Dödförklaring åt kenyansk turism?

Tourism-Death-3

En sorgetabell.

Antalet utländska besökare som landar under högsäsong (oktober – mars) på Mombasa International Airport. Året efter valet 2007 sjönk siffran dramatiskt – rädsla för eftervalsvåld – för att sedan sakteligen stiga – plana ut och sedan krascha denna vinter.

Ebolarädsla – när närmaste ebolapatient i vinter var 8159 kilometer borta.  Malmö var faktiskt närmare ebolapatienten än Mombasa var….

Terrorrädsla – när Garissa ligger 464 kilometer bort.

Eller har turisterna tröttnat på kusten vid Mombasa? Julsäsongen räddades av att  resebolagen sänkte priserna för lokal turism, men det räckte inte. Hotellet har stängt. Tusentals arbetare har fått sparken. Butiker stängda.

Rädsla…  men ändå så nära. Lämnar man Arlanda 0630 på morgonen så är man i Nairobi 2010 samma dag. Biljetter för 5-7000 SEK. Ändå kommer inte folk. Vilket de borde.

Alla förnedras – även du som tittare

En dag till finns den på SVT play – den österrikiska filmen Paradise Love.

DSC08773.JPG
12 september försvinner filmen om delar av mitt nya hemland från SVT play. Österrikiska åker till Mombasa. Åker ensam. Möter landsmaninna som är vetaran på att ragga upp/bli uppraggad av yngre lokala män på stranden. Den nyanlända tvekar först men rusar rakt in i sexraggningsträsket. Lite hopp om kärlek som försvinner snabbt och tas över av förnedring. Hon förnedrar genom att se karlarna som objekt utan hjärnor. Männen förnedrar genom att se henne som en bankomat. Tittaren förnedras av att se all denna förnedring. Regissören har anlitat lokala strandraggare för att spela sig själva. Har de sett filmen?
Jag vet att jag låter som en sexualmoralist – men det är inte sexscenerna som förnedrar allt och alla utan synen på människan – “du har ingen hjärna igen själv så trevligt att träffa dig – hur kan jag utnyttja dig?”
Känslan av förnedring sitter kvar länge. Riktigt länge. Även efter det att SVTPlay slutat visa filmen.
Och minnet av den fnittriga nyfikna lite lätt avståndstagande österrikiskans vandring in i ilsket utnyttjande och kränkande och minnet av den snälle strandraggarens nyfikna början och vandringen in i “Det är för lite pengar – du har mer!” utnyttjande sitter kvar länge.
Och tystnaden från omgivningen. Och jag som ser allt detta och tänker att människan nog är en varelse som snabbare förändras till det sämre än vad människan förändras till det bättre.

Och så evakueras brittiska turister…

Image

hunden på bilden ska inte evakueras 

..från Mombasa. Det är researrangören Thompson som bestämt sig för att ställa in alla resor fram till Oktober (i och för sig är det lågsäsong för turism till Kenyas vinterperiod juni – augusti) och dessutom plocka hem de turister som befinner sig i Mombasatrakten.

Detta är ett resultat av brittiska UDs resevarning om att undvika Mombasaön – men däremot inte flygplatsen och Diani beach. Förmodligen slutar reseförsäkringar att gälla om UD utfördar varningar – och det kan ha lett till att Thompson inte vill stå kvar med eget ansvar om något skulle hända.

Tror jag.

Det har inte skett nya terrodåd på 2 veckor – sedan 2 bussprängningar i Nairobi för 2 helger sedan. Inget nytt har hänt.

Så antingen vet brittiska UD något ingen annan vet – eller så reagerar de långsamt.

Det har utfärdats förbud mot polariserade bilrutor.

Det har klagats från amerikanska UD om för hårda tag i jakten på terrorister (ska de säga...)

 Mer säkerhetskontroll.

Men inget annat att rapportera.

*****
Eller jo.
Idag höjer svenska ambassaden sin ton något.

“16 maj

Ambassaden betonar att säkerhetsläget i Kenya under en längre tid succesivt har försämrats, inklusive hotet från terrorism specifikt riktat mot västerlänningar. Minimera därför besök på platser som större köpcentrum, hotell, restauranger, kyrkor och moskéer och iaktta alltid stor försiktighet. Vi uppmanar till särskild vaksamhet vid vistelse på kusten, inklusive Mombasa.”

******************
men så kommer rapport om flera explosioner vid Gikumba marknaden. Flera skadade.
Detta ligger minst 10 km från kontoret och hemmet. Och en plats som jag aldrig varit till.
Dödssiffrorna uppe i 13 nu. 70 skadade. Handgranater eller mindre bomber kastade av 2 män mot en minibuss och mot en marknad.

Bomber och granater

I går kväll.
En handgranat på en busstation.
En kvarlämnad väska på en strand. Explosion.

I dag.
En hittad väska med bomb.

Allt detta i Mombasa.
(och till Gunvor och Alexandra Lind kan meddelas att detta ligger 7 timmars bilresa från där jag är)

Det tar liksom inte slut. En bomb eller granat då och då.
I Mombasa.
Och i Eastleigh i Nairobi.

-“Kenya, go home from Somalia… är budskapet.
Eller så handlar det om uppgörelser mellan affärskonkurrenter.
Vem vet? Eller så är det både och. Förmodligen. Vem vet?
Inte jag.
Jag vet bara att det farligaste här är det som farligast är.
Trafiken.
Trafikdöden leder inte till reaktioner som döda dom jävlarna långsamt!!
Det är den reaktionen som leder kommentatorsfälten.
Blodtörst.
Hämnd.

Trafikdöden leder till reaktioner som det vet man ju hur trafiken är…
Jag minns hur man i Etiopien kallade små Isuzu lastbilar för “Al Qaidas”. För att de var så farliga. För snabba för sin storlek. Dödandes i trafiken.
Här kommer de i kurvorna.
På fel sida.
Här kommer de på raksträckorna.
Mitt på vägen.
Här kör de om.
I kurvor utan sikt.
Trafikterror.
Lika farlig som bomber och granater.
Men ingen vill avrätta chaufförer långsamt.

Jaha, ochså ikväll. 2 explosioner på Thika Road. 10 kilometer härifrån.
Gunvor och Alexandra Lind. 10 kilometer är långt borta. Det är som Alvik för er.