Och så blev det rätt illa…

97DFD8C1-EE02-4224-BC6D-CD370B0D383E

Men det var 5,5 km bort. 10,5 om jag skulle få för mig att köra bil dit. Det gör jag inte.

Området Congo i Kawangware blev illa ansatt igår. Unga män med machetes tillhörandes olika gäng hatandes varandra p g a politik – men det gemensamma intresset av att bränna, förstöra, misshandla och plundra – stötte samman i går eftermiddag och kväll. Oklart hur många som  dödades – tidningar uppger 3 dödade och många skadade.

Vem som anföll vem – om det råder olika versioner beroende på om man stödjer presidenten eller oppositionen. Det tydliga dock är alla oskyldiga som kom i kläm. Butiker plundrade. Hus nerbrända. Dörrar insparkade.

Allt detta på ytan i politikens namn – men på djupet ren banditverksamhet i form av stölder och plundring. Låtsad ansvarslöshet när man är en i ett gäng på 100 som löper amok. Uppeggade av att synas. Av att vara farlig.

5,5 kilometer bort. Men en annan värld. Här hör jag grannens får, fågelkvitter och vaktmannens radio. Där 5,5 kilometer bort är det helt andra ljud.

Uppföljning;

Och så är det precis som en vanlig lördag. Lite trafik. Iväg till Nationalmuseet för att försöka förklara Kenya åt en besökare från Mexiko. Jag vet inte om hon blir visare – men det är en lugn terass efteråt med utsikt över centrala staden och det susar i löven och det hörs lite svagt bilbrus. Under tiden står kvinnor med småbutiker i askan från sina nerbrunna egendomar.

2BE7AB44-82AB-4B4D-954C-A06A046EB12AI morse fick jag Huevos Rancheros till frukost. Nästan som min första frukost i Mexiko 2 februari 1990 när jag flyttade dit. Jag minns att jag svalde och flämtade för jag tyckte tomatsåsen var stark. Jag minns att jag duschade med knipstängd mun för det var ju farligt med duschvatten. Det var februari 1990.

Idag oroar jag mig för andra saker.

Advertisements

Vaknar upp i en spökstad

IMG_2375Bilden har inget med storyn att göra. Så här ser gatorna ut normalt – även en lördag morgon. Nu rapporteras det om tomma gator. En spökstad.

För det som skulle ske kl 12.00 i går – tillkännagivandet av presidentvalet – sköts upp till kl 14.30 – sköts upp till senare – och så vid 19-tiden började något hända. Men det hände inte. Sedan vid 22-tiden kom man fram till att man skulle kunna läsa upp resultaten – och gjorde det för alla kandidater – ett landskap i taget. Det är 47 landskap i Kenya. Det tog en tid. En lång tid. Och så kom beskedet som alla visste men som 44% av befolkningen inte ville tro – Kenyatta är omvald som president.

Han sade att han var president för alla i Kenya och det var dags att mötas. Bra det – för ett år sedan lät det annorlunda. Då var det en grupp som “åt kött” medan den andra gruppen “saliverade”.

Så då blev det klart. Och vips så blev det oroligt.

IMG_1377

Och ambassaden var snart ut med en varning.

5 skottskadade i Kisumu i västra Kenya. Skottlossning även i Kawangware, Nairobi med inga rapporter om skadade.

För egen del kan jag rapportera att jag har inte hört ett endaste skott. Det är en 7-8 kilometer till Kawangware bilvägen.

Däremot fylldes en del gator av jublande vinnare och andra av arga förlorare. Unga män. Och plundrare. Min vakt fnyser när jag frågar om de som var på gatorna i hans område firade eller var arga?

-“De var plundrare som passar på när tillfälle ges!”

Men nu på morgonen. Tyst. Spökstad. Grannen hugger ved. Hunden skäller på en fågel. I övrigt är det tyst. Väldigt tyst.

Kollegan  i Westlands rapporterar om oväsende på gatorna fram till 04.00 i gryningen. Om folk var glada eller arga vet hon inte – bara att de väsnades.

 

Härnäst? Vem vet. Oppositionen har inte godtagit valresultatet. De tågade ur lokalen där tillkännagivandet skulle ges. De ska inte gå till domstol för att överklaga beslutet. Så vad ska de göra? Tyst väntan.

 

^^^^^

 

Uppdatering. Kl 10.00 rapporteras att de största vägarna i Kisumu i västra Kenya – oppositionens huvudfäste är blockerade. Folk håller sig inomhus. Utom de som vill bråka.

I går talade en del i oppositionen om att dela landet – skapa ett eget land i västra Kenya. Hoppas det är prat.

^^^^^^^^^^^

Uppdatering 2. Det är inte tyst överallt. Skottlossning nu i Kibera. Ringer hemhjälpen som bor där.

-“Det är spänt här men jag är en bit från det oroliga. Det är i Olympic som de skjuter” säger hon. “Men jag kommer till dig om det blir värre”

Bra så. Men ett j-a dilemma hon har. Skulle hon stanna här där det är tryggare – så riskerar hon att få sitt hus plundrat.

Det dilemmat delar så många. Så oerhört många som är i kläm mellan de arga och poliserna.