Grannar

Vi har en WhatsApp grupp ihop. 200 grannar. Den är till för säkerhetsfrågor. Den ska vara till för säkerhetsfrågor. Men den handlar om allt annat.

-“Vad heter den här fågeln?” (Foto bifogas).

-“Hur får man död på små myror?”

-“Nu bränner grannen sopor igen!” (Jag erkänner – även jag har gnällt på grannens solbränning).

Det skulle kunna vara en riktigt tråkig grupp – men så finns ju Herr M. Mannen som förolämpar alla som inte når upp till hans intelligensnivå. Han mäter nivån själv. Särskilt attackerar han Fru D (som säger att attackerna beror på att hon tackat nej till hans förslag om dejt).

Sedan finns ju också Fru J som skickar vidare alla varningar hon hittat om saker och ting som borde spridas vitt och brett och för det mesta har de sakerna (faran med att ta emot gratis nyckelringar….. knark som säljs till skolbarn…. etc ) sitt ursprung i SydAfrika. Hon är en urskiljningslös katastrofvarnerska.

Men det mesta av inläggen handlar om grannarna som inte betalar administrationsavgiften på 150 kronor/månaden. Denna summa bekostar den gemensamma säkerheten med vakter vid infarterna.

Nyordningen från 1a mars om att bara de betalande som har en sticker på vindrutan  släpps in utan kontroll – de andra får visa legitimation och skriva upp sig i en bok. Detta fick en av de icke-betalande att köra hem sin bil – gå tillbaka till grinden och misshandla vakten (!). Polisanmälan förstås. Men reaktionen i WhatsApp blev märklig – full förståelse för misshandlaren. “Man förstår väl att han blev upprörd..”

Så har man tråkigt i livet – organisera en WhatsApp grupp med grannarna.

Advertisements

Det där hade jag aldrig varit med om förr

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/340/20573977/files/2015/01/cimg9204.jpg
-“Ta av dig kläderna!
Men det där hände senare.
Det hela började med 3 långa timmar på Jomo Kenyatta International Airport.
En av de mer tråkiga platserna att vistas 3 timmar på.
Men att åka dit senare är en risktagning.
Trafiken kan vara hur oberäknelig som helst.
Men igår tog de 15 kilometrarna 20 minuter.
Flyt.

South African Airways. Ett trött bolag. Ett nästan tomt plan. Flygvärdinnor med foträta skor och stela leenden.
Mn massor av mat.
-“Vill du ha varmrätt nu?
-“Va? Var inte biffsalladen varmrätt?
-“Nej, Det var en förrätt!

Filmer- 2 stycken.
Först skulle Emma Thompson och den där f d James Bond, den smilige, stjäla en diamant. Tråkigt.
Men det blev värre sedan. Will Farrell var en tomtenisse i trikåer.
Stängde av ljudet.

4 timmar i luften.

Oliver Tambo International airport.
Först i kön till passkontrollen.
Men sist därifrån.

-“Sir- har ni anmält ert pass som stulen?
-“Nej.”
-“Vänta här..

Jag tjuvläser på dataskärmen.
En liten ruta har dykt upp ovanför mitt passfoto – men jag ser inte vad som står där.
En polis dyker upp – vi går och hämtar min resväska.
Går i korridorer. Länge.
Kommer till ett poliskontor.
En poliskvinna äter en fruktsallad. De andra tittar på tv.
In i ett avlångt rum.
Utan fönster.
Ful grå heltäckningsmatta.
Depressionsrum.

-“Öppna väskan..
Vi går igenom pryl efter pryl.
Han undrar varför jag bär på ett foto av påven.
Det undrar jag med.
Kontaktlinserna och kolesterolhämnarmedicinen väcker extra uppmärksamhet. Och alla skjortor.
För många för en 4 dagars vistelse.
Han har aldrig hört talas om klädneurotiker.

Och sedan kommer det.
-“Klä av dig!
Förvirrad. Förnedrad. Men efter 2 konjak på planet så kommer jag inte för mig att protestera.
Men det räcker med att jag knäpper upp byxorna.
-“That’s enough!
Det var nog mer “jag har makten och du vet inte vad som händer och hur länge du ska vara här..”
Eller så var det fel färg på kalsongerna.

