Mysteriet med de försvunna mammorna…

temporaryDet började med Adam och Eva längst bort till höger. Så långt var allt väl. Men sedan försvann mammorna och papporna tog över barnafödandet så att Jesus till slut kunde födas. Ja då dök ju äntligen en mamma upp igen. Maria. Men på trädet ser det ut som om Josef var hennes far.

Komplicerat.

Strax innan hade jag klivit upp i ett lutherskt torn där en duva vilade och struntade i trampet från turistfötter. Det var flaggor här och flaggor där.

Och jag.

temporary

Röd efter att ha undvikit att trampa på duvan. Det var stilla däruppe i kyrktornet. Gyttret av turistfötter ekade nere i gränderna.

temporary

Kupolerna lyste mot Oljeberget. Stillhet.

temporary

Men den nigerianska gruppen i Garden of The Tomb – där lutheranerna påstår att Jesus begravdes – var inte stilla. De pressade sina pannor mot gravväggarna. Och gravgrottan blev till en sjudande gryta.

Själv tände jag ljus. För de döda lutheraner jag känner.

Det var nog lite fel att tända ljus för dem i en ortodox kyrka som jag gjorde häromdagen. Men nu är det tillrättalagt.

Sedan blev det bröd och fisk. Och kyckling Musakhan. (Stekt brödskiva med massa lök o kryddor och marinerat kycklingbröst).  2 stycken människor blev matade. Det var gott. Rossini. Kom ihåg namnet om ni har vägarna förbi Jerusalem. Tack till den armeniska damen som keramikerade granatäpplen som tipsade om restaurangen.

Hon lärde mig att bruden i armeniska bröllop smackar ett granatäpple mot en vägg för då blir det minsann ett fruktbart äktenskap.

Och en rätt svårtvättad vägg. Antar jag.

Resan är nästan över. En natt kvar och sedan visa Istanbul till Nairobi till Casablanca.

Korsbärarna på Via Dolorosa har ersatts av selfiestickbärare

temporaryNu ska den Röda Gruppen kliva in i Heliga Gravens kyrka. På väg dit kommer den ena gruppen efter den andra. En grupp leds av en korsbärare. De andra grupperna fäktar med selfiepinnar. Utom en grupp som har ett sånghäfte.

Det gemensamma för alla grupper är att de blockerar gränderna i sin framfart.  (Jag som trodde att goda kristna ser andras behov – men icke – det var framfart i bredd som gällde).

Väl inne i kyrkan ser man folk pussa den stenplatta som Jesus kropp smordes på efter nerplockningen från korset. En del svepte med handdukar på stenen för att fånga upp det sista av Jesus DNA.

Stenen är från 1808….

temporary

Kön framför Golgata altaret är långt. Man kan knäböja och känna på Golgataklippan i ett hål under altaret. Man kan. Om man vill.

temporary

Det fanns en lugn plats vi den eviga elden. Tände ett ljus för farmor och ett för mor. Placerade ljusen bredvid varandra. De bodde ju grannar.

temporary

Den eviga elden ja. Den är inte evig. Den släcks varje ortodox påsk så det blir alldeles mörkt i kyrkan. Så tänds den igen – och ljus efter ljus.

temporary

temporary

Sedan ut in värmen. Ett glas granatäpplejuice för 90 kronor. Krämarna har tagit över templet. Igen.

Fru Kost

Barbro sade att granatäpplen ar den basta frukten med de basta antioxidanterna. De tar bort plast och sant i blodet. Jag gapade häpet men blev nöjd av att hitta något nyttigt som jag dessutom gillar väldigt mycket. Just nu ar kilopriset 12 kronor. Men säsongen är alldeles for kort.
Sa glädjen for granatapplesäsongen är en kort trost nar dimman brer ut sig mer och mer for varje dag. I november kommer jag att se en bla himmel igen.

Under tiden sa hatas det. Ilskna tidningar fraser over Ollanta Humala. Ilskna människorättsintressenter fräser over Keiko Fujimori. Mario Vargas Llosa retar upp de som kanner sig nara honom (ovre medelklassen) genom att saga att han ska rosta pa Ollanta Humala for han ar mindre dalig an Keiko som ar väldigt dalig. Samtidigt ar han fortfarande islken over de 3 mellankandidaterna som inte kunde enas och darfor lat de tva populisterna vinna. Peruansk media – med El Comercio i taten pushar nu for Keiko, sa pass mycket att en producent i Kanal N far sparken i gar. Linjen ska hallas. Keiko ska vinna.

Tur att det finns granatäpplen. I alla all fram till andra valomgången.