Vem tror dom att dom lurar?

DN har ett trevligt foto. Ett foto att fundera kring. Ansikten som talar. Blickar som låser fast.

alliansen

Jag har saknat Göran Hägglund på sistone. Efter valet försvann han. På bilden ser han ut att längta bort. Långt bort.
Jag har inte saknat Jan Björklund. Han dyker upp överallt. Nu även på Twitter. På bilden ser han ut att vara fullt i färd med att orera. Som vanligt.
Men det intressanta är den längsta i sällskapet. Nu är inte Annie Lööf längre den enda som kan färglägga sig i Alliansskaran. Kinberg Batra är huvudet längre och med drottninglik blick tittar 25%aren mot 5%aren.
-“Du oppositionsledare? Du som knappt knaprade dig över 4%s gränsen....”

Lööf tittar tillbaka – upp med hakan för att se längre ut – men mot de Kinbergska höjderna når hon inte.

Sådärja. Nu har jag fantiserat klart om fotot. Men balansen är rubbad. Reinfedlt lät de små 5%arna tjattra på och så sade han lite lugna saker. Lööf kunde sticka ut som den enda som såg färgglad ut. Det är över nu.

Men så politiken.

Den största bluffen på länge i svensk politik har precis klarats av.

Väljarna har gett oss ett mandat att förvalta. Vi kan inte gå emot det.

Pyttsan. Gömma sig bakom väljarna är lätt men fegt. Inte fasen gav väljarna 2010 nåt mandat till köp av Nuon. Inte fasen gav väljarna mandat till att sälja ut utsläppsrättigheter till Bank of America.

Väljarna väljer representanter som de litar på. Under en mandatperiod ändras samhället. Nya beslut måste tas. Man väntar inte till nästa val för att få nya direktiv. Man agerar. Man resonerar. Man förhandlar. Men man strävar efter att genomföra  sin politik. Ett bra sätt att genomföra sin politik är att förhandla.

Att skylla på väljarna är bara trams. De har valt sina representanter. Representera för attans.

Advertisements

Och jag som trodde man gav sig in i politiken för att påverka…

… men icke. Annie Lööf och Jan Björklund surar. De vill inte vara med när Löfven kallar.
Han får skylla sig själv. Han ville ju inte vara med oss tidigare så nu vill vi inte vara med honom!
Tillbaka till förskolan.
iphone 114
Politik är att vilja förändra. Trodde jag. Nu är politk mer att tjura. Att ha makt – om än i opposition lockar mer än att faktiskt försöka få igenom så mycket som möjligt av sin politik.
Jag tror Lööf faktiskt väntar ut att det blir nyval – ett förkrossat moderat parti som slickar sina sår. En försvunnen kristdemokrati som pustar ut men som inte tänker framåt. En Björklund som dubbelsurar – dels för att Birgitta Olsson fick fler kryss än vad han fick men också för att Folkpartiet blev mindre än Vänsterpartiet. Björklunds översitterifasoner mot Sjöstedt kommer att falla platt de närmaste 4 åren. Eller i alla fall fram till nyvalet.
Så här kommer det att bli;
Sverigedemokraterna kommer att föra allt de kan för att få fram ett nyval. Kaxigheten sitter i länge och nu tror de att 20% är möjligt. (Det tror inte jag).
Moderaterna vill i n t e för allt här i världen ha nyval. De är totalt omobiliserade nu och vet vare sig ut eller in.
Folkpartiet vill ha revansch. Inte ska Sjöstedt få vara större än Björklund. Så allt för ett nyval.
Annie Lööf vill leda borgerligheten – men ser inte riktigt vad det är som längre enar borgerligheten – så hon rusar utan att se bakåt eller framåt mot nyval. Bevis för denna blinda rusning ses här.

Och det hela slutar med att Socialdemokraterna och Moderaterna gör upp. Och det blir inget nyval. Och Miljöpartiet kommer förvånat att se på.

Jo- jag vet. Detta är lite som Jimmie Åkessons gambling på internetcasinon. Lite vilda chansningar.
Men det är det enda som återstår.

Det handlar inte om ekonomiska teorier

Anders Borg bromsar när han borde gasa. Han gasar när han borde vila och titta på. “Har han knäckt den keyneskanska koden?” fråga SvD. Det har han inte.
Han försöker lösa SIFO koden. Gapet till de rödgröna är så stort så det behöver lockas tillbaka väljare. Centern och kristdemokraterna behöver lugnas ner så de inte försöker vifta med alltför mycket “vi har också en egen vilja” åsikter.
Val 2014. Knäck väljarkoden.

20120825-120354.jpg

Kvinna – tig!

Vad är det som gör att när kvinnor uttrycker en politisk tanke – så rusar karlarna åstad för att förlöjliga denna tanke?
Carin Jämtin : mer tid för livet – det resonerade hon om i valkampanjen 2010. För den som läste vad hon skrev om var det tydligt att hon sökte ett resonemang om hur vardagslivet skulle kunna förändras så att vi hade mer tid över för varandra. Vad blev det? Jo, “butler i tunnelbanan” i den version som debattörer som har för mycket tid för sitt eget navelludd fick det till.
Beatrice Ask resonerade om hur göra med de sexköpare som kommer billigt undan då åklagare tycker synd om dem och skickar åtalsunderlåtelsen eller strafföreläggandet till deras arbetsplatser. De kom för billigt undan tyckte Ask. Vad tyckte navelluddspetarna? Jo, hon vill skicka gredelina kuvert hem till torskarna.
Carin Jämtin igen, hennes “brott” tycks vara att hon vill hitta lösningar på problem genom att tänka högt- resonerade om kristendomens övertag vad gäller helger i Sverige. Och av det resonemanget blev: hon vill ha muslimska högtider.
Gudrun Schyman resonerade omkring mäns våld mot kvinnor och såg ett mönster (monster) som visade sig i både Sverige och i Afghanistan – vad blev det? Jo, “Schyman säger att svenska män är talibaner”.

Varför förenklas debatten så? Vad vinner man på att inte diskutera problem utan istället väljer att förlöjliggöra förslag till lösningar? Oftast är det manliga debattörer som rusar åstad och vill tramsa. När kommer dessa debattörerar att försöka förlöjliggöra Anders Borg?

Jag gissar… Aldrig,

’’’’’’’’

 

Uppdatering 7 år senare.

Jomenvisst. Anders Borg blev visst förlöjligad, men inte för vad han sade.

Och Gudrun Schyman hade visst rätt…… mån i sverige är som talibaner. Det har #MeToo visat.