Och så fick barnen ett självutnämnt språkrör…

– Men det är vad barnen vill och behöver. Säger han. Ordföranden – inte för organiserade barn, utan för organiserade hemarbetande. Jag trodde han var vald att vara talesperson för de vuxna hemarbetarna, men han skriver om vad barnen vill och behöver. Hans slutsats är att barn behöver nära relationer med vuxna (som om det vore en nyhet…) och att dessa relationer bara skapas genom att en förälder är hemma med barnet. Läääänge.
På så vis missdugliggörs alla som nån gått haft en dagisplats, eller vuxit upp i ett land där föräldraledigheten är 5 veckor. Eller kortare. Ni har ingen nära relation och ni är förmodligen stökiga, bara så ni vet om det.
Stökiga barn ja…. Redan de gamla grekerna klagade på dåligt uppfostrade barn.. Så det är inget nytt. Vuxengenerationen har alltid klagat över ohörsam ungdom. Och kommer nog alltid att göra det.

20120205-113017.jpg

När kejsaren och kejsarinnan börjar bli nakna

Kristdemokraterna och centerpartiet under spärren. Börjar bli en vana. När en kris inte längre är tillfällig utan konstant är det dags att försöka med något nytt. Inte mer av samma. Inte mer av “vi ska planera” (kd) eller “småföretag” (cp). Men för att kunna ändra behövs annat än mantran som om “så länge det är kul” – för det kan inte vara kul att vara i en ständig kris.
Egentligen tycker jag att partierna borde byta partiledare med varandra. Eller egentligen tycker jag ju inte det. Men kd behöver en ivrig bäver, en som tjatar och tjatar om samma sak. Det partiet försöker nämligen bli en sorts borgerlig light men har sin grund i fasta principer som man inte ruckar på. Så en tjatmoster till ledare i stället för den glade typ man har idag. Allt för att hitta vad man egentligen ska pyssla med. Snabbt. Och sluta planera. Och det räcker det inte med att hylla familjen som alltings grund. Kanske for 80 ar sedan. Men inte nu.
Cp å sin sida behöver någon som lättar upp det hela efter åratal av bredbent plöjande i en allt torrare mark. När någon säger “nu ska vi ha det roligt” så brukar det bli lätt krystat. Som uppmaningen “Var spontan!” Men det racker inte med att som Stureplanscentern vill – se ett nytt ansikte, for att folk trottnar pa de gamla ansiktena. Det ar inte ansiktet som ar centerns problem, det ar letande efter en nisch. En politik. Nagot som ar storre an att vara Smaforetagarforbundet.
Så hur kan det komma sig att partierna fortsätter harva på och ledarna ler som om inget hade hänt (det inkluderar
Ohly som tappat 5 val i rad)? Ja-sägare runtomkring? Ett team som är närmast ledaren som inte vågar säga att kejsaren och kejsarinnan börjar bli alltmer nakna?

Allt for att halla ihop en regering

Trots att en majoritet av riksdagens ledamoter ar for ensamma kvinnors ratt till artificiell befruktning, sa bromsar Kristdemokraterna. De gommer sig bakom ett barnperspektiv – “staten ska inte se till att ett barn fods utan pappa”. Att det kryllar av familjer med ensamma mammor som ibland lever ensamma med barn, ibland hittar en partner och en styvpappa till barnet – det ar likson inte nat som KD ens resonerar over. Det ar i dom har lagena som allt som KD gor for att forsoka modernisera sig – tar 100 steg bakat. Det ar principen. Principen om mamma-pappa-barn som galler. Och for det sa gommer man sig bakom barnperspektivet. Trots att artikel 5 i barnkonventionen inte beskriver familjen som mamma- pappa- barn. Istallet ser familjen ut sahar;
Artikel 5Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.”
Det ar lokal sedvanja i Sverige att familjer ser lite olika ut. Det ar bara KD som inte hanger med i utvecklingen…