Som tur är så finns ingen Radisson Blu i Fagersta

216C1375-B70A-42E7-B675-2F772D0184E2Drömmar är ofta dimmor. Ofta. Inte i natt.

Jag hade bott 4 nätter på Radisson Blu i Fagersta. Taxin väntar. Jag ska till Arlanda. Väninnan ska vara där. Vi ska ut på en 4 veckors resa runt i Europa. Jag checkar ut. In i taxin. Efter 500 meter säger chauffören – ”Du ska till Arlanda utan bagage?”.

Jävlar. Resväskan är kvar på hotellrummet. Åk tillbaka. Vänta. Som tur är så har jag 2 presentkort a 500 SEK till Taxi Kurir som chauffören säger att han accepterar. Han parkerar en bit från hotellet. Väntar. Jag in till receptionen och det är där helvetet börjar. Pratar med än den ene än den andre. Ingen har en lösning på problemet. De bläddrar i pärmar. Hittar ingen lösning på hur jag ska få ut min väska från rummet. Jag är ju utcheckad. Jag blir arg. Frågar efter ägaren. Men han vill inte bli störd. Han är inte där säger personalen. Vid det här laget är ungefär 10 i personalen inblandade. Ägaren är ”en rockmusiker som är mer av en kuratorstyp” säger en av de många receptionisterna.

Jag går för att avboka taxin. Detta tar ju tid. Han har parkerat taxin djupt i ett dike. Det är svårt att få upp dörrarna. Men där sitter han och äter blåbärspaj. Han får presentkorten. Sedan hittar jag inte hotellet. Däremot ringer väninnan. Hon är inte på Arlanda. Hon tycker vi kan åka nån annan dag för nu har hon köpt blommor och ska ha grillfest och har ordnat med ett sällskap till ”den blyge läkaren från Vällingby”. Hon tycks mena mig.

Jag tappar telefonen. Den landar på fel sida precis som en smörgås och glaset splittras.

Adjö till omvärlden.

 

Advertisements

Vid 27 års ålder skickade jag ett vykort till en servitris

IMG_2850Detta vykort finns i 2 exemplar. Ett skickades till ett hotell i Lysekil. Det andra ramade jag in. Det har hängt på en vägg i Fagersta, på en vägg i Märsta, på en vägg i Vällingby, på en vägg i Bryssel och sedan låg det i en lagerlokal i Norsborg i mer än 10 år innan vykortet fick för sig att flytta till Nairobi. Där stod det. Det inramade vykortet. Tills det ramlade ner och ramen lossnade och minnena från Hemavans högfjällshotell brakade in. Det var inte bara ett kort på en västerbottnisk  gård. På baksidan fanns ett utkast till ett meddelande.

1985. Jag var 27 år.

IMG_0949Facklig kurs. Hemavans högfjällshotell. (Mitt tredje högfjällshotell  – på det första lärde jag mig avsky Irish Coffee  – på det andra skrattade jag i en vecka).

Långbord i restaurangen och min fackliga kollega från Eskilstuna skulle vara rolig och frågade –“Vad heter den andra då?”. Servitrisen hade en namnskylt “Lollo” på sitt vänstra bröst.

Jag skämdes. För min fackliga kollega. För hans korkade plumpighet. Middagen tog slut. Diskoteket öppnade. Där satt Lollo. I baren. (Vad är egentligen Lollo ett smeknamn för?)

Jag bad om ursäkt för min korkade kollega. Vi dansade. Och dansade. Och så ville hon ha ett minne. Hon fick min fackliga nål. Från Sveriges Akademikers, Förvaltnings och nåt annat tjänstemäns riksförbund. SSR. Hon sade “aj“. Jag stack henne med nålen. Av misstag.

Detta minns jag inte. Men det nerfallna vykortet hade en text. Skriven av mig. Till Lollo. Ett utkast. Vad originalet- slutversionen  handlade om vet jag inte. Detta är utkastet.

IMG_2851IMG_2854Jag fick inget svar. Hon var väl arg för att jag stack henne med nålen.

När lättjan tagit över SvDs Ledarredaktion

Lättja. Eller okunskap. Maria Ludvigsson har hittat till vänsterpartistyrda
Fagerstas hemsida- och tycker sig ha hittat privat äldreomsorg……. Men läser man noga så ser man att det finns två hemtjänstalternativ.
1. Fagersta kommuns egna hemtjänst
2. Samhalls service. Maria Ludvigsson – Samhall är statligt…..

hemsidan beskrivs vad LOV är men det beskrivs också vilka som utför tjänsterna. På samma sida ….. Men dit hittade inte SvD…

20120122-115855.jpg