Ett år i Kenya ….

Iphone6 010

För 5 år sedan satte jag mig på locket till en stor plåtlåda – klämde fast två lås och tänkte -“Adjö Kenya  och Södra Sudan- aldrig mer...” Huvudet var fullt av;

> “Jag ser att ni har en satellitdisk på kontoret. Den måste ni betala skatt för – sade den lokale polisen i Rumbek. Jag protesterade. Han kom tillbaka dagen efter med en handskriven lapp  dör det stod “This is the law that says that Save the Children has to pay 5000 US dollars in tax for their satellite dish.” Förhandlingar. Förhandlingar. Och så fram med trumfkortet – den f d frihetskämpen Abraham som nu var vår administrative chef. Han åtföljdes av respekt var han än tog sig fram – så “lagen om satellitdisk” revs sönder.

abraham

> Bilar som kostade 30 000 dollar och som höll i 2 år, då halva Södra Sudan är ett gyttjebad januari > april.

car

swamp

regn

> Ormar i duschkabiner. Ormar i tält. Ormar under matbordet.

dusch dusch2

> Duschar med vatten direkt från Nilen. Brunt sörjigt vatten. Säkert proteinrikt

> Flygplan som man behövde knuffa igång för de hade sjunkit ner i leran. Landningar på bakhjulen för att planet inte skulle sladda i leran. Landningsbanor fyllda av kraschade flygplansvrak. Inställda flyg. Överbokade flyg.

krasch2 krasch

> Hotell i Nairobi som påstod sig inte ha någon bokning så det “skulle kosta lite extra eftersom det var fullt”. 

> Och så det märkligaste. 3 dagars “kidnappning” av egen personal.  –“Återanställ vår lokale chef! Annars får du aldrig lämna denna by!”  3 dagar senare lämnade jag byn – efter den lokale guvernörens ingripande. Jag fick tillbaka mitt pass och resetillstånd och den lokale chefen fick inte tillbaka jobbet.

Listan av litanior kan göras längre så känslan av att sitta på plåtlådan och packa ihop knappa 4 år i Östra Afrika var en befrielse. Civilisationen härnäst!

(När jag packade upp plåtlådan som tågade en här av stora svarta myror ut. Jag hoppas att de trivs i Lima)

Visst fanns det ljuspunkter – som barnen som kom bärandes på plaststolar för att ha nåt att sitta på i skolan. Vattenpumpar som fungerade. Glada människor. De långa pratstunderna och de tysta stunderna under de mäktiga mangoträden.

vatternpump

barntorn

Och så är jag tillbaka. 5 år senare. Jag som aldrig skulle tillbaka till Kenya. Sade jag. Då.

1 år. Och här blir jag kvar i flera år till.

Förty så är livet. Det sura blir till minnen att le åt  i en pensionärsgungstol. En dag. Och hitintills har jag inte hittat någon orm i duschen.

Poor Lima.. what has the city done to deserve this?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/340/20573977/files/2015/01/img_2658.png
6 days ago Lima changed Mayor. Susana Villarans mandate came to its end after 4 years (even if the mafiosos behind the chaotic traffic and other forces close to the former Mayor Luis Castaneda wanted to kick her out after only 2 years in office- but she survived the referendum).
Now the former Mayor is back in office having won the elections last year. Today I found out that his spokesperson – (he does not speak – I mean he can speak but he doesn’t – so he is called El Mudo amongst other things… ) the Deputy Mayor Patricia Juarez has blocked me on Twitter.
She is also using the tactics of not answering – but accusing. Just after a few days in office she let 3000 of the staff know that they do not have any contracts any longer. Of course municipalities change directors and other staff who need to be loyal to new political powers – that is normal. But in this case staff working in parks, security staff – yes – the workers of Municipalities that you see when out in Lima are the ones fired.

So why firing so many staff? I guess its because they need money for things that Castaneda normally does – constructs smaller things that he can inaugurate signing the stairs, benches and other small constructions with his name.
Villaran was more looking at the bigger picture – working on megaprojects financed not by the municipality budget but with agreements with private sector. This is not the tactics of Castaneda – he wants to control the money .
If one is curious on how he manages public funds – just google “Comunicore”.

Well any way, that the Deputy Mayor has blocked me on Twitter I see that as something very symptomatic behaviour from her and her boss. No dialogue.
Poor Lima. What have you done to deserve this…..

Nu är det färdiguppackat ….

…… och det ska f-n krävas mycket för att det ska flyttas igen.
Kartonger från Peru. Allt uppackat utom 3 boxar med kläder och skor.
Och säkert några överraskningar.
Men nu finns ingen yta kvar att ställa saker på.
Utom golvet.
Slutkonsumerat. Inga mer prylar.

