Det är när man kliver upp på taket ….

…som man ser att Madrid är en by uppe i bergen.

7B7F319D-F64A-4299-85F4-B9C7126B9608.jpeg

Nere på gatorna är det trångt. Jag tror både madrilenare och turister har kortare högerben. De kan inte gå rakt. De sneddar. De svävar. Även fast de inte tittar i sina mobilerna. Men uppe på taket. Där var det lugnt. En stund.

DCFBDA39-267A-493F-A81F-FD4F6586A48B

Jag sippade lugnt på min Gin and Tonic. (Det fanns 25 olika ginflaskor att välja mellan. Lätt val. Plymouth. The Botanist fanns inte). 

18F3AE54-ED7D-46EE-B35E-8C52CA316AA9Då kom dom. Amerikanskorna. Med selfiepinnar. Med panoramatagningar. Med skrik. Cheerleaderwannabees.

Gatan kom upp på taket och lugnet for. Men fotografering är en stundens ingivelse. De for. Lugnet återvände. Och då såg jag.

70949AA2-E85C-410B-81E5-41EDF2A5B71C.jpegHuset med en vattenbärare på taket. Varför? Vem ser statyn från gatan? Ingen. Ett mysterium.

Nåväl. Madrid. Byn uppe i bergen som har restauranger i överdrift. Och de är fyllda. Restaurangerna. Folk äter. Jag trivs här. Jag äter. Också.

Att inte göra annat än vandra på måfå (Jag går rakt! Jag har inte ett kortare högerben) är ett nöje. I Madrid.

4BE55024-C03D-40F9-A702-04227B1CA00C.jpegHär finns alltid något runt varje gathörn. Ja- restauranger förstås men också kloster. Museer. Snedgångna människor. Och så…..Peru. Flera peruanska restauranger. Som är bra. Men går man gatorna runt t-banestationen Callao så står de där. Peruanskorna. -”Följ med mig!” 

70D48003-9C68-48F5-B9F2-822319BC8743.jpegProstitution på gatan  mitt på dagen. Och i Peru är man arg på de venezolaner som söker asyl. Som om man inte borde veta hur det är att inte klara sig i sitt eget land.

-”Jag är emot invandring men jag vill hälsa till min syster som bor i Madrid”. Typ.

 

Advertisements

Madrid

Det var 2 veckor sedan. Men muttrandet sitter kvar.

image

“Du är min första kund och ändå är det sen eftermiddag” säger frisören och klipper så dåligt så jag får reparationsklippa 2 dagar senare. Jag förstår varför hon har så få kunder. “Jag var administratör på ett byggbolag och sedan kom krisen” säger taxichauffören och vill inte alls köra taxi.

image

Och 2.40 euro för en liten öl. Madrid är inte vad det brukade vara. Nu är det inte bara servitörerna på Cafe Gijon som är sura.

image

Madrid- för 64 dagar sedan

Madrid. Mitt inne i ett jetlegande. Vaknar trött varje morgon, somnar pigg varje kväll. En frukost med perfekt stekta ägg och skinka. El pais som lyfter morgontidningsläsningen till nya höjder. En dag hyllas Robyn som årets artist, alla dagar läcks Wikileaksnyheter. En dag skriver Vargas Llosa om Rinkeby – en hyllning det med.
Reina Sofiamuseet. Vandring runt en borggård. Thyssenmuseet. Vandring upp och nerför trappor.
Calle Serrano. En urmakare. Hon ler inte. Inte det minsta. Hon plockar bort tre hårstrån från urverket. Hon tittar anklagande på mig och säger att det är hårstrån i klockan. Jag väljer att inte säga något. Det är bäst så.
Giorgio Armanibutiken. Två japaner. Prövar kavajer, det är något fel på kavajen tycker de, så expediten får pröva. Det är inget fel på kavajen.
Corte Ingles. Trångt. Dammigt. Varmt. Olivolja och vaniljsocker.
Ordning och reda. -“jag kan säga ‘flicka och pojke’ på svenska” säger expediten och “ordning och reda -öl på fredag” kan hon också säga.