När jag stängt resväskan frågar jag vad det är för fel på mitt pass.
-“Inget. Du är bara en misstänkt person. Du reser så mycket.
Jag tror det är de ständiga ut- och inresorna från Peru.
Kokainproducent no 1.
Eller så ser jag misstänkt ut.

Larmar och gör sig till

Tjo – vad det var livat i helgen. Lördag gryning klockan 04.00 står det två pickupbilar med 10-talet bepansrade säkerhetsvakter utanför ytterdörren. De knackar med batongen på gallergrinden.
-“Det har varit en attack på ett hus i närheten. Skottlossning!”
-“Varför är ni här?”
-“Vi ville kolla att allt är ok!”
-“Så det sköts i grannskapet?”
-“Nej, det var långt borta”.

Det var en dryg kilometer bort visade det sig.
Jag tror det var en Utlänningen-har-nog-hört-skotten-så-han-är-orolig-grej.
Iphone5 004
I natt gick larmet inomhus.
Panelen på säkerhetsdosan visade att larmet gått på i vardagsrummet.
Går dit. Ingen där.
Vaktstyrkan kommer – de checkar och nej – inga fönster är uppbrutna. Ingen i närheten.
Somnar. Larmet går på. Vardagsrummet igen. Ingen där.
Somnar. Larmet går. Vardagsrummet igen. Ingen där.

Förmodligen är det en detektor i dörren som glappar.
Men – här kommer det läskiga. I torsdags berättade grannen att det var en attack på huset för 2 år sedan när de förra hyresgästerna bodde där. Trädgårdsmästaren hade stängt av elstängsellarmet och tjuvarna kunde klippa upp staketet – dödade nattvakten men hann inte plundra huset för vaktstyrkan kom.
Nu hör till saken att det är en annan trädgårdsmästare nu och att larmet för elstängslet nu finns i sovrummet, så stängs det av något larm så är det jag som gör det. Och det gör jag inte.

Största problemet just nu – förutom att väckas upp mitt i natten – är de tusentals grodyngel som håller på att förkovra sig i dammen. Med grodor kommer ormar så grodynglarna ska bort. Enligt internet fungerar citron – det gör det inte – så idag ska jag köpa guldfiskar. De fungerar. Eller pirayor.

-“OMG! This is getting too much!”

I torsdags rånmördades en tysk kvinna i Mombasa. På samma ställe i de gamla stadsdelarna där en rysk turist mördades för någon vecka sedan. Australien tar hem sina volontärer. USA avvecklar sitt Peace Corps program och tar hem sina volontärer – fast i mitten av augusti.

20140726-094515-35115379.jpg
Samtidigt pågår en serie av rånöverfall i stadsdelen Karen.
Men – vad som händer samtidigt är att polisen skjuter. Skjuter, skjuter och skjuter. Inga rättegångar utan rånare dödas direkt.

20140726-094819-35299873.jpg
Rånen och morden får Facebookklubben som informerar om säkerhet att utbrista;
OMG! What is happening?” alternativt -“OMG this is getting to close!.
När polisen skjuter för att döda så jublas det.

Alla känner någon som blivit rånad. Så pass utbrett är det. Men det är inget nytt – för 10 år sedan kallades Nairobi för Nairobbery. Sedan var det lugnt några år.
De som tjänar på detta är säkerhetsbolagen. Vi har elstaket, larm på alla fönster, feta hänglås på alla gallergrindar (som i sin tur är placerade utanför alla låsta dörrar). Så för att komma in i sovrummet på natten behöver man öppna 1 gallergrind och tre låsta dörrar. Eller om man är riktigt smal – ta sig in genom gallergrindstäckta fönstret.
Om man nu tagit sig in i trädgården först utan att elstängslet börjar tjuta.
Så ser det ut hos de som bor i hus med trädgård.
Vad gör då rånarna?

