Världsmästare i harmoni

twins

Det var bara i mänsklig närhet som harmonin fanns. I ensamhet vara det bara sorgset ylande.

Det var Lima.

Nu ett år i Nairobi. Hundliv kan inte bli bättre. Människoväckning kvart över sex på morgonen. Sko i ansiktet.

Ut i trädgården. Nosen ner i backen. Snabbspolning av trädgården.

Hundliv kan inte bli bättre. Finns det inte en  vaktman så finns en allt-i- allo. Sällskap hela dagen. En sängfotända på natten. En katt att jaga. Ibisfåglar att jaga ännu mer.

Lektion lärd. En hund ska inte bo i lägenhet. En hund ska ha människor och buskar.

Jag kan förstå alla som skaffar hund i Nairobi. Jag har däremot svårt att förstå de som skaffar hund och sedan kommer på att de ska flytta och kan inte ta hunden med sig. Ska man leva så så kan man ta sig till hundskyddsgården och kasta bollar där på lördagarna.

Ungefär så.

Poor Lima.. what has the city done to deserve this?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/340/20573977/files/2015/01/img_2658.png
6 days ago Lima changed Mayor. Susana Villarans mandate came to its end after 4 years (even if the mafiosos behind the chaotic traffic and other forces close to the former Mayor Luis Castaneda wanted to kick her out after only 2 years in office- but she survived the referendum).
Now the former Mayor is back in office having won the elections last year. Today I found out that his spokesperson – (he does not speak – I mean he can speak but he doesn’t – so he is called El Mudo amongst other things… ) the Deputy Mayor Patricia Juarez has blocked me on Twitter.
She is also using the tactics of not answering – but accusing. Just after a few days in office she let 3000 of the staff know that they do not have any contracts any longer. Of course municipalities change directors and other staff who need to be loyal to new political powers – that is normal. But in this case staff working in parks, security staff – yes – the workers of Municipalities that you see when out in Lima are the ones fired.

So why firing so many staff? I guess its because they need money for things that Castaneda normally does – constructs smaller things that he can inaugurate signing the stairs, benches and other small constructions with his name.
Villaran was more looking at the bigger picture – working on megaprojects financed not by the municipality budget but with agreements with private sector. This is not the tactics of Castaneda – he wants to control the money .
If one is curious on how he manages public funds – just google “Comunicore”.

Well any way, that the Deputy Mayor has blocked me on Twitter I see that as something very symptomatic behaviour from her and her boss. No dialogue.
Poor Lima. What have you done to deserve this…..

Klorofyllchockad hund

I Lima sveper en grå sand ner över staden från de omgivande bergen. Fuktigheten gör att dammen binds fast.
På allt.
Bristen på regn gör att den gråa hinnan aldrig försvinner.
Grått damm överallt.

Efter 40 timmars resa – eller egentligen mer… Arman hämtades 0700 Perutid för att vägas, förtullas, veterinäreras, packas in på flyget. 11 timmar senare lyfte planet. Landade 12 timmar senare. Väntan på hundhotell i Amsterdam i 20 timmar. 8 timmars flygresa. 3 1/2 timmes tull och veterinärinspektion i Nairobi.
Så det är inte 40 timmars resa. Det är 51…. och en halv.

Jag förstår varför han kissade i 3 minuter när han kom hem.

Men nu det där med det gråa och det gröna.
I morse vaknade jag av att Arman stod med tassarna mot fönsterbrädan och tittade ut mot trädgården. I flera minuter.
Vi kom hem efter 0100 i natt så då såg han bara mörker.
Nu såg han det gröna – det väldigt gröna.

Jag släppte ut honom.
Han kissade i 3 minuter.
Och sprang. Sprang.
Och springer fortfarande.
Det skulle jag inte göra efter en 51 timmars resa.
Jag skulle sova.

Och om strömmen hade gått i Lima…

1530 på eftermiddagen började det brumma i Nairobi.
Av generatorer.
Elavbrott. Inte bara på jobbet och hemma utan i hela Nairobi och mellersta delarna av Kenya och kusten.
Fel i en “substation” meddelade Kenya Power snabbt i ett SMS.
På Twitter – se bilden – meddelades också att det var ett stort fel.
Och detta följdes av en hel del frågor “Vad har hänt?” när Kenya Power precis meddelat vad som hänt.

I en annan del av världen får en busschaufför meddelade från sin central att han måste återvända till föregående station med sin buss efter en olycka där.
Han ber passagerarna kliva av.
Det gör dom inte.
Dom strejkar.
Och när han vänder bussen för att köra tillbaka går de till attack.
En man slår chauffören.
Medan andra manliga passagerare hejar på.
Och skyndar på – i ett infernaliskt kackel.
Två sätt att lösa en krissituation.
Attack eller ignorera informationen.
Samma sätt egentligen.
Lyssna inte.
Fråga.
Tjata.
Bry dig inte om informationen.
Förvänta dig att den inte finns,

Live time spänning

Ja. Jag vet att jag är tramsig.
Men det sker nu.
En hund på en flygplats.
Om 5 timmar ska han in i bagageutrymmet.
Utan att fatta nada.
12 timmars flyg till Amsterdam.
20 timmars vila där.
8 timmars flyg till Nairobi.

Nu flyter det hela.
Tillstånden ramlar in.
Hinder brakas undan.

Och det mest märkliga av allt.
En hund som mest visat att han vill leka.
Att han vill bli jagad runt matrumsbordet.
Han har bytt skepnad.
De sista dagarna har han gått runt till de i Lima som tar hand om honom.
Tittat på dem.
Lagt sitt huvud i deras knän.
Och bara varit.
Avskedshund.

Ja. Jag vet att jag är tramsig. Men lyckligt tramsig,

Hemma efter två nätter i flygplan

Det börjar med en inhägnad.
Loungen i Lima har ett staket runt halva ytan.
Matttvätt.
Resten av ytan är fylld av människor som stirrar på sina plattor.
Trångt.

Flyget till Amsterdam.
12 timmar.
Sover 6. Byter ställning i de andra 6 timmarna.
Ser Remains of the Day och blir lika irriterad som första gången.
Kontrollbutler.

8 timmar med Kenya Airways.
Babysar till vänster, till höger och framför.
Tysta babysar.
Bra babysar.
Filmtajm.
Nej – efter 20 minuters Philomena så bryts filmen.
Försöker igen.
Samma sak igen.
Och så är resten av Kenya Airways.
Vill liksom men kan inte.

Nu hemma.
Allt är grönt.