Och jag som trodde man gav sig in i politiken för att påverka…

… men icke. Annie Lööf och Jan Björklund surar. De vill inte vara med när Löfven kallar.
Han får skylla sig själv. Han ville ju inte vara med oss tidigare så nu vill vi inte vara med honom!
Tillbaka till förskolan.
iphone 114
Politik är att vilja förändra. Trodde jag. Nu är politk mer att tjura. Att ha makt – om än i opposition lockar mer än att faktiskt försöka få igenom så mycket som möjligt av sin politik.
Jag tror Lööf faktiskt väntar ut att det blir nyval – ett förkrossat moderat parti som slickar sina sår. En försvunnen kristdemokrati som pustar ut men som inte tänker framåt. En Björklund som dubbelsurar – dels för att Birgitta Olsson fick fler kryss än vad han fick men också för att Folkpartiet blev mindre än Vänsterpartiet. Björklunds översitterifasoner mot Sjöstedt kommer att falla platt de närmaste 4 åren. Eller i alla fall fram till nyvalet.
Så här kommer det att bli;
Sverigedemokraterna kommer att föra allt de kan för att få fram ett nyval. Kaxigheten sitter i länge och nu tror de att 20% är möjligt. (Det tror inte jag).
Moderaterna vill i n t e för allt här i världen ha nyval. De är totalt omobiliserade nu och vet vare sig ut eller in.
Folkpartiet vill ha revansch. Inte ska Sjöstedt få vara större än Björklund. Så allt för ett nyval.
Annie Lööf vill leda borgerligheten – men ser inte riktigt vad det är som längre enar borgerligheten – så hon rusar utan att se bakåt eller framåt mot nyval. Bevis för denna blinda rusning ses här.

Och det hela slutar med att Socialdemokraterna och Moderaterna gör upp. Och det blir inget nyval. Och Miljöpartiet kommer förvånat att se på.

Jo- jag vet. Detta är lite som Jimmie Åkessons gambling på internetcasinon. Lite vilda chansningar.
Men det är det enda som återstår.

Advertisements

Jo jag ska rösta den 14 september

IMG_2416.PNG
Men det gör ont. Det är så oerhört tröttsamt med svensk politik. (jag är på gnällhumör)
Klimatförändring. Arbetslöshet. Ungdomar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. De rika blir rikare och de fattigare allt fler. Skuldsatta familjer. Stora frågor.
Och vad blir svaret?
Jo – behålla RUT och ROT – som om det skulle lösa de svåra framtidsfrågorna. Kristdemokraterna
Jo Ta Tillbaka det gastar Centerpartiet när en vänsterpartist protesterar mot att RUT stadfäster de rikas rätt till rena hem med statsbidrag och därför kallar systemet “Tjänstefolk”. Men Centerpartiet tiger när branschen själva kallar systemet “Tjänstefolk” och “Piga” . Inte särskilt trovärdigt, Centerpartiet.
Nej- det är reklambyråpolitik. Leta klatschiga slogans. Vad gör sig bra på en affisch – inte vad som gör sig bra för en framtid.
Så – det blir vänsterpartiet. Det enda parti som värnar om att skattepengar inte ska användas för lätta vinster. På 90 talet när jag arbetade i Stockholms stads socialtjänst privatiserades jourfosterhemmen. Över en natt fördubblades kostnaden för att ett barn skulle få skydd i en akut situation. Fast det var samma fosterhem. Och de fick inte minsann bättre ersättning. Men ägaren höstade in vinster. Genom skattebetalarnas bidrag.

När jag 1990 flyttade till Mexiko beskrevs en dagisavdelning med 15 barn och 3 vuxna som en “överinskrivning”. När jag kom hem 1993 så var samma personaltäthet beskriven som “resursavdelning”.
Språket förändras. Nu tycker Centerpartiet att städpersonal är egna företagare (fast de allra flesta är anställda av företag som i en del fall kallar sin verksamhet för Tjänstefolk eller Piga – om det tiger Centerpartiet).

