Nu har dom fått skrämhicka eller en kallsup efter fall från Harpsundsekan?

iphone 331

 

David Cameron twittrar från Harpsundsmötet där de skulle prata om ny EU ordförande.

Det twittrar han inte om. Inte alls. Han är istället nöjd över att de har kommit överens om att bekämpa “benefits tourism”.

Jag tror inte han menar hotellerbjudanden om att betala för 4 nätter och få den 5e gratis. Jag tror han menar det som inte finns – turister som reser till ett annat land för att kunna använda sig av sociala förmåner i det landet. 

Kommer du från ett icke EU land så måste du bo i England i 5 år för att kunna få del av sociala förmåner – och då är man ju knappast “turist”.

“Non-EU migrants do not have recourse to public funds until they have been resident in the UK for five years, so benefits alone are not realistic as the primary motivation for non-EU migrants to travel to the UK.”

 

Och från EU-länder är de invandrade  till UK mellan 77-80% i sysselsättning. 

“This conclusion is supported by a recent review of social security policies around the EU and their impacts on migration which concluded:

“No evidence shows that access to the specific special non-contributory benefit income-based jobseeker’s allowance could be considered a significant driver for EU migrants in the UK.”

Och detta har ändå Cameron och Reinfeldt bestämt sig för att bekämpa. Bekämpa myter. För att vinna sympatier från populister – för visst har väl både Cameron och Reinfeldt tillgång till forskning?

 

EU och den inre freden

När det vankas val i Sverige så blir genast EU ett fredsprojekt. Vi har inte haft krig i Europa på grund av EU (då tänker man – hoppas jag – på EUs medlemsländer). Men den inre freden – den för alla medborgare? Alla EU länder har inte ännu lagstiftat mot förbud mot all form av våld mot barn – barnaga är fortfarande tillåtet i ex vis Frankrike och Storbritannien. Lagstiftningar kan vara så perversa så de tillåter våld i uppfostran mot barn “så länge det inte skapar märken på barnet”. Eva Britt Svensson lyfter upp det våld som är förbjudet men inte alltid tillämpas – det mot kvinnor. Lagar finns som förbjuder våldtäkter men samhället har inte utvecklats så att lagarna tillämpas. Offret misstänkliggörs. Offret kanske hade sig själv att skylla?

När ska svenska politiker prata om EU som ett fredsprojekt som inbegriper alla dess medborgare?