20140726-095555-35755425.jpg
Jo, de har identifierat den svaga punkten.
Folk ska in i sina bunkrar genom en grind. Den ska öppnas – anfall när grinden är öppen. Så rådet är – “kör inte in genom grinden om du har en annan bil eller motorcykel bakom dig…
Kör en omväg och sedan tillbaka när du inte har en bil bakom dig.
(Vi har 40 meters uppsikt bakom från gatan till grinden – så god uppsikt bakåt)
Prognos? Vette fan. Men med ökat tryck på regeringen – som antyder att det är oppositionen som ligger bakom brottsuppsvingen – så blir det väl fler poliser. Mer våld som leder till mer våld.
Och under tiden frodas säkerhetsbolagen.

Glöm dröm om Lamu

Nehej. Det är bara att sluta titta på semestervillor på Lamu.

20140722-084833-31713249.jpg
18 juli bestämde sig svenska staten för att avråda från icke-nödvändiga resor till kusten upp till 150 km från somaliska gränsen – och nu denna gång inkludera ön Lamu.
Lamu. Briljant ö med 8 km lång öde strand. Små gränder. Åsnor. Färsk krabba. Hängmattor.

20140722-085044-31844388.jpg
Båtar av alla de slag.
Lojt semesterliv.

20140722-085121-31881445.jpg
För några dagar sedan infördes nattligt utegångsförbud på vägen mellan Malindi och Lamu – 224 km. Från 0630 på kvällen till 0630 på morgonen skulle vägarna vara tomma, detta efter en attack på en buss.
Men se det fungerade ju inte mitt under Ramadan – hur skulle folk komma till morgonbönen i moskeerna? Så det utegångsförbudet lades ner.

20140722-085345-32025553.jpg
Det är inte första gången Sverige utfärdar rekommendation om att undvika Lamu. Så det är bara att hoppas på att lugnet lägger sig. Snabbt.
Lamu är för bra för att undvika.

Det är säkert att det är osäkert i Kenya…

… men för vem?

20140713-115237-42757434.jpg
Nära Lamu sker attack efter attack. Kristna dödas. Eller så är det inte helt så enkelt. Det är inflyttade från centrala Kenya som dödas. Inflyttade som är kristna till ett område där majoriteten är muslimer.
Så jag tänker nog att detta inte handlar om muslimer vs kristna. Utan lokalbefolkning vs inflyttade. Markkamp. Maktkamp.
Redan långt före dessa attacker rekommenderades inte att åka landsvägen till Lamu – utan man skulle flyga dit.
En rysk turist mördas i Mombasa. Ett rån som gick fel.
En tysk turist rånas i Mombasa. Ett rån som förblev ett rån.
Turist i fattigt land är ett mål. Ett rånmål.

Under tiden sprids rykten –
– “undvik shoppingcenters över helgen!” (Det var knökfullt på Junction igår)
-” det kommer att bli en attack mot en av motorvägarna! (Det är lååånga bilköer hela tiden)
-“Vad var det för explosion nyss i Karen? En bomb? (De bygger en motorväg…)
-“En misstänkt bil har setts vid Waldorfskolan!! De planerar en attack! (Det var en bil från ett säkerhetsbolag)
Ett land på helspänn.
-“Amerikanska ambassaden flyttar folk till andra länder! (Ja, de med regionala uppdrag)

Varför blir det såhär?
Jag drar en parallell till Peru.
Farligt! Mord! Överallt! Ropas det i media och bland folk.
Hur ser det egentligen ut?

20140713-110923-40163702.jpg
Antalet mord/100 000 invånare ligger lågt i jämförelse med flera andra sydamerikanska länder och definitivt mycket lägre än i CentralAmerika.
Ändå tror man sig vara farligast i regionen.

Så är det farligt i Kenya?
Jo – i områden där det förekommer stridigheter mellan lokalbefolkning och inflyttade. Eller i områden där folk med affärsintressen vill bli av med konkurrenter.
Och det är farligt att vara turist som skiter i säkerheten och åker taxi med nervevade bilrutor eller tar storkameran med sig på vandring ensam.
Precis som i Rio de Janeiro. Eller Barcelona.