När jag i början på 2000-talet hade en 3 månaders lucka mellan 2 anställningar, kontaktade jag ett uthyrningsföretag för socialsekreterare. Jodå- de kunde fixa ett tremånadersjobb för mig. De tog 25% som pålaga för varje dags arbete av den lön som stadsdelsnämnden skulle betala mig. Men de dröjde, de svarade inte på telefon – lata byråkrater – så jag kontaktade stadsdelsnämnden direkt och började arbeta dagen efter. Stadsdelsnämnden sparade de där 25% – som det inte fanns någon anledning att de lata privata bryråkraterna skulle få.
Därför får jag sura uppstötningar när jag hör politiker prata om hur konkurrens gör det hela så mycket effektivare.

Alltså visst ska staten gå in med bidrag till verksamheter – men varför inte börja där det finns de allra största bristerna? Skolan, äldreomsorgen? De allra största bristerna finns knappast under folks badkar.

Så reklamtjafset och bristen på samhällsbyggstankar gör att det gör ont att rösta. Minst ont gör det att rösta på Vänsterpartiet.

Min enda tröst är att det är ännu värre i Peru. Borgmästarval i Lima. Kandidaten som leder (gubben på fotot) leder opinionsmätningarna. Trots att han tiger. Säger inte ett jota till media. Kniper käft. Han var borgmästare i 8 år fram till 2010. Lämnade övertrakasserade budgetar, invigda byggen som inte var klara. gräs planterat på sten i parker och en sjujävla förskingringsskandal (googla på Comunicore) efter sig. Ändå är han favorit.
Eller hmmm.. kanske skulle svenska politiker vinna på att tiga. Som han.
Vad tycker du om RUT?
……….

Fagerstapolisens analysförmåga överskrider Fagerstapostens

Såg Anders tar parti – när han besöker Fagersta och försöker förstå hur det kommer sig att Vänsterpartiet har 58% av rösterna i kommunalvalet.

Hans svar på sin egen fråga blir att det finns en hedersknyffel som heter Stig Henriksson och det är honom man röstar på – inte Vänsterpartiet. Det kan nog vara så – men lite djupare hade han kunnat gräva. Kanske blev det svårt när det som man förväntar sig vara höjden av analysförmåga i en kommun – lokaltidningen Fagerstaposten bara mumlade;
-“Oj! Är det sålänge han har haft makten? Ojdå…”
Istället kom den djupaste analysen från de två kvinnliga ordningspoliserna. Mer pratglada. Mer analytiska. Och framförallt > roligare.
Min gamla hemkommun – välskött men “monopolistisk” (som moderaten Johansson sade). Han eftersträvade mer privata alternativ. Att folk inte efterfrågar de privata alternativen verkade inte vara ett problem. Privat ska det va!
En sak som programmet missade var bilden av Fagersta före 1998 – en sammanblandning av HSB, Fagersta kommun, ABF, Kommunalarbetarförbundet, Folkets hus, LO, Socialdemokraterna där det till slut var oklart var besluten togs och i vems intressen.
Stig Henriksson pratade om kommunbefolkningen som medborgare – inte som kunder. Klokt. Under (S)-styret var kunderna de organisationer som var knutna till partiet. Räckte inte pengarna till så höjdes skatten.
Jag minns mitt första kommunfullmäktige sammanträde. Folkets hus hade beslutat att byta golv i B-salen. 50 000 kronor kostade det. Men det fanns inga pengar, så man sökte pengar hos kommunen – efter det att man hade bytt golv. Milda protester från mig – “så kan man ju inte göra! Pengar först och golvbyte sen! (Detta var före det Perssonska bibliska – Den som är satt i skuld är inte fri!”
Svaret från hedersknyffeln Ragnvald Oscarsson (s) blev -“Men han Lind måste ju förstå att det var alldeles rutti botti hörna!”
Vad svarar man på det? Golvet var ruttet- det gick inte att ordna dans i B-salen! Och synen var på nåt sätt att Folket hus och Kommun var liksom samma sak, samma kassa.

Jag minns också ett länsmöte för kulturnämndsledamoter. En per kommun. Kulturnämnden i Fagersta skickade mig – fast jag representerade Vänsterpartiet. Vid startfikat på mötet så sade två socialdemokrater – Oj Oj — ni har det inte lätt i Fagersta med det där toppstyret i partiet!
Men jag är vänsterpartist…
Det uppstod tystnad och en snabb nerklunkning av kaffet.

Så lite mer historiegrävning hade varit bra. Då kanske man hade hittat kombinationen av rejält missnöje med (S) maktfullkomlighet – minns också min (S) bänkgranne i kommunfullmäktige som ofta höll med (V) viskandes, men röstade emot – och den Stig Henrikssons popularitet.