20140720-093215-34335677.jpg
Inte på ett tag.

Inga större överraskningar i uppackningen denna gång.
Så lång tid har inte gått sedan nerpackningen i januari.
Största överraskningen är att Luis ville behålla flyttboxen.

20140720-093507-34507181.jpg
-“Den kan alltid användas till något!”
Jag kommer att undra länge vad detta något är.

Samtidigt är vi i en tidsmaskin.

20140720-093740-34660129.jpg
CD-skivor.
Hittade Flans!!!
Men värre kan det bli.

20140720-093916-34756783.jpg
LP-skivor.
Hittade Magazine!!!

Idag ska alltet invigas.
Sen lunch med 5 inbjudna. 2 av dem har jag aldrig sett förr.
Men de är ju latinos!
Rödbetorna är skördade. Solrosorna avklippta. De röda bären tinar. Och Luis tror att det räcker med en liten potatisgratäng för 7 personer.

Och nu blev det fart på livsandarna

Lördag eftermiddag.
Drinkar på en terass med en brokig internationell skara.
Alla par med det gemensamma att medföljaren ojade sig över sysslolöshet. En del trivdes med det. Andra klagade.
Söndag eftermiddag.
Peruansk mat på vår terass med inbjuden svenska, amerikanska och peruanska.
Peruanskan är medföljare. Sysslofull. Har händer och fötter fullt sysselsatta med aktiviteter. Peruanen glimrade till. Inte bara för den huancainska potatisen och hönschilin som han hade lagat till – utan för att möte en peruanska.
Det lär finnas 14 peruaner i Nairobi.

Hoppas fler av dom är sysslofulla medföljare.
Förvisso är det roligt med ledighet.
Men inte ledighet ihopkopplad med ledighet.
Utan ledighet ihopkopplad med arbete.
Att vila ifrån.
Att vila från vila är något helt annat.

5e dagen och ingen Dry Martini…

…eller ceviche.
5 dagen och det har ätits spagetti, kinamat, avocadon, kyckling, club sandvich.
Ja…. mat som i vilket semestermål som helst.
Det har druckits bistert vin, kinagroggar, öl.
Ja… drinkar som på vilken paraplyiställetförsmak bar.

Och jag är i Lima.
Det vankas ceviche på söndag.
Men inget annat som på nåt sätt närmar sig det peruanska stora köket.

Som förresten halkar.
Bästa peruanska restaurang kom på 9e plats på Tripadvisors lista över bästa latinamerikanska restauranger.
9e plats.
Det ni…

Medan det snöar i Stockholm…

.. .så stormar det i Venezuela. Storm som förvirrar. Grundstormen är klar. President Maduro kämpar med alla medel för att behålla makten. Oppositionen är någotsånär samlad.
Men oppositionens stödstyrkor rusar åstad och tror att alla medel är tillåtna. Precis som Maduro.
Foton från religiösa vandringar med tusentals människor sägs vara protestmarscher. Polisbrutalitet från andra länder sägs vara foton från Venezuela.
Ack. Det räcker ju som det är utan att dra till överdrifter som skott från höften.

Peru fortsätter under tiden sin stilla vandring i konspirationsträsket. En chilensk politiker ifrågasätter Internationella domstolens beslut om havsgränser – och vips blir det till “Chile tänker inte lyda Haag!!”
Pust.

I övrigt verkar man mest upptagen med om Pablo Secada – kristdemokratisk kandidat till borgmästarvalet i Lima – slår kvinnor eller inte.
Uppenbart är det någon i hans parti som inte vill att han ska kandidera.
Tips: den äldre generationen som vill ha någon mer prudentlig.

Företag och barns rättigheter

Här sitter vi. Företag. Stat. Enskilda organisationer.
Och 2 ungdomar.
Företags ansvar för barns rättigheter.
I salongen bredvid sitter det stora brasilianska byggföretaget Odebrecht.
Här inne sitter de företag som redan gör något.
En del är filantropiska.
Ger pengar. Gör något.
Det är bra.
Men inte tillräckligt, säger UNICEFs representant.
Filantropi hjälper några få men ändrar inte ett samhälle i grunden.
Företag är inte ansvariga för barns rättigheter.
Nej.
Men staten är ansvarig för att se till att alla – inklusive företag – respekterar och stödjer barns rättigheter.
Så alla goda företag i rummet.
Hoppas att ni efter seminariet blir ännu bättre.
Och tjatar lite på de företag som inte är i rummet.

20130806-113920.jpg