Run! Run like the wind!

But I didn’t run like the wind. I ran like a bowling ball all the way from gate F4 to D68. Through security check. Through passport control. In 15 minutes

My flight from Nairobi was over one hour delayed. Next flight to Stockholm …… gate closing in 20 minutes. 20 minutes to enter Schengen.

No way! You will not make it...said the purser on the Nairobi flight.

But try! Try! Run like the wind!

KLM staff at F4; -“Hurry!!!”

You are the ones who are delayed!!” was the obvious answer.

And I made it . I might have stepped on other people’s toes. I might have scared some old ladies.

I knew that all flights today and tomorrow were fully booked due to Air France strike and end of Easter holidays. So running was the only option.

And finally at gate D68 …. and boardingpass not accepted . “Seating problem”.

But it was a good problem. Upgrade to business where an angel purser took care of me. Cold water. Wet towels. Cava.

And :-Can I make you happy with another bottle of cava?

But then.. Which flight did you come from? the angel asked

Nairobi

Oh. We are waiting for passengers from that flight! It wasn’t necessary to run….

Flight left 25 minutes after timetable.

 

And landing at Arlanda. Where is the message saying the suitcase did not make it? I dont find it on my phone. Messenger? No. Twitter? No. KLM app? No.

But there’s the suitcase. It’s not sweating. It managed to get on the plane. Faster than me.

Advertisements

Smart gjort – Kenya Airways!

IMG_0967-”I haven’t seen you in a long time!”
Väskinplastaren hälsar glatt. Han kommer att väva in min resväska i 5 meter gladpack. Det stjäls utav attan på Jomo Kenyatta International Airport.
Jag känner mig nöjd. Jag kan ju inte resa så mycket eftersom Väskinplastaren har saknat mig. Passkontrollanten däremot nöjer sig med
-:”Four fingers please!”
Det är mina fingeravtryck han vill åt. Han får dem.
Nairobi flygplats. Hårdkokta ägg och långsamma säkerhetsköer. Eftertänksamma avplockningar av livremmar och nyckelknippor. Långsam eftertanke. Kan det tänkas finnas mer metall någonstans i en ficka som man aldrig har stoppat handen i?
Själv har jag placerat all metall och elektronik i väskan redan i rulltrappan. Men det har jag inte mycket för eftersom köbildarna tror sig ha metall någonstans i ett ställe där någon kan ha placerat metall i. Dem.
Kenya Airways nya – nåja relativt nya – Dreamliner luktar surt. Obestämbart surt. Sätena är flammiga av resenärsspill. Det är en 8 timmars plåga. Hostande till vänster och barnsparkar bakifrån.
Men den italienska filmen om pappan som vill uppfostra sina vuxna barn men som själv blir uppfostrad samtidigt dödar 2 timmar av flygtiden.

Men – denna nya Dreamliner har toalettsitsen och ringar som inte går att placera i upplyft läge. De ramlar ner! Perfekt – det gör att alla måste sitta och kissa. Inget spill här inte. Ett torrt toalettgolv som resultat. Fantastiskt!

Dessutom är det kolsvart inne på toaletten om man inte låser dörren. Inte ett halvmörker som på andra plan. Det hindrar dock inte dem som inte hittar ljusknappen – som inte finns – att sitta ner (stå går ju inte) med halvöppen dörr.

Alltså ska man inte välja sittplatser närmast toaletterna.
Schiphol är varmt. Trångt. Köigt. En genomrusning. Svettig framme vid gaten. Planet är försenat 30 minuter. Eftersvettning.

KLM är snäll mot kycklingarna står det på smörgåsboxen. Jag äter upp kycklingköttet. Jag är inte snäll.

Stockholm ler. Solen skiner.  Jag är framme.

Semestern är slut men resorna börjar

IMG_0698.PNGHemåt. Framme i kväll.

Resa i morgon. Dar Es Salaam för 2 nätter. Sedan en vecka hemma. Och en vecka i Palestina. 2 nätter hemma och en vecka i Casablanca.

Arbete. För Casablanca behöver jag läsa 150 sidor dokument – idag – omkring ACP-EU Cotonou avtalet. För att kunna säga något klokt om det.

Amsterdam var en dimma. Väderdimma.

I Paris hade Marxist Leninistiska Kommunist Partiet precis satt upp sin banderoll när jag lämnade.

I Amsterdam sprang det busslaster med kinesiska turister. De färdas i grupp. De går i grupp.

Schiphol har långsam säkerhet.

-“Har du tagit fram alla vätskor?”

Frågan upprepades tre gånger.

Som om jag skulle bära på vätskor.

IMG_0710En rysk handbollsspelerska har lämnat sin ryggsäck obevakad.

Den är säkert full med vätskor.

Amsterdam – dag 1

IMG_0620.JPGNej. En Amerikan i Paris var inte vad jag ville se inför en helg i Paris.

Istället blev det Eva Green med nånting om peculiar kids på ett barnhem och sedan en kongolesisk läkare i en fransk by och 2 avsnitt av Modern Family och ett sömnpiller som heter Arrival. En lingvistiker som pratade med bläckfiskar från yttre rymden.

Inte bra.

 

Men maten på Kenya Airways var bra. Och  äntligen har de köpt nya filmer. Det var lite rundgång ett tag.

Nu i Amsterdam.

-“Vill du köpa en plastpåse?”

-“Nej.”

Ungefär så.

It’s a mans world…

Jag ser en kvinna.
Hon plockar disk.
Resten är män. Resande Män.
Alla tittar ner i sina datorer.
Utom kinesen som öppnade dagens första champagneflaska.
0615 i gryningen.
Leve han.

Men långt bort i loungefjärran hörs ett barn.
Ett upprört barn.
De Resande Männen vecklar ihop sina ögonbryn och hamrar lite extra på sina datorer.

Det märks nog att jag är uttråkad

Två Resande Män sover djupt.
Hoppas de har lång tid till nästa flyg.
De sover så djupt så de blinkar inte ens när champagnekorkarna flyger.
Kinesen har fått sällskap.

Under tiden i Peru – dit jag är på väg – har kardinal Cipriani uttalat sig mer korkat än vanligt.

Det finns politiker som vill tvinga på andra sina privata åsikter
Säger han.
Och försöker tvinga på andra sina privata åsikter.

Men nu är klockan 0930 och champagnekorkarna flyger tätt.
Törstigt folk.

I natt skulle jag se film.
KLM hade bra urval.
Den italienska som jag längtat efter.. den som vann Oscar.
Efter 3 minuter insåg jag att jag redan hade sett den.

Ok då. 12 years a slave. Somnade efter 5 minuter.
Inte lyckat.