Jag trodde det var valkampanj ….

.. men det var en global marsch för legalisering av marijuana. Place de la Republique luktade dovt efteråt.

temporarytemporary

Annars gick jag vilse. Kan man inte skilja på höger och vänster så får fötterna lida.

Men nu är turisteriet över.

Saint Chapelle.

Kyrka mitt inne i justitiepalatset. Klar med turisteri.

Över till matpalatset. La Grande Epicerie.

temporary

Denna gång med lunch i magen för att förhindra överköperi.

Men det är inte matfärdighandlat. Inte på långa vägar.

temporaryParis blev kortärmat. Solen gassade.

IMG_0675Tills det var sovdags. Men före det var det ostron och gamla bekanta.

Det är sällan jag skriker av glädje

iphone15 017… i Nairobi. Matglädje alltså. Det händer ibland – som en söndag lunch på Talisman att maten är så där helt perfekt.

Det hände också en tisdagkväll på Tamarind att den gräddiga saffranssåsen till fisken var perfekt.

Men oftast är det torr fisk. Segt kött. Varmt vitt vin och kall kycklingfile.

Matupplevelser är sällsynta. Råvarorna är det inte brist på. Men fantasin. Menyerna är oftast tryckta häften – så det är samma mat år efter år, för  trycka om menyn skulle ju kosta mycket. Så jag tror det är rutinerna av att laga samma mat dag efter dag som gör att genvägar tas och fantasin uteblir.

 

Synd att det ska vara så långt både till Talisman och Tamarind.

Afrikansk mat måste vara mer än ….

Image

 

Jag hör honom försöka förklara för sin mamma.

-“Det är en vit klump, majsmjöl som har blandats med vatten och så ligger det kokt spenat, eller inte riktigt spenat, men liksom något grönt ovanpå.  Nej, inte gräs! Utan som en sorts kål.. Men det smakar inget. Absolut inget!”

Image

 

Sedan beskriver han köttet. Mamman låter nöjd. Inget kan betvinga den peruanska maten. 

Image

Hon är dock förbryllad.

-“Varför äter de så konstiga saker?”

Sedan fortsätter de i en timme att beskriva vad och fråga kring det han hade ätit på restaurant Amaica.

Om svenskar pratar väder – så pratar peruaner mat.

Image

 

Själv tyckte jag om kycklingen. 

Och älskade de kryddiga samosas.

Image

 

 

 

 

Rigoletto _ när Tripadvisor inte luras

Det blir ofta väldigt fel på Tripadvisor. Ett tag var Limas bästa restaurang = Burrito Bar. En i och för sig prydlig liten sylta men väldigt populär bland backpackers som blev mätta för en billig penning med tortillawraps fyllda av ris och bönor och en smula kyckling. Sedan tog Saqra över = nära till massturisthotellen i Miraflores och med en amerikaniserad perumeny. Gott men hemtamt.

image

Länge tvekade jag om Rigoletto. En italiensk krog som verkade alldeles för populär för att vara sann. Men en dag gick vi förbi. Långpromenad med Arman. 4 bord på gården mot gatan. Fråga: hund? Svar: javisst!

image

Och Arman fick vatten innan vi fick vin. Perfekt. Och maten? Svar: perfekt!

Amaz som i Amazonas

Det ska öppna ett Hiltonhotell i Lima. På bottenvåningen har getts plats för 4 restauranger. Den första är en till i Gaston Acurias restaurangexperiment. En peruansk-italiensk sak som heter Bachiche. Full. Alltid full. Sedan en japansk. Sedan en krog som inte har fått upp namnskylten än. På borden syns Cola light flaskor. Avstår. Den sista i raden är krogen Amaz där kocken Schiffiano – eller heter han Schaffiano? – har tagit steget från det småamazoniska på Malabar till något hel amazoniskt. Eller jo, han har ju pliktskyldigt tagit med tiradito, ceviche och lomo saltado på menyn. Annars kommer inte peruanerna.
Men resten är djungel. Bar. Drinkar med lulo, tumbue och andra djungelfrukter. Mat. Inbäddat i blad. Inkokt i blad.
En nyhet i Limas restaurangvärld. En bra nyhet. Men en krog som inte kommer att få Limaborna att himla med ögonen av lycka. Det behövs en rejäl ris-bönklimp på tallriken eller en pyramid ris och en slev pommes frites till köttet för att ögonen ska glimra. Det finns det inte på Amaz.

20120919-161814.jpg

Men jo visst

Arman står vakt vid spisen i 5 timmar. Det puttrar ju lite lätt därinne. Ett recept från en SvD-länk . 3 paket kycklinglår, 6 deciliter olivolja, en vitlök, en citron och sa rosmarin och 100 grader och 5 timmar och sen grilla för att ge färg och så kombinera med sparris kokta med apelsin och chili.
Arman står vakt även vid matbordet.

20120916-101854.jpg
Det blev en matdag. Lång vandring till parken med alla hundar. En pitbull som är lite rosa i färgen – inte vacker – har en matte som bestraffar hunden med att han får ligga still i en minut. Skamvråligg liksom.
Jag bestraffar Arman med att bjuda honom på lunch – Rigoletto. Restaurangen med den goda chiromoya-cheesecaken.

Världens bästa mat…

…säger de. Och frågar sedan. Peru. Arriba Peru. Världsmästare i mat? Och jo. Förvisso. Världsmästare i förrätter. Sedan tar det slut. Tiradito – en marinerad sashimi. Den på tonfisk och med mandarin-soya marinad på restaurant Chala. En ren njutning.
Favoriten – det pocherade ägget med potatis- svart tryffel kräm på restaurant Mayta. Alla ceviches under de 2 år jag har bott här. Så jo, världsmästare på förrätter.
Men sedan blir det stabbigt. Varmrätter. Där räcker inte riktigt uppfinningsrikedomen till. Där blir det överdåd. Rejäla tallrikar. Klumpmat. Mättande mat. Men i klump. Ta bara tacu tacu. Risomelett som en del av en varmrätt. Med fyllning. Som en del av en varmrätt. Övermättnadskänsla. Bara av åsynen.
Så tre förrätter är det perfekta. Hos världsmästarna i förrätter.