För så är det – man röstar på den man litar på. Och som tycker någotsånär som en själv. Men som man framförallt litar på. En som man skulle kunna köpa en begagnad cykel av och veta att den inte är stulen.

När DN ska beskriva programmet blir det platt. -““Han har ju sänkt skatten! Vad är det för vänsterpartipolitik?” Det hade nog varit på sin plats att kontrollera från vad skatten sänktes – d v s från Sveriges högsta kommunalskatt, och sänkningarna var 10 öre/år. Istället blev det “en vänsterpartist som sänker skatten!”

Idag fick jag min röstsedel. Vem ska jag lita på i september?

5 valforluster i rad…

.. och vänsterpartiet skyller pa omgivningen i sin valanalys. Margo Ingvardsson satter press pa partiet i en artikel pa DN debatt. Vem ger sitt stod till vänsterpartiet idag? Jag tror mest det ar de som vill pressa socialdemokraterna alltmer till vänster. Men de börjar ge upp. Allt färre ger vänsterpartiet sitt stod. 5 val i rad med minskat stod val efter val. Det ar märkligt. Utförsäkringar, utförsäljningar, utvisningar .. och partiet letar ända efter sina väljare. Jag tror det behovs en propplösare – bye Ohly och alla andra som ser omvärlden enligt marxistisk grundkurs del I – ut med er och arbeta med något annat. In med vardagspolitiker som Hans Linde och Josefin Brink. Det finns grund for att vansterpartiet skulle kunna vara sa mycket mer an vad de ar.
Jonas Sjostedt – briljant sagning av Jimmie Akesson. Varfor syns han inte mer i partiet?

När kejsaren och kejsarinnan börjar bli nakna

Kristdemokraterna och centerpartiet under spärren. Börjar bli en vana. När en kris inte längre är tillfällig utan konstant är det dags att försöka med något nytt. Inte mer av samma. Inte mer av “vi ska planera” (kd) eller “småföretag” (cp). Men för att kunna ändra behövs annat än mantran som om “så länge det är kul” – för det kan inte vara kul att vara i en ständig kris.
Egentligen tycker jag att partierna borde byta partiledare med varandra. Eller egentligen tycker jag ju inte det. Men kd behöver en ivrig bäver, en som tjatar och tjatar om samma sak. Det partiet försöker nämligen bli en sorts borgerlig light men har sin grund i fasta principer som man inte ruckar på. Så en tjatmoster till ledare i stället för den glade typ man har idag. Allt för att hitta vad man egentligen ska pyssla med. Snabbt. Och sluta planera. Och det räcker det inte med att hylla familjen som alltings grund. Kanske for 80 ar sedan. Men inte nu.
Cp å sin sida behöver någon som lättar upp det hela efter åratal av bredbent plöjande i en allt torrare mark. När någon säger “nu ska vi ha det roligt” så brukar det bli lätt krystat. Som uppmaningen “Var spontan!” Men det racker inte med att som Stureplanscentern vill – se ett nytt ansikte, for att folk trottnar pa de gamla ansiktena. Det ar inte ansiktet som ar centerns problem, det ar letande efter en nisch. En politik. Nagot som ar storre an att vara Smaforetagarforbundet.
Så hur kan det komma sig att partierna fortsätter harva på och ledarna ler som om inget hade hänt (det inkluderar
Ohly som tappat 5 val i rad)? Ja-sägare runtomkring? Ett team som är närmast ledaren som inte vågar säga att kejsaren och kejsarinnan börjar bli alltmer nakna?

Hon måste väl ändå vara felciterad?

Ida Gabrielssons idéer om hur vänsterpartiet ska kunna bli mer populärt – tjejtaxi, läxhjälp, fixar-Malte – måste väl ändå vara ett missförstånd? Inte kan hon väl på fullaste allvar vilja göra om ett politiskt parti till en fixarbyrå?
Ett parti ska arbeta med att skapa ett samhälle som skuffar undan problemen för människors liv, inte den som självt dyker upp och kör hem tjejer från krogen.
Att enskilda medlemmar i partiet är reko människor är något helt annat. Men snälla vänsterparti …. Ägna er åt att skapa politik. Där finns det mycket att göra.