Sorg över Södra Sudan…

Det som såg så bra ut.

På ytan.

Men nu diskuterar grannländerna att sända in militärstyrkor för att få slut på dödandet av civila. Dinkas mot Nuers. Nuers mot Dinkas. Skjutglada.

När jag lämnade södra Sudan för exakt 5 år sedan så var optimismen på topp. (Men skjutglädjen bubblade under ytan…)

Det som nu är Juba fylld av humanitära insatser för internflyktingar >>

Image>>

>> skulle enligt vilda planer ha blivit en ny huvudstad för en kostnad av 10 miljarder dollar. En stad i form av en noshörning (!).. Jag tror att nån planeringsminister  hade besökt Dubai och blivit inspirerad….

Image

Men noshörningsbygget kom av sig. Skjutglädjen och maktkampen tog över.

Jag minns säkerhetsrapporterna från förr – varje vecka kom ny läsning från FN organet OCHA om hustrun som hittade maken i hyddan med grannfrun och reagerade med att slänga in en handgranat i hyddan, om hämndattacker mot boskapstjuvar – inte för att ta tillbaka boskapen enbart utan för att döda så många boskapstjuvar som möjligt. Och så vidare..

Vapen i överflöd. Kalasnjikov över axeln när man skulle framföra sitt ärende. Barn som inte kunde gå i skolor som helt plötsligt blivit militärförläggningar.

Och ändå rådde fred. Då. På ytan. 

Nu har ytan krackelerat.Och regnen kommer. En stor del av landet blir ett innanhav. Meterhög gyttja över vägarna. Allt stannar av.

Utom inbördeskriget.

 

 

 

Advertisements

Haiti fredag


Det är Juba. Minnen från Juba. Det händer när jag äter lunch – stekt ris med sötsur kyckling. Det händer nu. På flygplatsen. Massor av människor som hänger runt och väntar på något. Uniformerade. Bagagebärare som vill bära din 8,5 kilos väska. stämplar från alla håll och kanter och jag är osäker om nyttan och det egentliga behovet. 
Det är den slitna flygplatsen där alla vet vart dom ska ta vägen, d v s om de har varit här tidigare. Det är alla som väntat i timmar på sitt lilla charterplan. Det är en passagerarlista som inte stämmer.

Det är Juba. Fast jag är i Port-au Prince. I någon timme till.